Sorry Guys :(

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)


Jag är ledsen, men jag kommer inte att skriva ett inlägg idag..  Jag har rätt fullt upp, och vi ska ha prov på fredag..
Men imorgon kommer det en lååååååång första del :D

Hoppas att ni inte lämnar bloggen?.. :(


Baby you light up my world ❤ - The End

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Harry's perspektiv
- Harry! Vakna!
Jag väcktes att att någon ropade mitt namn och ryckte på mig.
- Jenna?! Jag trodde att du var död?
Mina armar flög om hennes hals och jag kysste henne länge. Jag brydde mig inte ens om jag blev smittad, jag bara ville göra det.
- Nej. Jag gick ett anfall, men jag mår bra nu. 
- Är du frisk!?!
- Nej. Men jag är i alla fall i livet.
Hon log snett, men jag visste att hennes liv inte skulle vara så länge till. En känsla. 
Jag strök handen över hennes kind. Nu hade allt hennes hår fallit av. Även då, tyckte jag att hon var vacker. Hon kollade på mig och log och jag kollade tillbaks och log.
- Vad hände med mig egentligen?
- Jadu Harry. Du svimmade.
Hon fnissade till lite, men jag tyckte egentligen inte att det var speciellt kul! Det var faktiskt på grund av henne jag hade svimmat.. Hon förstod bara inte det, men jag log ändå tillbaks mot henne och kysste hennes hand.
Leukemi-blåmärkena hade börjat komma på kroppen. Det såg helt hemskt ut! Jag tyckte verkligen synd om Jenna som skulle lida. Därför ville jag på något sätt att hon skulle gå bort - för hennes egen skull, men ändå inte. Jag ville inte förlora henne..
Jenna's perspektiv
Hade Harry verkligen svimmat på grund av mig? Jag mådde dåligt av tanken. Tänk då när jag verkligen dör. Vad kommer att hända då?
Jag visste inte iheller hur mycket tid jag hade kvar och jag vågade inte fråga.. Men en sak visste jag. Det var inte länge.
- Vet inte om jag orkar längre Harry. Jag mår så dåligt.
Han tog min hand och jag kände hur en tår föll ner på min hand. Jag hade aldrig riktigt sett Harry gråta, men nu. Nu grät han.
*
Harry hade äntligen somnat igen. Man såg påsarna under hans ögon och att han var helt utmattad. Han var egentligen sjuk, så pappa hade ringt hans mamma så hon kunde skjutsa honom hem sen. Jag visste att Harry ville vara kvar hos mig, men jag hade protesterat emot det.
Man hörde hur han snarkade. Så söt. Själv låg jag och kollade i en tidning. Mina händer skakade helatiden. Som sagt. Jag orkade egentligen inte med.
Skulle jag bara ge upp?

Harry's perspektiv
Jenna Jenna Jenna.. Jag ville ju inte åka hem. När jag hade vaknat igen, satt mamma bredvid mig och när jag hade kollat upp på henne hade hon gett mig en stor bamse kram. 
Jag älskar dig - hade hon sagt och jag hade sagt detsamma. Efter det hade vi åkt hem. Min feber hade sjunkit lite, men det var inte mycket. Jag tror att jag hade smällt huvudet i golvet när jag svimmade, eftersom jag hade väldigt ont i huvudet. 
Hoppas att det inte hände någonting nu när jag hade åkt hem. Ingenting fick hända med Jenna. Ingenting!
*
"Riiiiiiiing"
Vad är det för oväsen. Åh! Typiskt. Telefonen ringer. Men vafan!
Jag kollade på klockan. Den var bara 4 på morgonen. Vem skulle någonsin ringa till oss klockan 4? Jag brydde mig sen inte så mycket om det, utan försökte att somna om igen.
Inte gick det så bra, för plötsligt stod mamma i mitt rum och kollade på mig.
- Vad är det? 
Sa jag kaxigt. Kunde hon inte bara låta mig sova!
- Jag är ledsen Harry. 
Hon gick fram och satte sig i min säng och gav mig en stor bamse kram.
- Vad menar du? Vänta.. Jenna?
Hon blundade först en stund, sen nickade hon. Jag svalde en stor klump. Jag ville inte säga ordet. Det som jag fruktade mest av allting.
- Är Jenna död?
Hon nickade igen.
Utan att säga ett enda ord, gick jag ut ur mitt rum och satte mig vid köksbordet. Jag var för chockad för att säga något.
- Harry..
- Jag var inte där.. Jag var för fan inte där när hon dog!! 
Jag brast ut i gråt.
- Jag skulle ju finnas för henne!!
Jag gick med snabba steg mot dörren, tog bilnycklarna och åkte iväg. En sista gång. Jag måste se henne en sista gång.
När jag väl var framme. Var det försent. Dem hade redan burit bort henne.
Jag fick panik och slängde mig ner på golvet. Där låg jag och grät. 
För fan Jenna! Jag älskar ju dig mest på hela denna fucking dåliga jord. Ingenting blir densamma utan dig.

Jenna's perspektiv
Var är jag? Ensam var jag, men var tusan var jag? Var jag inte nyss på sjukhuset och typ.. sov?
Jag såg mig själv. Vänta. Är jag död?
Det var mörkt runtomkring mig. Typiskt! Jag var ju mörkrädd också.. Mitt framför mig stod ett stort valv med en man i mitten.
- Just precis Jenna. Gud har fört hit dig. Nu är du säker. Du behöver inte vara orolig.
Mannen jag såg var min pappas bästa kompis som dog för tre år sedan. Att jag kunde glömma det? Han var typ världens snällaste - kanske fortfarande.
- Snälla. Kan jag inte få komma tillbaka?
- Tyvärr min ängel. Gud har fört hit dig. Och det är nu här du hör hemma. Om du kollar ner - kan du se dina nära och kära. Lycka till, så ses vi!
Jag såg ett leende på läpparna. Jag log tillbaks, sen försvann han. 
- Tack Jeremy. 
Jag bestämde mig för att göra som Jeremy sa. Jag kollade ner och såg först mamma. Hon satt i mitt sjukhusrum och tårarna rann ur ögonen på henne.
En stund senare såg jag pappa. Han satt på ett av sjukhusets toaletter. Han grät inte - jag tror inte att han kunde gråta.. Men ledsen såg han ut. Riktigt ledsen. 
Plötsligt såg jag Harry och jag brast ut i gråt. Harry. Min älskade Harry. Jag skulle aldrig ha gett upp. Så mycket som jag älskade honom.
Jag viskade ner mot honom. Undrar om han skulle höra det..?
- Jag hoppas att du hittar en ny tjej som du kommer att älska lika mycket som mig och kanske lite till. Ge inte upp hoppet om kärleken nu. Jag älskar dig.

Harry's perspektiv
- Jenna? Är det du?
Eller vem hade sagt att jag inte skulle ge upp? Tänk om det faktiskt var Jenna! 
Såklart ville jag inte älska någon annan än Jenna, men om det nu var hon som hade sagt det, skulle jag inte svika henne.
- Jag lovar Jenna. Jag älskar dig också.
Inget svar. Jag fick väl vänja mig.. 
Mina ögon var fortfarande fulla av tårar. Ingenting var längre densamma.
*
*
* 1 månad senare
*
*
*
Vi stod runt kistan. Jag, Jennas mamma och Jennas pappa. Mamma stod också bredvid mig. Sen fanns hela Jennas släkt runt om oss plus hennes kompisar. 
Jag la en röd ros. Hennes föräldar la vars tre rosor. Henns mamma röda rosor och hennes pappa rosa rosor. Inte kunde det bli en vackrare begravning. 
Vi var på stranden. Vågorna plaskade mot kanten. Till höger fanns klippan vi hade varit uppe på hon och jag, några dagar innan hon dog. Väckte gamla minnen. 
Jag hade fortfarande tårar i ögonen. 
När alla hade lagt blommor, med mera - bestämde jag mig för att läsa mitt tal, som till ett minne av Jenna.
Det löd såhär:
Å, du Gud. För 16 år sedan skänkte du världen en ängel. Hon har gjort sitt. 
Tog hon all uppmärksamheten kanske? Eller var hon för bra för denna jord?
Ja, något måste det ha varit.
Du tog tillbaks henne, vilket egentligen var det rätta. Men det känns inte rätt. 
Varför ska du ha alla de underbara där uppe? Vad får vi här nere?
Tillsammans får vi gå tillbaka till de fina minnena. 
Kanske man tänker på när man lekte häst? Sparkade boll? 
Blev jagade av vilda fans? Första kyssen?
Ja. Allt det kommer i alla fall jag aldrig att glömma. 
Jag älskar dig Jenna, över hela mitt hjärta. 
Jag lever för dig. Glöm aldrig det. 

Vila i frid min ängel.

Jennas föräldrar grät av talet. Desamma gjorde resten av folksamlingen - även jag. Jag hade verkligen jobbat hårt med talet.
Jag kysste min hand och tryckte den på kistan. 
- Hoppas du har det bra Jenna.
Jag log men var ändå ledsen. Sen gick jag fram till hennes föräldar som kollade mot mig.
- Kom ihåg. Ring mig precis när som helst. Jag kommer alltid att finnas för er.
- Tack Harry. Vi säger detsamma. Kom gärna och hälsa på oss fortfarande.
- Räkna med mig!
Jag log och dem log. 
Allting skulle bli bra nu. Jenna mådde bra. Det var det viktigaste.
Det finns 5 steg att hantera en stor förlust. Det första är förnekelse, det andra ilska, det tredje förhandling, det fjärde depression och det femte är accepterande. 



Den sista delen i hela novellen. 
Jag tycker att alla ska kommentera vad ni tycker om hela novellen! 
Var den bra? Dålig? Vill ni att något ska förbättras till nästa novell?

Själv måste jag i alla fall säga att jag är rätt nöjd. Jag har lagt ner mycket tid på novellen :)

Puss&Kram Julia!*

p.s. kom gärna med förslag om vad nästa novell ska handla om och vem i bandet!


Baby you light up my world ❤ - Carpe Diem

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
En vecka på sjukhuset och jag kände hur mina andetag blev tungare och tungare för varje dag som gick. "O du onda ande, ta mig nu så att jag slipper smärtan!"
Jag orkade inte med det. Jag mådde verkligen piss! Allt mitt hår hade börjat falla av, bit för bit. Det enda som gjorde att jag orkade kämpa, var Harry. Mamma och pappa också förstås, men det var något annorlunda med Harry. Vi hade varit med varandra varje dag nu på sjukhuset och han försökte helatiden att få mig att må åtminstonde lite bättre, vilket han lyckades med. Mamma och pappa tyckte bara att jag skulle ta det lugnt, men jag vill leva livet tills jag flyger bort någonananstans.
Ibland tänkte jag på hur det skulle vara när jag dog. Skulle någon bli ledsen och vart skulle jag komma? Tänk om jag kom till ett annat liv som kanske en hund, eller en papegoja? Kanske rent ut av en kille! Min mamma var prostituerad och pappa en våldtäktsman. Vem vet? Kanske.
Tanken flög inom mig ofta. Vilket betyder varje dag.
Harry's perspektiv
Jag hade blivit sjuk av sjukhuset. Inte för att jag var kvar där just nu. Jag åkte hem igår. Mamma var rätt glad av att se mig, men var orolig för inspelningen. Själv hade man inte ens kollat på mobilen sen jag åkte ifrån USA. Jag våga rent ut av inte. Min feber hade stigit sen igår från 38.7 till 39.4. Jag hoppades att Jenna inte hade smittat mig, fast doktorn hade faktiskt sagt att sjukdomen inte smittade. Det måste vara något annat.
Förutom dejten vi hade i tisdags, med luftballongen, hade vi även åkt in till karnevalen i torsdags. Jag vill verkligen göra allt för att hon ska få ett så bra slut som möjligt, även om det aldrig riktigt finns så bra slut..
När jag hade lämnat henne i torsdags kväll på sjukhuset igen, hade jag frågat hennes doktor hur länge hon hade kvar. Han ville egentligen inte svara på det, för att han visste att jag skulle bli ledsen. Men han tyckte även att det var bra för mig att höra. 
Jenna har runt en vecka kvar. Fast ropa inte hej, man kan aldrig vara säker.
Jag hade blivit ledsen av det, precis som han sa att jag skulle bli, men jag svalde det. Nu hade jag bara en vecka på mig att göra Jenna så lycklig att hon faktiskt var glad när hon dog. Inte omöjligt.
När hon väl hade gått bort, hoppades jag att hon skulle vänta på mig. Vi fick nog bestämma en romantisk plats för oss, där vi sedan skulle vara tills något skiljde oss åt.
Jenna's perspektiv
Jag saknar Harry. Han hade inte varit på sjukhuset på två dagar nu. Allting kändes tomt utan honom. Varför skulle jag alltid känna så när han försvann? Hur skulle jag klara mig där uppe utan honom?
I vissa filmer sa dem alltid att dem som försvann, aldrig skulle känna sig ensam. Du hade alltid någon som väntade på dig. Men jag har ingen! Ingen i min släkt har dött. Mormor är 68 och är glad som en apa - Morfar är 74 och är rolig & stojig - Farmor är rätt gammal, hon är 80, fast hon är jättepigg ändå..  och till sist farfar. Han är den mest härliga i släkten. Han busar alltid med mig och mina kusiner. Vi har alltid jättekul när vi är hos honom!
Mina föräldars syskon är också vid liv. 
Så ja, jag har verkligen ingen. Sen brukade de också säga att om man väntade på någon, skulle det kännas som kanske en minut innan dem personen kom, när det egentligen kanske hade gått 50 år. Rätt coolt - om det faktiskt skulle vara sant?! Alltså tror inte jag så mycket på det, men jag kan alltid hoppas.
Slangen i min näsa började klia, men doktorn hade varnat mig för detta. När man var så pass sjuk som jag är, börjar man få klåda över hela kroppen, vilket nog skulle bli det mest jobbigaste under min tid på sjukhuset.
*Suck*
Jag hoppas att Harry kommer tillbaks snart. 
Jag somnade. Eller gjorde jag?
*
- Jenna?! Vakna! Du får inte vara död.
- Vi ger inte upp Mrs Baker!
Harry's perspektiv
Vad hade hänt?!
Jennas mamma hade ringt till mig. Hon sa att Jenna inte vaknade. Dem trodde att hon var död. Men nej! Det fick hon inte vara, inte nu!
Jag rusade in på sjukhuset i full fart. Utan att säga till i receptionen vem jag var, sprang jag vidare till Jennas rum. Dem var inne på femte pumpningen - (elchock) eller vad det kallas. 
Jenna andades inte. Jag fick panik. Visste inte vart jag skulle ta vägen.. 
Hon fick inte vara död. 
Jag föll ner mot golvet med en dunst och viskade tyst när jag låg där.
- Jag älskar dig Jenna. Lämna mig inte.
En tår föll mot golvet.
Ännu en gång -
- Lämna mig aldrig.

Förlåt att delarna kommer upp så sent om dagarna, men idag råka jag faktiskt somna när jag kom hem och vaknade inte förrän lite i åtta, så jag började skriva nästan direkt när jag vaknade!

Jag skulle sen vilja fråga om någon kan tänka sig gästblogga hos mig under fredag, lördag och eventuellt söndag, eftersom jag inte kommer att vara hemma under helgen. Alltså har jag ingen tillgång till någon dator, eftersom jag kommer att sova i husvagn.. ;d
Skriv en kommentar om ni har tillgång till dator under helgen. Jag kommer att lotta ut en på fredag. Antingen får ni skriva en egen, mindre novell på dem tre dagarna, eller så får ni fortsätta på min novell? Det kan ni själva välja.
Glöm inte att kommentera - blir mycket mycket glad då :D¨

Puss&Kram Julia ! <3

Baby you light up my world ❤ - Beautiful Girl

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Harry's perspektiv
I morse vaknade jag av att en dörr smälldes igen. Det var Jennas sjuksköterskor och läkare. Dem kom in ca 4 stycken och ställde sig runt hennes säng. Jag låg i hörnan av rummet, precis bredvid soffan. Inte för att jag tror att dom såg mig.. Vad gjorde dem här? 
Jenna satt upp i sängen och kollade förvirrande på dem. Hennes föräldrar var och åt frukost i matsalen.
- Vad är det? 
Sa Jenna och kollade på hennes ena läkare.
- Din leukemi. Det är ingen vanlig leukemi. Den är obotlig. Men det konstiga är att du faktiskt har haft sjukdomen väldigt länge, bara att vi inte har upptäckt den förrän nu.
Jennas ögon började rinna. Mina också. 
- Hur lång tid har jag kvar?
Hon slog sig ner i sängen igen och drog täcktet upp över bröstet. Dem hade fortfarande inte märkt att jag var vaken, även om jag hade kollat på dem helatiden.
- Det är svårt att säga Jenna. Vi gör allt för att det ska dröja ut på tiden.
Läkaren tog Jennas hand och kramade den. 
- Vi återkommer ikväll när dina föräldrar är närvarande. 
Innan alla gick ut, gav läkaren Jenna en puss i pannan. När dem sen väl var borta, gick jag upp ur bäddsoffan som jag hade legat i hela tiden.
- Hörde du?
- Ja Jenna. Det gjorde jag. 
Hon brast ut i gråt och tog täcket över huvudet.
- Förlåt Harry. Jag är så ledsen!
Jenna's perspektiv
Jag låg i sängen. Harry låg sidan om mig och sov. Han hade armarna om mig och jag hade armarna om honom. Mamma och pappa hade kommit in för ett tag sedan. När jag berättade vad läkaren hade sagt, brast mamma ut i gråt. Pappa kunde inte gråta verkade det som. Han satt mest och höll om mamma och försökte att trösta henne.
Plötsligt vaknade Harry.
- Hej snygging! Fick jag fram med ett leende mot honom.
- Hej. Förlåt om jag tog din plats i sängen.
- Det är lugnt. Det var rätt mysigt.
Han satte sig upp och kollade funderande mot mig. Vad ville han nu?
- Jag har funderat.
- På vadå Harry? Han såg så misstänksam ut.
- Vi ska ha riktigt kul den sista tiden. Du ska göra allt som du någonsin velat göra. Det är nu eller aldrig.
Han log snett mot mig och tog min hand. Man såg att han verkligen menade det. Jag nickade mot honom och hans leende blev större och större. Han nickade tillbaks och gav mig sedan en stor kram.
- Tror du att vi kan skriva ut dig för dagen Jenna?
Jag kollade bort mot mamma och pappa som satt i soffan. Dem ryckte på axlarna, men sa sedan att jag fick fråga min läkare om det.
Harry tog min hand och hjälpte mig bort till min läkares rum. Vi knackade på och han öppnade dörren inom 4 sekunder.
- Jaså! Hej Jenna! Är du uppe och går?
Jag nickade och log mot honom.
- Vad har du på hjärtat?
När jag precis skulle fråga honom, avbröt Harry mig.
- Är det okej om vi skriver ut henne för dagen? Vi skulle vilja hitta på något riktigt kul, men inte något farligt förstås.
- Det skulle vara rätt bra för dig att komma ut lite Jenna. 
Han funderade en stund och sen nickade han.
- Men se till och komma tillbaks innan klockan åtta ikväll!
Jag och Harry nickade ivrigt mot honom och gick sedan ut.
Vad skulle vi hitta på?



Harry's perspektiv
- Var vill du åka Jenna? Du bestämmer idag!
Jag skulle göra allt för henne nu. Jag älskade henne och jag ville verkligen visa det.
- Hmm.. Jag vet inte.
- Vad har du alltid velat göra, men aldrig riktigt vågat?
Hon kollade lite glatt på mig, men jag såg att hon funderade. Jag kollade tillbaks på henne och log. Idag skulle vi inte tänka på döden. Vi skulle ha kul den sista tiden tillsammans. 
Som man brukar säga - "Ta vara på tiden, innan den läcker ut".
- Jag har alltid velat åka luftballong.
- Då blir det luftballong Jenna. Allt för dig.
Hon fnissade till lite och sen åkte vi iväg. Påvägen dit, satte jag igång en Michael Jackson låt - Thriller. Vi dansade och sjöng till, eller ja, mest Jenna. Jag måste hålla koll på vägen. Jennas föräldrar brydde sig inte så mycket om att följa med. Dem tyckte att vi skulle ha ensam tid tillsammans.
Vi åkte till en stor äng där det stod en jättestor luftballong mitt i alltihopa. 
- Kan vi inte vänta lite med luftballongen? Jag vill visa dig något.
Hon nickade och kollade på mig. Jag tog hennes hand och vi började gå mot en klippa. När vi väl var uppe på klippan satte vi oss ner vid en kant. 
- Känner du den härliga vinden? Man hör vattnet plaska mot klippan. Jag brukar åka hit när jag är arg eller bara inte är på bra humör. Det är lugnande.
- Det är det faktiskt. Harry?
- Ja?
- Jag älskar verkligen dig. Du är bäst! Du åkte tillbaka för att jag var sjuk, utan att ens tänka på vad de andra skulle säga om att du bara åkte. Det gör dig till den bästa killen någonsin.
Jag kände mig lyckligt lottad och gav henne en mjuk och lång kyss.
- Du är bäst älskling! 
Jag menade verkligen det. Hon var ärlig och bara den mest underbara personen jag någonsin träffat. När vi hade suttit på klippan ett tag och jag hade ringt ett samtal, gick vi ner från klippan igen. Mörkret hade fallit ner på oss även fast klockan bara var fem på kvällen. Det var inte speciellt kallt iheller. 
- Vad är det vi ska Harry? Jag gillar inte överraskningar. Jag blir bara såå nyfiken!
- Du ska få se.
Jag hade tagit mina händer för henne ögon så att hon inte skulle se var vi skulle. När vi var nere vid ängen igen, gick vi några meter bort mot ballongen, sen tog jag bort mina händer.
Jenna såg så glad ut. Mörkret runt om oss och ljusen som satt runt luftballongen, gjorde så att man såg Jennas ögon mycket tydligare och vackarare. Jag såg också att hon hade tårar i ögonen. Antagligen en blandning av lycka och sorg.
Jenna's perspektiv
Som jag sa innan. Harry var bäst!!
- Har du gjort allt detta, bara för mig?
Jag blev helt tårögd, men jag tror att Harry redan hade sett det. Han slog armarna om mig och kysste mig mjukt.
- Bara för dig. För att jag älskar dig!
Han tog min hand och förde mig in i luftballongen. När vi kom in i den, blev jag ännu mer överraskad. Mitt framför ögonen på mig, stod ett litet funt bord med glas, tallrikar och blommor på. 
- Varsågod min sköna. Slå dig ner. 
Harry drog bak stolen till mig, och så satte jag mig ner. Harry satte sig mitt emot mig och log ett brett leende. Jag tog hand hand och smekte den mjukt.
Plötsligt kom en kypare in i luftballongen. Han hade med sig mat och allting.
- Varsågoda. Smaklig måltid. 
- Tack! Nu ger vi oss av, sa Harry till honom. 
Ballongen lyfte och jag var i luften. Jag ver verkligen i luften! Kyparen hade tagit fram sin fiol och började spela en vacker sång. Harry kollade in i mina ögon helatiden, så han verkade inte tänka så mycket på maten. Jag var lycklig. Riktigt lycklig. Känslan av att jag snart skulle försvinna hade försvunnit. Harry var grym på att få bort såna tankar, vilket var jättebra.
- Jag älskar dig Jenna. Jag sviker dig aldrig. Jag kommer finnas där för dig, till slutet.

Det blir kanske två delar idag, jag får se hur mycket jag hinner - jag måste jobba lite också ;)

En tjej frågade varför all drama kommer så tätt intill, och det är för att jag inte vill att novellerna ska stå stilla. Jag vill att det ska hända saker så att det inte blir tråkigt, utan spännande!

Hoppas att ni tycker om den!

Puss&Kram  JULIA :D <3

Baby you light up my world ❤ - I Love You

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Hjälp mig. Morgonen har varit den värsta morgonen någonsin. Jag har just börjat få medicinering och mår inte alls bra. Jag har tur som har mamma och pappa som tar hand om mig. Utan dem skulle jag inte klara mig. Harry var inte till stor nytta han. Jag visste inte ens om han ville ha med mig och göra mer efter jag sa att jag var sjuk. Antagligen ville han inte det. Jag ville inte gråta mer. Det hade jag redan gjort så mycket de senaste veckorna.
- Sov nu. Jag lovar dig, det behöver du. Detta är bara början av medicineringen.
Doktorn kom in efter operationen inatt. Inte vet jag vad det var för en operation dem hade gjort på mig..
Jag hatade sjukhuset! Varför gav dem mig mediciner som gjorde att jag bara mådde ännu mer dåligt? Så ska det väl ändå inte vara? Jag måste här ifrån!
Harry's perspektiv
Jag var nervös. Ingen visste att jag nu var påväg till London igen. Just nu satt jag på flygplanet och vi skulle landa i London om ca 1 timme. Alltså hade jag suttit på flyget länge och nervösiteten hade börjat läcka inom mig. Undra ens om de andra hade märkt att jag var borta. Isåfall hade de säkert ringt mig. 
Jag hade tur, för att ingen på planet hade ännu märkt att jag var Harry Styles. Jag hade suttit med en luva uppdragen för huvudet så det var antaligen därför. Bredvid mig satt det en äldre dam. Hon hade snarkat hela flygturen. Jag hade därför inte kunnat få en blund i ögonen. Egentligen hade jag inte fått det på hela veckan, på grund av allt som hänt.
Undra hur Jenna såg ut. Var hon lika vacker som förr, eller såg hon riktigt sjuk ut? Jag var ändå säker på att hon var underbar hur hon än såg ut. Saknaden av henne var ofattbart stor. Men snart, äntligen, skulle jag träffa henne och säga att jag finns för henne alltid. Jag skulle finnas för henne på sjukhuset. Varje morgon. Varje dag. Varje kväll. Och varje natt.
Jag hoppades ypperligt att det inte var försent. Inte för att jag trodde att det skulle vara det, men man vet aldrig.
Det som jag mest tänkte på ändå, var att Jenna kanske inte ville att jag skulle komma..
Jenna's perspektiv
Tårarna strömmade ut. Doktorn hade haft rätt - det var bara början i morse. Medicinerna jag fick nyss gjorde att jag mådde ännu dåligare. Dem hade sagt att jag skulle må bättre imorgon, men det tror jag inte så mycket på.
Jag funderade på att ringa till Harry, men jag började fundera. Tänk om han inte alls ville veta av mig och tyckte att jag var äcklig. Jag kände också hur magen kurrade av hunger. Jag hade inte ätit något idag, eftersom det skulle förstöra medicineringen.
Efter jag hade tänkt efter ett tag, bestämde jag mig ändå för att ringa till Harry.
När jag ringde, var det ingen som svarade. Han ville verkligen inte veta av mig. Jag kollade upp i taket och kände hur ögonen började rinna, men jag torkade snabbt bort tårarna när sjuksystern kom in.
- Hur mår du Jenna?
- Dåligt! Medicineringen är hemsk..
- Jag lovar dig, det blir bättre imorgon!
När hon hade sprutat in en vätska i min slang jag hade på bröstet, gick hon sedan ut ur rummet igen. Jag gillade egentligen inte sjuksköterskerna så mycket. De verkade helt konstiga..
Plötsligt öppnades dörren igen. In kom mamma och pappa som hade varit i matsalen och ätit lunch.
- Hej Jenna. Du har besök.
Vad menade dom? Vem skulle någonsin vilja besöka mig?
In kom ingen mindre än Harry. Vad gjorde han här?
Han kollade på mig med ett leende på läpparna. Och när jag mötte hans blick, kollade han generat ner mot golvet.
- Jaha.. Jag tror nog att vi ska gå.
- Tack pappa.
Skönt att vi fick vara lite själva utan mamma och pappa.
När dem väl hade gått, började Harry gå med långsamma steg mot mig. Blicken var fortfarande fastklistrad mot golvet. Vad skulle han göra?

Harry's perspektiv
Jag hade rätt. Sjuk eller inte sjuk - hon var vacker. Men hon såg ändå inte ut att må så bra. Hon log inte ens, även om jag var där. Var hon fortfarande arg och sur på mig?
- Är du fortfarande arg?
Jag frågade tyst och oskyldigt för att visa att jag var ledsen. Hon vickade på huvudet och log ett snett leende mot mig. Jag log tillbaka och gik och la mig bredvid henne i sängen.
- Du får inte vara sjuk Jenna! Jag...
Jag hejdade mig. Skulle jag säga det elle skulle jag inte?
- Du vad?
Jag sa det i alla fall. Hon behövde få veta det och hon förtjänade att få veta också.
- Jag älskar dig Jenna.
Hon verkade förvånad och väntade ett tag. Sen svarade hon tillbaks.
- Jag älskar dig också Harry.


 
Förlåt att delen kommer ut ännu senare, men jag har bara inte haft så mycket tid att skriva idag..
Kommentera vad nu tycker om novellen.

Puss / Julia ! <3

Baby you light up my world ❤ - I Will Always Love You

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Sjukhuset var fullt av folk. Jag gillade inte det obehagliga lukten av sprutor och mediciner som flög in i näsan på mig. Tidigare idag hade mamma berättat för mig att jag hade leukemi. En sjukdom som dödar. När på 1000 människor drabbas av detta, per år! Och ca 70 % dör av sjukdomen. Vilket är väldigt mycket..
Jag hade läst på om min sjukdom hela dagen på ett av sjukhusets bärbara datorer. Imorgon skulle jag få en dator av mamma och pappa som jag skulle kunna hålla kontakten med mina vänner på under tiden jag var på sjukhuset.
- Hur är det med dig Jenna?
Min läkare kom in genom dörren och kollade funderande på mig.
Låt mig se. Harry åkte till andra sidan jordklotet, mitt hjärta är därmed krossat, sen har jag spytt i en hel vecka och nu får man reda på att han har leukemi, en dödssjukdom. Kan inte bli bättre..
- Jag mår inte alls bra. Huvudet värker och magen gör ont! Sen känns benen också svaga.
- Det ingår i din sjukdom. Vi ska göra allt för att du ska bli frisk. Allt!
Jag kände hur ögonen började rinna. Att vara såhär sjuk gjorde mig ledsen. Tänk om jag skulle dö? Jag ville inte dö!
Det var rätt sent på kvällen. Mamma och pappa låg och sov i vars en ända av soffan som stod i hörnet av mitt rum. Själv var jag inte så pigg jag iheller, men det gick inte att sova! Jag fick istället sitta lite vid datorn.
Harry's perspektiv
Jenna hade fortfarande inte hört av sig. Jag antog att hon inte hade sett programmet vi var med i.. Eller så ville hon bara inte förlåta mig i alla fall.
Om det verkligen var slut, fick jag försöka att komma över henne, fastän jag kände på mig att det inte skulle gå.
Jag ville verkligen inte att detta skulla vara slutet för oss. Jag ringer henne nog igen. Det gick tre, kanske fyra signaler innan Jenna svarade. Äntligen! Var det så svårt?
- Jenna! Äntligen. Du? Jag är riktigt ledsen!
- Bry dig inte om det. Sa hon med en flummig röst.
- Vad är det Jenna? Du verkar helt flummig.
- Lova att inte få panik!
Vad hade hon nu gjort? Inte för att jag trodde att jag direkt skulle bli arg eller få panik..
- Jag är sjuk.
- Åhh! Hur är det med dig? Du blir nog frisk snart!
Stackars Jenna. Tack vare mig hade hon blivit sjuk. Jag behövde åka hem, jag kände att det var det jag behövde göra.
- Du förstår inte. Jag är sjuk. Riktigt sjuk.
Vad menade hon?
- Hur sjuk?
- Leukemi sjuk.
Jag blev helt tyst. Istället för att svara, la jag på.
Jenna's perspektiv
Varför la han på? Jag behövde honom verkligen nu. 
Allting var fel i mitt liv just nu. Ingenting skulle bli bra igen. Jag skulle dö och Harry skulle säkert bli tillsammans med en jättesnygg supermodell. Mamma och pappa skulle sitta och ruttna där hemma i soffan. 
Men nu började jag bli ännu mer trött, så jag stängde datorn och gick in på mitt rum där mamma och pappa fortfarande sov. Jag la mig sen i sängen och släckte lampan. Imorgon skulle jag få massor av medicin och då började allvaret. 
Jag somnade fort. 
Under tiden jag sov, drömde jag att jag blev frisk och att Harry och jag blev stora. Vi fick två barn. Harry junior och Jenna junior. Vi var riktigt lyckliga. I slutet av drömmen så gifte vi oss på stranden. 
*
Vilken härlig dröm.
Det var morgon. Det var dags för helvetet. Medicineringen skulle börja idag. Dem hade sagt att jag i början skulle må riktigt dåligt, men att jag senare skulle må åtminstone lite bättre. Jag hade på mig en vit kappa eller vad man kallar det. Rätt ful.
Harry's perpsktiv
Jag var helt klart i chocktillstånd. Hon fick inte dö! 
Sjukdomen var helt klart dödlig, det visste jag. Men min älskade Jenna fick inte dö. 
- Louis? Jag måste åka hem! Det är ett nödfall!
- Jag skulle inte tro det. Vi måste göra klart musikvideon.
Dem kunde inte stoppa mig. Jag skulle åka till Jenna, på något sätt. 
Men hur?



Har inte kommit upp förrän senare, eftersom jag är med kompis så den har bara inte kommit upp riktigt.. 
Men jag hoppas i alla fall att ni tycker om den :D

Kram Julia !<3

Baby you light up my world ❤ - Sick Of Love

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
En vecka hade redan gått sedan mitt och Harrys "gräl" och jag var fortfarande sjuk. Spydde varje dag, ont i huvudet och febern hade stigit till 42.
"Vi måste in och söka doktor" hade pappa sagt till mig idag. Så att just nu är pappa och jag påväg till sjukhuset. Jag har en spann i knäet, fall i fall.
- Jag hoppas att doktorn kan fixa så att du blir bra. Tycker så synd om dig som mår så dåligt varje dag. 
Rätt gulligt sagt av pappa ändå! Mamma är på kurs i Italien om jag inte hade nämnt det. Hon åkte för 2 veckor sen för att hon skulle gå en matlagningskurs. Hon valde såklart att åka till Italien, eftersom dem gör typ världens godaste mat där. Italiensk och thailänsk mat är det bästa!
Under tiden jag har varit sjuk, hade jag inte tänkt så jättemycket på Harry. Jag har mest legat och sovit och spytt och sovit ännu mer.. Jag hade till och med knappt ätit något!
Men nu. Nu när jag satt i bilen - kunde jag inte tänka på annat än Harry. Hur kunde det helt plötsligt bli såhär? Vi hade det bra i 2-3 dagar och sen ska den dumma producenten komma just nu och förstöra allting! Det är hans fel!
Harry's perspektiv
Varför ringer hon aldrig tillbaka till mig? En hel jävla vecka hade gått, men hon hade inte hört av sig. Var det verkligen slut på riktigt?  Jag har försökt att ringa henne varje dag den senaste veckan, men hennes telefonsvarare kommer upp helatiden. Massor av meddelanden har jag även lämnat. Men inget svar.
Hon kunde inte ignorera mig för all evighet.
Egentligen skulle jag vilja åka hem för att se om hon var okej, men producenten och de andra i gruppen skulle aldrig tillåta det.. 
Ikväll ska det bli en intervju med ReCeleberty - tidningen och jag känner inte alls för att medverka. Vi skulle även vara med i tv, direktsänning. Vill bara tänka på Jenna - som jag har gjort 24/7..
Kommer hon någonsin få mig att skratta igen? Kommer jag någonsin få henne att skratta igen? Skulle det förbli såhär?
Jenna's perspektiv
- Då ska vi ta några prover på dig. 
Doktorn tog fram en stor spruta. I vanliga fall är jag inte rädd för sprutor, men denna var gisantiskt stor. Jag blev livrädd.
- Var inte rädd. Du kommer inte att känna någonting!
Nä, visst. Sprutan var för tusan skittjock. Men för att inte verka mesig, satt jag stilla och låtsades som om jag inte alls var rädd för sprutan. 
Plötsligt stack det till i armen och jag skrek. Jag skrek så att även en döv människa skulle kunna höra mig. Gud vad det gjorde ont! Jag såg hur doktorn riktigt höll för öronen, men efter några sekunder när jag hade slutat skrika, tog han bort händerna.
- Så farligt var det väl inte? 
Han kollade helt chockerande på mig. Jag bara ryckte på axlarna. Han gick ut ur rummet och kom in igen efter ca 10 minuter.
- Vi ska skicka proverna på testning. Imorgon får ni ett besked vad det kan vara för fel på dig. Och jag måste nog kolla hörseln, det känns som om jag är döv. 
Det märktes. Han pratade ovanligt högt. Det var det roligaste som hade hänt den senaste veckan. Och det var inte ens roligt..
*
När vi väl var hemma, började jag bli orolig.
- Pappa?
- Ja gumman?
- Tror du att det är något stort fel på mig? 
Jag kollade ner i golvet. Riktigt orolig var jag, jag menar - man kanske inte brukar må lika dåligt en hel vecka. Det var något fel på mig, det visste jag. Men jag hoppades ypperligt att det inte var något större fel på mig..
- Svårt att säga.. Du har ju inte mått bra. Du har mått lika dåligt hela veckan.. Det är inte normalt. 
Pappa lät också orolig. Och när han sa det så på det sättet, blev jag ännu mer orolig.
Harry's perspektiv
- Hej och välkomna till ReCeleberty. Bredvid sitter fem underbara pojkar, ända från England - One Direction!
- Tack! sa alla fem i kör.
- Hur känns det att vara här, så långt hemifrån? 
- (Niall) Det känns rätt bra ändå. Vi har kul hela tiden! Ingen känner sig någonsin ensam.
Jo, jag. Jag tänkte det. Men sa aldrig det.
- (Louis) Fansen här är också riktigt underbara!
- Harry?
Intervjuarens röst hördes i mitt huvuud.
- Va, ja?
Jag var i någon helt annan värld. Jag kallar den "Jenna-DenBästaPåHelaJorden-JagSaknarHenne-världen". 
- Jag har hört att du har en tjej hemma i London? Hur kändes det att lämna henne där för att spela in musikvideon som är halva jordklotet bort?
Jag satt tyst. Mitt hjärta hade stannat för en stund, men började sedan slå igen. Varför skulle hon just komma in på det? Förresten - hur kunde hon veta det?
Men jag sa som det var.
- Hemskt. Jag saknar henne otroligt mycket. Vi försöker att få detta att funka så gott som det går. Vi älskar varandra och då ska avståndet inte spela någon roll. Även om vi gärna skulle vilja vara nära varandra alltid.
Långt, men ärligt svar. Undrar om Jenna satt hemma i London och kollade på detta just nu? Och undrar vad hon isåfall tänkte. Kanske hon skulle ringa upp mig?
Jenna's perspektiv
Jag vaknade av att en dörr smälldes igen. Jag hörde en röst. Det var mamma.. Vänta lite, mamma?! Vad gjorde hon hemma redan? Hon skulle vara borta i en månad till..
Aja. Igår hade jag kollat på kanalen som One Direction skulle vara med i. ReCeleberty intervjuade dem. När dem hade frågat Harry hur det gick med hans flickvän, sa han det gulligaste en kille kan säga.
"Vi älskar varandra och då ska inte avståndet spela någon roll". Och tänk att han sa det i direktsändning också. 
Han var för bra! Jag förlät han nu. Och nu skulle jag aldrig mer bli arg på honom. Jag litar på Harry. Och jag hoppas att han litar på mig också.
Plötsligt kom mamma inrusande genom dörren med ögonen fulla av gråt. Hon slog armarna om mig. 
- Jag älskar dig Jenna! Jag hoppas att du vet det! Hur mår du? Du måste bli bättre gumman!
Varför var hon så ledsen? Jag skulle bli bättre. Jag kände det på mig.
- Jag älskar dig också mamma. Men vad är det? Jag kommer att bli bra igen. Jag känner det på mig!
- Har inte pappa berättat för dig?
Hjärtat stannade till. Jag tog ett djupt andetag.
- Vadå? Vad menar du?
- Du har leukemi.

Andra delen för idag. Jag ville göra lite spänning i det och jag hoppas verkligen att ni gillade dagens noveller? :) 

Tror ni att ni klarar 7 kommentarer? :D

Kram Julia! <3

Baby you light up my world ❤ - Fight

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Dagarna kändes längre och längre. Tiden gick saktare. Ingenting var kul. Jag tänkte helatiden på Harry. Dag in och dag ut. Bara bara Harry.
Jag visste att det bara hade gått 4 dagar sen han åkte, men jag kände ensamheten inom mig i alla fall. En känsla av att han inte var där nära mig. Ingen som följde mig hem från skolan och inte gjorde så jag skrattade och var glad. Madison var rätt tråkig. Hon bara pratade om hennes pappas nya tjej som var rik - jag menar, frågade jag ens?!
Ikväll måste jag ringa till honom. Det kändes som en evighet sedan jag hörde hans härliga röst.
Lektionen vi hade nu var matte. Det värsta som finns! Om man inte räknar med historian då förstås.. Jag var inte ens med på lektionen, utan jag bara satt i andra tankar.
- Vad blir det Jenna? (Läraren)
Tänk om jag kunde åka och hälsa på honom i USA..?
- Jenna? 
- Va? Obs! Hade suttit i helt andra tankar och hörde inte alls vad läraren frågade om..
- Vad blir det talet jag sa precis?
- Va? Vilket tal? Du har inte sagt någonting? 
Gud vad jag var lost. Helt totalt lost.
- Se till och lyssna! Läraren lät riktigt arg. Dessa två dagarna hade lärarna skällt riktigt mycket på¨mig för att jag inte var aktiv på lektionerna och inte lyssnade. Jag menar förlåt om den bästa som finns inte finns nära mig längre och jag saknar han ända in i hjärtat!! Jag kända för att skrika ut allt vad jag orkade, men varje gång hejdade jag mig. Jag klarade inte detta. Det gick inte att leva utan Harry.
Harry's perspektiv
Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed
but when you smile at the ground it ain't hard to tell.....
1     2     3
- Och..... Bryt! Bra jobbat Harry! Ta tio. 
Våran producent var riktigt riktigt bra. Dessa tre dagarna hade vi jobbat som tusan med videon!
- Bra jobbat Kate! Jag gav henne en kram och stack sen till de andra i gruppen. 
Kate var en som skulle medverka i videon. Hon som skulle spela den vi sjöng om "baby you light up my world..". Riktigt duktig var hon. Vi hade en liten ensam scen, där jag skulle sjunga öga mot öga till henne som vi nyss spelade in. Det kändes konstigt eftersom det inte var Jenna som stod där framför mig och kollade mig i ögonen. Jag saknade Jenna. Jättemycket! Men de andra sa att jag skulle försöka att inte tänka på henne så mycket under inspelningstiden, eftersom det kanske skulle göra att jag såg ledsen ut när vi filmade. Hur mycket jag än försökte så gick det inte att sluta tänka på henne.
"Inkommande samtal - Jenna Baker" Jag svarade fort!
- Hej Jenna!
- Hej Harry! Jag saknar dig.
- Jag saknar dig med, svarade jag med klumpar i halsen.
- Hur går det med inspelningen? 
Jag hörde hur Jennas röst lät hes och hon lät riktigt ledsen.
- Det går bra. Men jag vill berätta en sak för dig bara, så att du ska veta om detta.
- Vad är det Harry?
- Det finns en tjej här, som ska vara med på inspelningen och... 
- Harry...?
- Jag ska sjunga till henne öga mot öga. Vi ska stå in till varandra och typ hålla om varandra..
Först sa Jenna ingenting, men sen svarade hon.
- Varför ska ni det?
- Jo, du vet, det ska liksom verka äkta och såå..
- Du får inte! Utbrast hon. Jag hörde hur hon började gråta.
- Jag klarar inte av att du är med en annan tjej, det känns inte rätt när jag saknar dig så otroligt mycket!
- Jenna. Det kommer inte att hända något. Du är den enda tjejen i mitt liv, förutom morsan då förstås.
- Harry! Tagning om en minut, lägg på nu! 
Det var producenten. Fan att det redan hade gått 10 minuter..
- Jenna, jag måste lägga på. Vi snackar mer om det sen.
- Skit samma! 
Och så la hon på. Jag fattade inte hur hon kunde bli sur på mig för det. Hon är den enda som betyder något för mig!
Jenna's perspektiv
Jag fattade inte hur Harry kunde göra så mot mig. Så fort jag var hemma, slängde jag mig i fort i sängen och tryckte täcket över huvudet. När man tänker efter så skulle jag aldrig ha ringt till honom. Det gjorde allting bara värre än vad det redan var. Jag kände mig spyfärdig.
Vänta. Nej. Jo. Nu kom spyan upp.
*
Det kunde visst bli värre..
- Förlåt pappa. Jag skulle ha sagt till dig innan att jag mådde dåligt. Jag lovar att städa upp sen!
- Nej. Du ska ligga ner. Och det var inte ditt fel! Se nu till att bli bättre! 
Pappa hade bäddat ner mig i sängen. Änn en gång - han var bäst! 
Han gav mig en puss i pannan och sen gick han ut. Ont i huvudet hade jag och ont i magen. Nu kunde det inte bli värre! Plötsligt kände jag hur en spya kom upp igen. Tur att pappa, (så smart som han var), hade ställt in en spann till mig som stod precis bredvid sängen. Han tänkte på allt!
Ibland undrade jag om han var stålmannen. 
Jag somnade, i hoppet om att när jag vaknade, skulle Harry vara tillbaka och sitta där på min säng och le mot mig när jag väl vaknade.
*
Nej. Ingen Harry satt på sängkanten. Inte mådde jag bättre idag heller inte. Egentligen var det rätt tur, för jag ville inte till skolan. Inte utan Harry! Idag hade jag även ont i huvudet och kände mig yr. Febern hade också stigit till 40 grader sedan igår när det var 39..
Jag hade bestämt mig för att idag skulle jag inte ringa till Harry. Det var det som gjorde att jag blev sjuk. Jag var helt säker på det!

Började skriva direkt när jag kom hem, eftersom jag igår insåg att jag tar väldigt lång tid på mig att skriva. hehheheh.. 
Men det kanske kommer en till del idag, beror på hur duktiga ni är på att kommentera ;d

Har ni någon gång blivit helt sjuk av kärlek?

Kram Julia! <3

BABY YOU LIGHT UP MY World ❤ - Tears On The Airport

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Harry's perspektiv
Jag ville verkligen inte åka ifrån Jenna. Hela våran tid tillsammans hade bara gått till spillo.. En sak var jag i alla fall säker på - jag hade sårat Jenna.
Om bara en halvtimme ska vi åka. Det kom som en chock för mig att vi så fort skulle ge oss av. Våran producent hade ringt till oss igår och berättat att vi äntligen kunde spela in WMYB musikvideon. Självklart blev jag glad, jag hade längtat efter detta länge, men jag hade längtat efter Jenna ännu mer. 
Inte fick jag träffa henne en sista gång iheller, det hann vi inte med. Men jag kommer aldrig att glömma henne. Hoppas bara att hon inte glömmer mig.
Jenna's perspektiv
Olycklig var jag. Riktigt olycklig. De bästa tre dagarna i mitt liv hade helt gått till spillo. Gud vad jag grät. Harry fick inte lämna mig.
Pappa kom in genom dörren. Han kramade mig hårt. Ibland var pappor det bästa på jorden. Särskilt just nu. 
- Detta är inte slutet. Ni kommer att träffas igen. Var inte ledsen! Jag vill att du ska vara lycklig. 
Ja. Han var absolut det bästa just nu. Efter ett tag när jag hade slutat gråta, gick pappa ut igen. Jag bestämde mig för att åka till Harry, det gick inte att bara låta honom åka utan att säga hejdå.
*
Var är han? Han skulle ju vara på flygplatsen nu! Jag såg några fotografer i närheten. Jo, dem måste vara här någonstans!
- Jag älskar er!! 
- Kan jag få ta foto med er?!
Jag såg fans komma springande. Plötsligt såg jag Harry och de andra stå vid gate 4 som skulle till USA - New York. Hjärtat stannade. Jag vågade inte. Precis när jag skulle vända mig om möter Harrys ögon mina. Ögonen var fastklistrade i varandra i ett tag tills jag vände bort huvudet. Harry började gå med sakta steg mot mig. Ögonen var fortfarande fast i mina.
Harry's perspektiv
Jenna. Vad gjorde hon här? Hon gjorde det verkligen inte lätt för mig att åka. Jag fortsatte att gå mot henne. Plötsligt ser jag henne närma sig mer och mer. Jag började gå fortare och fortare. Samma gjorde Jenna. I andra stunden hade hon hoppat upp i min famn. Hennes läppar mot mina. Jag hörde fansen komma rusande bakom oss.
- Flyget går nu Harry. Vi måste gå. 
Varför skulle Liam komma och störa oss denna fina stund, varför?
Hon hade hoppat ner på golvet igen. Jag tog hennes hand och kysste den. 
- Du glömmer mig väl aldrig? 
Jenna kollade ledset på mig och jag svarade snabbt.
- Aldrig! Om du lovar att aldrig glömma mig..
Jag rycktes sen till av att de andra i gruppen drog bort mig. Jenna och jag höll kvar i varandras händer tills vi inte nådde varandra längre.
Jenna's perspektiv
Mina ögon var fulla av tårar igen. Nej. Aldrig skulle jag glömma honom! Jag gick mot fönstret så att jag kunde se honom. Sedan kastade jag en sista blick på honom innan han gick på flyget och han kollade en sista gång på mig. Man såg att hans ögon också var fulla av tårar. Jag vinkade till honom. Sen gick han på planet.
Jag får väl försöka att leva utan honom. Det är ju bara 2 månader..
Fansen kom rusande bakom mig och bad om autografer. Utan att ha skrivit på någons papper, gick jag ut ur flygplatsen, i tårar.


Inte jättelång del, men det tog faktiskt evigheter för mig att komma på något! ;d

Kram Julia ! <3

Baby you light up my world ❤ - Harry&Jenna

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Idag vaknade jag upp med ett leende på läpparna. Igår hade Harry sagt att han gillade mig! Och jag hade sagt detsamma. Det kunde inte bli bättre nu. Men betydde allt detta att vi var ihop? Jag måste prata med honom om det idag. Han ska ju följa med till skolan. Jag bestämde mig för att ringa till Harry och snacka lite om idag.
Det tog ca 3 signaler innan han svarade.
- Yo Jenna. 
Haha, värst vad han var på bra humör!
- Hej Harry. Du, jag har funderat.. Du kan ju inte komma till skolan som Harry Styles? Alla skulle jaga oss av glädje. Vi skulle inte få en lugn stund.. Så jag har tänkt att jag ska fixa din stil lite så att du inte liknar dig själv. Går det bra? 
Jag gillade att styla och fixa till folk. Det var vad jag ville bli när jag blev stor. En stylist!
- Det går väl bra. Det låter ju rätt det du säger. Vi ses på skolan om en halvtimme. Då har vi en hel timme på oss att fixa till mig. Spännande. Puss hejdå!
Harry sa puss till mig! Åhhhh vad gullig han är! Jag dör!
Jag tog på mig en kjol, ett vitt linne och en svart kavaj och la ett lager mascara på ögonfransarna. Sen tog jag en macka med smör och ost på. Sen far jag ut genom dörren i full fart.
Harry's perspektiv
Haha, det blir kul att se hur hon ska fixa till mig! Hoppas att hon gör mig snygg! Jag vill inte vara en nörd..
När jag väl var framme på skolan, stod Jenna där och väntade på mig.
- Tjena snygging! fick jag fram. Jag kände mig stolt över att jag sa det.
- Tjena tuffing! Hur är läget? svarade hon.
- Jo det är bra, själv? efter jag hade sagt det gick jag fram till henne och gav henne en kyss. Så där stod vi i några minuter. Efteråt svarade hon mig.
- Jag mår perfekt! Hon log mot mig och jag log tillbaks. 
- Är du redo för en makeover Harry? sa hon sen.
- Jag tror det. Gör mig snygg!
Jenna's perspektiv
Han ville att jag skulle göra honom snygg och det var klart att jag skulle!
- Såklart att jag ska göra dig snygg Harry. Tjejerna ska jaga dig! Men glöm inte mig! 
Nu skrattade båda två, högt. Jag skulle göra honom skitsnygg, men man skullt inte sa att han var Harry Styles.
Vi var en timme tidiga till skolan, men vi behövder verkligen tid att fixa till Harry.
- Ska vi gå?  sa jag sen.
- Va? Vartdå? sa han förundrat.
- Vi ska ut och shoppa kläder till skolan, sa jag och log jättestort mot honom. Han skrattade till och följde sedan efter mig. 
Han la armen om mig när vi gick. Jag älskade det. Han var riktigt romantisk! Sedan kysste han mig. Mintsmak.
När vi väl var framme i centrum, pekade jag mot en affär som hette Rainbow's. Harry nickade ivrigt och vi stack fort dit.
Jag gick runt och hittade en massa kläder. Detta var typ minfavoritaffär. Dem hade precis allt och precis alla stilar. Helt perfekt! 
- In i provrummet med dig, du får lite kläder här av mig. Jag räckte fram minst 10 olika plagg med accessoarer till. Efter ca 10 minuter kom Harry ut igen.
- Yo mannen, vas happenin? han gick verkligen in i rollen kan man säga!
Haha, rap-stilen var nog inget för Harry inte.. Alla de smyckena och kläderna passade inte alls till hans krulliga hår.
Jag vickade på huvudet och Harry gick in i provrummet igen. Efter ännu 10 minuter -
- Hur står det till fröken? 
Ut kom Harry i fin kläder och kavaj. Nej! Harry skulle inte vara en ordentlig "kungafamiljs" kille!
- Jag tror att jag hade hittat min stil, sa Harry och skrattade. Sen vickade han på huvudet och gjorde en rolig min till mig. Han gick in i provrummet igen. 
- Tredje gången gillt? ropade han ut. 
- Vi får hoppas! svarade jag. Jag satt och höll tummarna.
Harry kom ut. Jag satt helt tyst.
Båda nickade glatt mot varandra. Sen kom han fram och kysste mig.
Han hade mörka häng-jeans, sen hade han ett svart linne med en rutig skjorta utanpå. Han hade en kortare halsband runt om halsen. Stilen passade han perfekt! 
Och man såg faktiskt knappt att det var Harry Styles från X-Factor!
Harry's perspektiv
Jenna är underbar! Hon har bra smak också! Och gud vad schysst av henne att hjälpa mig. Min nya stil var helt perfekt. Nu är det inga problem alls att kunna smälta in på skolan.
Skolan har inte ens börjat än och vi har redan haft såhär kul. Jenna är perfekt!
Vi började gå mot skolan igen, och vi kom precis i tid.
*
Första lektionen hade gått och det var fortfarande ingen som hade märk att jag var Harry Styles. Rätt härligt faktiskt. När läraren hade sett att Jenna hade med sig en kille, kollade hon först surt på oss lite först, som "varför frågade du inte innan du tar med dig din kille hit?" , men hon sa att det var trevligt ändå.
Jag hade nästan hela lektionen suttit och kollat på Jenna. Hur kunde hon vara så vacker? Det var allt jag tänkte på. Efter halva lektionen sa läraren till mig att sluta störa Jenna och att jag skulle sluta kolla på mycket. Jenna hade bara fnissat till då.
Jenna's perspektiv
Harry hade kollar på mig hela lektionen. Mig! Hur gulligt är inte det. Även fast min lärare sa till honom rätt många gånger, så slutade han aldrig. 
Nu var det lunch. Hoppas verkligen inte att någon kände igen honom..
- Hej Jenna! Vem är det? Madison kom mot mig. Hon pekade mot Harry som kanske såg lite nervös ut.
- Hej Madison. Det är Harry, men säg ingenting till någon. Lova! 
Jag försökte att viska så tyst som det bara gick!
- Jaha! Hej Harry! Hon tog Harrys hand och skakade den en gång. Han skakade tillbaks och log.
När vi sen hade hämtat maten gick alla tre till bordet i hörnet. Precis det bordet som jag satt när Harry ringde mig för första gången. 
- Harry? sa jag till honom. Han log till mig, som att han väntade på svar.
- Ja?
- Det var här jag satt när du ringde mig för första gången.
Jag kollade på honom. Han log. Han tog min hand och sedan kysste han mig. Madison bara satt och glodde på. Rätt kul. Men ändå synd om henne. Om jag bara kunde fixa en kille till henne också..
Jenna's perspektiv
Skoldagen var över och vi var äntligen påväg hem. Harry följde mig hem. Han tyckte inte att jag skulle behöva gå själv. Vi gick hand i hand hem. Då och då kysste han mig, både på munnen och på kinden.
- Så.. Då är du hemma! Tack för idag. Det var varit helt underbart kul!
- Tack för att du följde mig hem! Ja, även om alla tjejer spanade in på dig stup i kvarten..
- Kollade alla tjejer in mig? Alla? sa han förvånande.
- Ja, alla! hurså?
- Men varför står jag här med dig då då? Hejdå! 
Mitt hjärta stannade. Nej! Han började gå, men efter en meter vände han om. 
- Haha, jag bara skojade! Jag bryr mig faktiskt inte om andra kollade på mig. Den enda jag bryr mig om är du.
Jag kände en lättnad falla över mig. Jag var verkligen förälskad i Harry.
- Är vi ihop nu Harry?
Han kysste mig och sa sedan hejdå. Jag tog det som ett ja och hela min kropp fylldes av glädje. Jag kunde inte sluta le!
*
Mörkret började komma mot oss. Jag låg i min säng med min favorit nalle i famnen. Jag måste berätta för Harry att jag är riktigt kär i honom. Plötsligt hörde jag hur min mobil ringde. "Inkommande samtal - Harry Styles".
Ett perfekt tillfälle för att berätta hur jag känner.
- Hej Harry!
- Hej Jenna!
Vad var det med hans röst. Han lät ledsen. 
- Harry? Vad är det? Du låter ledsen.
- Jag åker imorgon bitti. Vi ska åka till USA och vara där i två månader.
Jag fick inte fram ett enda ord. Inte ett enda.

Andra delen idag. Vi får se om det blir en tredje!
Kommentera gärna vad ni tycker, jag gillar det!

Kram Julia! <3

Baby you light up my world ❤ - Melt In

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Igår var helt klart den bästa dagen i hela mitt liv! Ingen har gjort kvällen såå bra som Harry. Och gud vad kul det skulle bli i skolan idag när Harry också skulle vara där. 
Nu när jag tänker efter så fattar inte jag hur jag kan ha levt utan Harry?
Hoppas att Harry tyckte att vi hade kul igår! Jag satte mig ner och tänkte på Harry lite. Han hade verkligen sagt att han gillade mig! Och jag sa att jag gillade honom! Ingen kan vara så lycklig som jag är just i detta tillfället! 
Men betydde detta att vi var ihop nu? Jag måste prata med honom idag.
Harry's perspektiv
"Iväg med dig! Jag vill aldrig mer se ditt ditt äckel!" 
"Förlåt, men jag vet inte vad jag har gjort! Ge mig en andra chans." 
Det var riktigt hopplöst! Varför var Jenna sur på mig? Jag ville ju bara va romantisk!
"Snälla Jenna! Jag älskar dig, lämna mig inte!"
"Håll tyst!"

- Harry? Liam försökte väcka mig.. Typiskt!
- Tyst med dig! "Nej Jenna!!!
Plötsligt trillade jag ner ifrån sängen.
- Åh gud! var är Jenna, jag måste träffa henne!
Säg att hon inte hade lämnat mig.
- Ta det lugnt. Det var en mardröm. 
Jag andades ut när jag hade insett att det faktiskt var en dröm. Sen gick jag till garderoben. Vad ska man ha på sig idag? Jag plockade fram ett par ljusa jeans idag och en randig tröja. Jag tänkte efter lite - eftersom jag sa att jag gillade henne och hon sen sa att hon gillade mig också, sen kysstes vi ju. Betydde det att vi var ihop nu eller? Jag måste prata med henne. Tanken var inom mig länge, men sen var jag tvungen att fixa till mig. Tog liiite géle i håret och sprutade "mintandedräkt" i munnen. Smakade egentligen inte så gott, men vad gjorde man inte för bra andedräkt?
- Harry? Rösten kom bakom mig, rätt långt ifrån mig. Sen såg jag att det var Liam. 
- Ta det nu lugnt och ring om det kommer galna fans. Vi hjälper dig isåfall. men försök att hålla en låg profil. Okej?
Jag skrattade till lite. Tänk att Liam brydde sig om mig så mycket.
- Tack Liam! Vad ska ni göra idag annars då?
- Nja, Louis ska träffa sin tjej, så att jag, Niall och Zayn ska väl gå och handla eller något? Men hur som helst - lycka till idag. Jobba inte för mycket.
Vi båda skrattade. Nä, jag skulle inte jobba för mycket. Jag skulle mest kolla på Jenna helatiden. Aldrig att jag skulle vända bort blicken.
Jenna's perspektiv
I'm walking on sunshine , wooah
I'm walking on sunshine, woooah
I'm walking on sunshine, woooah
and don't it feel good!

Jag var såå glad att jag bara ville sjunga och dansa. Undra om jag egentligen sjöng bra? Jag ville ju söka till X-Factor, men mamma tyckte att jag var för ung. Det konstiga var att, föräldar vill gärna att man drömmer och vill göra saker i livet, men att uppfylla önskningarna - det är deras mardröm?
För att få bort det tråkiga i mitt huvud, satte jag på en annan låt på spotify. Min lista är riktigt lång men denna låten var absolut min favorit!
Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmed
But when you smile at the ground it ain't hard to tell
You don't know, you don't know you're beautiful..

Den låten muntrade upp mig och gjorde mig glad precis när som helst. Det kvittade hur ledsen och arg jag än var. Men jag tror även att om inte One Direction skulle sjungit den, skulle låten inte alls vara lika bra! Jag log lite för mig själv, stängde av musiken och började sen ta på mig lite kläder.
Idag blev det en annan kjol och en kortare kavaj jag tog på mig. Sen plattade jag mitt hår och tog ett eller två lager mascara. Jag tog aldrig puder eller foundation. Min läkare hade sagt att det inte avr bra för min hy. Den var redan så bra. Jag log igen. 
Min mage började kurra. Jag borde nog gå och äta något.. Under en lektion hade min mage kurrat så högt att läraren nästan blev lite sur på mig. Sen dess har jag alltid ätit en rejäl frukost om morgonen, eftersom det var riktigt pinsamt! Men om jag ska vara ärlig, så klår det inte det som Madison berätta för mig. En gång pruttade hon en riktig brakare inför hela klassen. Läraren hade kollat surt på henne i flera minuter. Madison hade då sagt "bättre med tomt hus än en arg hyresgäst." Alla i rummet skrattade jättemycket, förutom läraren. Även jag skrattade jättemycket när Madison berättade det.
Men hur som helst så tog jag två mackor med smöt och ost på och en skål jordgubbsflingor med fil. Rätt mycket, men gott!
Under tiden jag åt kom Harry upp i huvudet igen. Hur skulle det bli om han reser väldigt mycket? Skulle jag kunna klara av att vara ifrån honom. Att tänka på det gjorde mig ledsen. Jag ville inte att våran tid tillsammans plötsligt skulle gå förlorade..
När jag sedan hade ätit klart, började jag gå mot skolan. Påvägen dit ringde jag Harry. Han svarade efter 3 signaler.
- Hej Jenna! Läget?
- Det är bra! Redo för skolan idag?
- Nej, alla kommer se att det är jag och vi kommer inte att få någon som helst lugn stund.. Harry lät ledsam, riktigt ledsam. Jag försökte att låta medlidande så gott jag kunde.
- Jag vet! Vi ses i skolan så ska jag fixa en makeover som får dig helt att smälta in! Du blir inte besviken, jag lovar!
Han skrattade högt, men gick sedan med på det. Innan han la på sa han puss hejdå. Jag sa detsamma. Tänk att han hade sagt puss till mig. Åhh vad han var söt!
Sen fick jag börja tänka på hur jag skulle fixa till han! Jag hade ingen aning hur jag skulle göra.

Fick tänka sjukt länge, har inte så mycket idéer på gång.. 
Kom ihåg, det kanske blir tre delar idag, så kommentera :D

kram julia ! <3

Baby you light up my world ❤ - First Date

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Harry's perspektiv
- Jag gillar dig Jenna. Även fast vi inte har träffats så mycket nu. Men jag vill i alla fall att du ska veta det. Och jag kommer alltid att finnas för dig.
Yes, jag vågade äntligen öppna mitt hjärta och säga exakt hur jag kände för Jenna. Nu hoppades jag bara att hon kände samma, eller i alla fall gillar mig lite.
- Jag gillar dig med Harry. 
Plötsligt blev känslan inom mig helt mjuk. Hon gillade mig också! Precis vad jag hade hoppats på! Jag log ett brett leende och kysste henne igen. 
Vad jag däremot inte visste var att Jenna var en otroligt bra kyssare, vilket gjorde att jag började gilla henne ännu mer. Jag ville verkligen inte släppa taget om henne. När våra läppar skiljdes åt, gav jag henne en mjuk kram. 
- Ska vi gå? Nu var Jenna min. Ingen annans.
Jenna's perspektiv
Harry var bäst. Han var helt underbar. När han kysste mig, ville jag inte sluta. Jag gillar han såå mycket att det inte går att beskriva nu. 
Det bästa var absolut när han sa att han gillade mig. Man såg på han att han verkligen menade det också.
Vi gick vidare mot en restaurang som låg på hörnet av gatan vi var på.
- Jag vill bjuda dig på middag. Vad tycks? Han log stort mot mig och jag log tillbaka.
- Det blir perfekt! Men är det inte lite dyrt här? Jag lät lite förundrande med tanke på att priserna var rätt höga.
- Det tar jag hand om. Inga problem.
Inga problem. Det märks att han är kändis. Han bryr sig inte om hur mycket saker och ting kostar. Alla kändisar har ju så mycket pengar ändå, så dem bryr sig inte om dem blir av med några tusenlappar per dag. (Inte för att jag tror att det blir så mycket)
- Ett bord för två, vid fontänen tack. Harry lät riktigt artig till servitören. Antagligen för att försöka fjäska sig till ett bra bord. Jag fnissade till lite och sen följde jag efter servitören och Harry till bordet.
- Varsågoda, här har ni menyn! servitören räckte fram två meny'er till oss och sedan gick han vidare till ett nytt bord.
- Hmm.. Vad är du sugen på Jenna? Du kan välja precis vad som helst!
Något jag definitivt inte visste var att han var väldigt romantisk. Bordet som han och servitören hade valt, låt vid en ljuvlig fontän. Ovanför oss hängde rosa blommor som doftade så gott. Man hörde riktigt hur vattnet rann ner för fontänen. Det var lugnande på något sätt.
- Jag tror jag tar laxfilén, vad ska du ha? Jag kollade fundersamt på honom och fnissade till lite. Han fnissade tillbaka. Han var såå gullig!
- Haha, jag tar nog samma! Något vi har gemensamt! Han log igen. Det var en av de många sakerna jag verkligen älskade hos honom. När han log.
Harry's perspektiv
Vad ska jag säga? Alltid med andra tjejer jag har varit på dejt med, blir det alltid en sån pinsam tystnad. Jag vill verkligen inte att det ska bli så med Jenna också.
- Så, Jenna? Hur trivs du i London då?
Jag försökte så gott jag kunde! Hoppas verkligen inte att hon tycker att jag är mesig och så..
- Hur det är? Det är faktiskt jättebra! I början hade jag inga vänner typ, men nu har jag börjat smälta in lite i skolan och i själva staden så det känns jättebra! Bor du fortfarande kvar i Holmes Chapel? 
Hon verkade nog rätt förvånande, men ändå glad att jag frågade. Jag tror att jag sköter det rätt bra i alla fall! Jag log inombords.
- Ja, jag bor kvar där. Men för att vara ärlig - jag är faktiskt inte hemma så ofta.. Jag åker rätt mycket runt med bandet och vi lever livet! 
Plötsligt blev jag lite ledsen. Ibland vill man ju bara vara en vanlig kille som hänger med kompisar och kan sova i sin egen säng varje dag. Hur skulle det bli med Jenna och mig, med tanke på att vi åkte runt så mycket? Skulle hon kunna tänka sig att åka med..?
- Det kan inte vara sant! Det är Harry Styles!! 
Ånej! Fans på ingång och dem kom i full fart rusande mot Jenna och mig! Fort tog jag upp plånboken och la 300 kronor på bordet. 
- Vi sticker, fort! 
Jenna reagerade fort och gjorde som jag sa till henne. Vi sprang mot parken, fortsatte mot en liten gränd där vi stannade för att hämta andan.
Jenna's perspektiv
- Shiit! Jag tror att vi skakade av oss dem. 
Harry nickade på huvudet. Sedan skrattade vi båda två. Rätt högt faktiskt.
- Ja, då har du fått känna på hur mitt liv är! sa han sen.
Jag kollade upp mot honom och kollade lite fundersamt.
- Vad? sa han och skrattade lite för sig själv.
- Som du sa - nu har jag fått känna på hur det är att vara dig, därför ska du få känna på hur det är att vara mig. Jag log stort mot honom.
- Jag tänker inte klä ut mig till tjej om det är det du tror? Haha, vad gullig han var.
- Nej ditt knas! Du ska göra något som jag inte tror att du har gjort på länge.
Han kollade glatt upp på mig och ryckte fort på axlarna.
- Packa väskan. Du ska med mig i skolan imorgon. 
Jag kände mig nöjd. Imorgon skulle bli en riktigt rolig dag! Harry höjde ena ögonbrynet och kollade på mig som om jag inte var klok. Han kollade på mig ett tag och sen svarade han kaxigt.
- Bring it on!
*
Jenna's perspektiv
Vi hade bestämt oss för att gå hem sen efter vi hade pratat lite om imorgon. Harry hade frågat så snällt och gullig om han skulle följa mig hem. Sedan sa han att det kvittade vad jag sa, för han tänkte följa mig ändå.
"Vem vet vilka dårar det finns här ute" hade han sagt. Jag hade fnissat till lite men sa sedan okej. 
Och nu var vi hemma. Vi stod utanför min dörr. Öga mot öga. Harry hade så fina ögon. Lite grå - blåa.
- Jaså. Då blir det skola imorgon. För båda två. sa han sen och skrattade.
- Ja. Det kommer att bli kul.
Sedan kysste han mig godnatt och jag gick in.
Jag var riktigt förälskad.


Delen kanske kommer upp lite sent, men som man säger - bättre sent än aldrig!
Tror ni att ni klarar minst 7 kommentarer?
Isåfall blir det nog tre delar imorgon, så se till att kommentera :D

Kram Julia! <3

Baby you light up my world ❤ - Jerry Or Penna?

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Harry's perspektiv
Varför svarar hon inte? Jag har redan ringt henne fem gånger, men hon svarar inte!
Dagen igår var nära på hemsk. Hon skulle tvunget träffa den där Peter som helst plötsligt skulle dyka upp.. Jag måste berätta för henne hur jag känner, förr eller senare. Sedan bestämde jag mig för att skicka ett meddelande till henne.
Jenna's perspektiv
"Förlåt Harry, jag ville inte såra dig!"
- Nej, det blir inte bra.. 
Typiskt! Jag har sårat Harry för Peter! Jag gillar ju inte ens Peter, det är ju Harry jag gillar nu! Hela dagen igår var ett helvete.. Peter tjatade helatiden om hur mycket han ville att jag skulle flytta tillbaks till Holmes Chapel, men jag vill bo kvar här.. Sen försökte han kyssa mig 4 eller eventuellt 5 gånger, fastän jag sa att jag inte ens ville. Som tur var åkte han hem senare på kvällen. Och idag ska jag träffa Harry och inget ska komma emellan!
"Nytt meddelande - Harry Styles"
"Hey Jenna! Träffas idag? Hör av dig! Kram Harry."
Jag blev såå glad att han fortfarande ville träffas fastän jag hade dissat honom totalt igår! Jag ringde till honom och bad han att möta mig i parken idag igen vid 15.00. Det betydde att jag hade ungefär en timme på mig att fixa till mig, men jag tog aldrig så lång tid på mig att bli klar. Jag tog på mig ett vitt linne och en blommig kjol och försökte att se så fin ut som möjligt.  Harry fick ju inte se mig som ett ruttet äpple..
Harry's perspektiv
Kul att hon ville träffas, men jag måste verkligen berätta hur jag känner för henne. Men nu finns det bara ett problem..
Vad ska jag ha på mig..?
Jag bestämde mig for för att ta på mig min mörkblåa Jack Wills tröja och ett par snygga mörka jeans. Håret fick vara som det var, rufsigt och stort. Jag kollade mig i spegeln en stund och skrattade till, sedan gick jag till de andra i gruppen.
- Tjena, ska du sticka nu eller? Zayn kollade lite fundersamt på mig. Vad hade han i kikaren?
- Nja, snart. Jag får hänga med er ett tag innan jag går! 
De andra verkade mycket hemlighetsfulla, men jag tänkte inte så mycket på det. Det mesta jag tänkt på var Jenna. Jag kunde verkligen inte hjälpa det, men hon gick inte att sluta tänka på!
När jag hade drömt mig bort en stund, kände jag hur någon skakade på mig.
- Hallå, borde du inte gå nu? Det var Niall.
- Jo, ja ehmm. Hejdå! Jag stack fort. Klockan var tjugo i 3, så egentligen hade jag inte så bråttom, fastän jag skyndade mig..
Jenna var helt klart den vackraste jag någonsin sett! Hennes ögon var helt underbara, den mörka mörka blåa. Jag märkte att varje gång jag tänkte på henne, blev hela jag glad. Från topp till tå.
Jenna's perspektiv
Snart framme. Min kropp blev helt varm. Hoppas verkligen att jag inte skulle göra bort mig.. Jag gör alltid bort mig när jag är nervös. 
Men där står ju Harry. Gud vad snygg han är!
- Hej Harry! utropade jag och började gå fortare mot honom. Han mötte mig halvvägs och gav mig en bamsekram. Rätt mysigt!
- Hej! Jaså Peter har åkt nu?
Vadå "jaså Peter har åkt nu?"
- Är du sur eller? Typiskt just Harry.
- Nej inte alls.. Jag verkligen älskade att du kramade honom precis mitt framför ögonen på mig och sen dissade mig. Det var livets ögonblick..
- Ursäkta? Men detta är faktiskt inte mitt fel. Jag kunde inte hjälpa att han kom för att träffa mig. och det var faktiskt du som började! Du glömde för fan bort mig! Jag blir riktigt sårad av det.
Klumpen i halsen blev större och större, jag mådde genast dåligt.
Plötsligt började han närma mig. Det kändes som om hjärtat höll på att stanna. Våra läppar möttes. 
Hans läppar var mjuka och härliga. Jag hade längtat efter detta länge.
Vi kysstes.



Funderade hela dagen på vad jag skulle skriva.. Nästa del kommer upp senare ikväll. 
Ni mååste säga till om ni vill att jag ska skriva längre noveller!

Kommentera vad ni tycker!

Kram Julia ! <3

Baby you light up my world ❤ - Just You And Me Forever

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Solen lyser in genom mitt fönster och fåglarna hörs utifrån. Idag gäller det. Igår fick han äntligen reda på att det var jag och vi bestämde fort att vi skulle träffas och göra något idag. Jag förseslog att gå och shoppa, men han tyckte inte så jättemycket om det förslaget. Sen kom han med att vi kunde gå på bio och sen käka något. Jag tyckte att det var en superidé, så det är vad vi ska göra idag! Jag längtar!
Blicken föll på min väckarklocka som aldrig hade ringt idag. Mögel skit.. Men vänta, går klockan verkligen rätt? Jag gnuggade mig i ögonen en gång och sen insåg jag att det inte var något fel på min syn. Klockan var verkligen 13.30 och jag hade försovit mig! Jag skulle ju träffa Harry i parken klockan 14.00. Jag hoppade ur sängen och tog mobilen för att ringa Harry och säga att jag kom senare. När jag tog upp mobilen insåg jag att den var urladdad. Kan det bli värre? Jag skyndade mig att ta på mig en fin tröja och ett par jeans, sen skyndade jag mig till köket och bredde två mackor med smör och skinka, tog ett glas mjölk och stack fort som tusan! Det tar en halvtimme att komma till parken och klockan var redan kvart i. Jag var dödens.
Harry's perspektiv
- Vilka ska jag ta? Rosorna eller liljorna? Jag visste inte riktigt vilken och jag ville att allt skulle vara perfekt när vi äntligen skulle träffas och göra något kul tillsammans som förr.
- Jag tror att det kvittar, hon tycker nog om vilket som helst! Louis hade följt med mig för att hjälpa mig med presenterna, sen skulle han sticka till sin flickvän.
- Okej, men vad brukar du köpa till din tjej?
- Köper aldrig blommer till henne. Jag ger henne antingen smycken och berättar hur jag känner och så. Testa det!
- Jag har inte tid med att köpa smycken nu. Varför skulle Louis vara en sån romantiker? Till slut bestämde jag mig för att köpa rosorna. 3 röda rosor.
Men tänk om Jenna inte tyckte om mig? Tänk om hon bara ville vara vänner? Jag ville åtminstonde lära känna henne mer och försöka utveckla vår vänskap. Hoppas att hon kände desamma.
- Måste dra nu. Lycka till Harry! och så gick Louis. Han var verkligen en bra vän!
Jag funderade lite på vår X-Factor tid tillsammans. Hur vi träffade varandra. Hur kunde jag ha haft sån tur som har fått 4 riktigt bra vänner?
När jag hade tänkt klart, gick jag till parken. Hoppas att hon inte är där när jag kommer. Jag hatar att komma senare än tjejen..
Jenna's perspektiv
Jag sprang och sprang. När jag började närma mig parken saktade jag ner lite. Jag ville inte springa så att Harry såg det. Sedan kollade jag lite nogrannare och då såg jag att Harry stod där vid en bänk och kollade runt lite.
Men vad hade han i handen? Gud, så gulligt. Blommor. Sen började jag gå snabbare.
- Hej Jenna! rösten kom bakifrån mig. Vem kunde det vara? Jag vände mig om och vem stod där?
- Peter?! Vad gör du här? Jag kramade om honom och han kramade om mig.
- Jag ville hälsa på dig såklart! Han log stort mot mig. Gud vad gullig han var. Och tänk att han hade kommit ända till London bara för att träffa mig! Sen kom Harry upp i mitt huvud. Ånej! Jag skulle ju träffa han och jag hade kramat Peter mitt framför ögonen på honom!
Harry's perspektiv
Vem är killen som hon kramar? Det kändes inte rätt. Jag var riktigt avundsjukt. Var Jenna inte här för att träffa mig? Först kommer hon inte, och sen ser man henne med en anna kille. Det känns inte schysst!
Jag bestämde mig för att gå dit. Kanske det bara var en gammal kompis som hon stötte på?`
- Hej Jenna! sa jag när jag var lite närmare.
- Åh, hej Harry! Förlåt men jag stötte på en kompis från Holmes Chapel. Han är här för att träffa mig och han åker hem ikväll.
- Okej. Ja, jag heter Harry. Jag försökte verka trevlig och skakade hans hand.
- Tja, Peter. Han skakade tillbaka, men han tog i min hand hårt.
- Harry, kan jag få prata med dig? Jag rycktes till av att Jenna drog bort mig från Peter. Undrar vad hon ville..
- Är det okej om vi går på bio imorgon istället? Jag menar, eftersom han åker hem ikväll vill jag gärna ha lite tid att träffa honom. Är det okej? Jag vill verkligen gå på bio med dig, men det var så längesen jag träffade han.
- Det är klart att det är okej. Vi kan höras ikväll, så gör vi något imorgon istället. 
Jag försökte att hålla känslorna inom mig. Jag som hade sett fram emot idag. Hon och jag. Jag och hon. Men nej. Så skulle Peter komma och försöra allting. Jag hade köpt blommor och allt.
Jenna's perspektiv
Jag kände mig rätt taskig mot Harry på något sätt. Men sen när jag tänkte efter lite, skulle jag nog varit ännu mer taskig om jag inte skulle träffat Peter när han kom bara för att träffa mig. Just nu dinglar jag mellan två killar som jag tycker väldigt mycket om..
Jag hoppas verkligen att Harry inte tog illa upp. Men vi kommer att ha det bäst imorgon istället! Även om jag hade längtat till denna dagen!
Sedan tänkte jag, detta är ödet.
Ödet vill inte att Harry och jag ska vara tillsammans..



Andra delen idag. 
Om minst 5 kommenterar så blir det två delar imorgon också! :)

Puss !

Baby you light up my world ❤ - Do I, Do I Not?

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Hur skulle jag komma in. Jag kollade bort mot ett träd som stod en bit nära en annan port som ledde in till där One Direction höll till. Skulle jag kunna klättra upp i trädet och kasta mig ner innanför portarna? Idén var lite knäpp, men jag ville träffa Harry. Just nu mer än någonsin! Jag bestämde mig för att göra det, så att jag gick bort mot trädet som stod lite lutat över metallporten. Trädet var riktigt stort, hoppas att jag skulle klara det..
*
Yes, jag klarade det. Äntligen var jag över den stora porten. Hoppet fanns fortfarande kvar. Jag kollade runt om mig om där fanns några vakter i närheten. När jag hade kollat klart och insåg att där inte fanns några vakter, tog jag ett djupt andetag. Nu skulle jag bara hitta Harry.
Mobilen vibrerade. Fan! Tänk om någon hörde. Jag kollade ner i fickan och tog upp mobilen. "Inkommande samtal - Harry Styles". Just när jag skulle trycka på svara, hörde jag fotsteg bakom mig och plötsligt hostade en man till.
- *Host*. Vad tror du att du håller på med? han lät riktigt arg. Jag var rädd.
Han tog sedan tag om min midja och drog bort mig mot ett litet rum där det fanns en stor fin soffa och en jättestor plasma tv. Sedan kom Liam in, sedan kom Zayn, efter det kom Niall, Louis och till sist Harry.
- Känner någon av er den här tjejen? säger vakten till de fem killarna.
Niall vickar på huvudet, samma gör Louis, Zayn och Liam. Harry bara står där.
Harry's perspektiv
Herregud! Känner inte jag igen henne?
Vi träffades på stan och hon frågade om jag kände igen henne. Jag sa nej. Sen kom hon till konserten och log mot mig på signeringen. Nu är hon här där jag och Jenna bestämde att vi skulle vara. Är hon en riktig stalker som avlyssnar samtal? Eller är det så att hon faktiskt är Jenna?
Jag bestämde mig för att fråga.
- Jenna? Är det du? jag kände mig blyg men taskig på något sätt. Jag menar, tänk om det hade varit hon helatiden och jag hade inte vetat att det var hon, utan istället misstänkt att det varit ett galet fan..
Hon verkade rätt irriterad i sitt svar.
- Vad tror du?! hur kan du inte ha sett att det har varit jag helatiden? Jag är rätt besviken!
- Men du är dig inte alls lik. Inte på ett dåligt sätt då, men hur som helst. Förlåt Jenna! Ska vi börja om?
Hon funderade väldigt länge, men jag visste inom mig att hon höll med om att vi skulle börja om. Jag bara visste det!
- Okej. Så om vi, tex skulle träffas imorgon, skulle du känna igen mig? hon skrattade lite och kollade fundersamt på mig.
- Haha, absolut! svarade jag snabbt.
Jenna's perspektiv
Vilken härlig dag. Allt jag såg framför mig var Harry. Harry, Harry, Harry. Hans leende och hans härliga skratt. Sen kunde jag inte heller få bort bilden på vakten som stod och gapade under hela vårt samtal. Rätt kul faktiskt! De andra i gruppen hade gått iväg sedan efter ett tag.
Vi bestämde också att vi skulle ses imorgon och typ gå på bio eller något. Jag längtar ända in till halsgropen! Vi kommer äntligen att återförenas igen. Men kommer vi bara att kunna vara vänner? Jag är rätt lättflörtad av snygga, colla killar. 
Jag kollade på klockan. Shiit! Klockan var redan 01.00. Hur länge hade jag tänkt på Harry? Haha. Men jag fick snabbt bort tanken. Allt jag nu ville, var att sova. Senare idag skulle Harry och jag, vem vet, kanske stå som ett par! 
Jag la mig ner i sängen och somnade bums!
Harry's perspektiv
Jenna. Hon var så vacker. Vad hade hänt med den lite knubbiga tjejen från Holmes Chapel? Hon med fräknar och blondt hår? Jag kunde inte fatta att jag inte såg att det var hon så fort jag träffade henne. Hon måste verkligen ha varit arg! 
Jag låg i sängen. Tankarna flög omkring i huvudet. Varje gång jag försökte att somna kom Jennas röst upp i huvudet. Så fin och härlig. Imorgon var hon min. Ingen annans, bara min. Skulle vi förbli bara vänner, eller skulle våran vänskap utvecklas till något mer?
Jag låg länge och tänkte på hur Jenna kanske kände inför detta. Vi är ju liksom äldre nu och båda tror nog mer på kärlek. Jag skulle helt klart kunna tänka mig i framtiden att bli tillsammans med Jenna. Hon var ju så underbart vacker att det bara inte gick att sluta tänka på henne. När vi var yngre var vi med varandra varje dag! Skulle det bli så nu också? 
Skulle jag kunna tänka mig att flytta till London, bara för våran vänskaps skull?
Älskar/Älskar inte?



Hade rätt många idéer i huvudet idag! Hoppas att ni tycker om den!
Vem är eran favorit i One Direction? Skriv vad ni tycker!

PussoKram. <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0