Baby you light up my world ❤ - I Love You

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)
Jenna's perspektiv
Hjälp mig. Morgonen har varit den värsta morgonen någonsin. Jag har just börjat få medicinering och mår inte alls bra. Jag har tur som har mamma och pappa som tar hand om mig. Utan dem skulle jag inte klara mig. Harry var inte till stor nytta han. Jag visste inte ens om han ville ha med mig och göra mer efter jag sa att jag var sjuk. Antagligen ville han inte det. Jag ville inte gråta mer. Det hade jag redan gjort så mycket de senaste veckorna.
- Sov nu. Jag lovar dig, det behöver du. Detta är bara början av medicineringen.
Doktorn kom in efter operationen inatt. Inte vet jag vad det var för en operation dem hade gjort på mig..
Jag hatade sjukhuset! Varför gav dem mig mediciner som gjorde att jag bara mådde ännu mer dåligt? Så ska det väl ändå inte vara? Jag måste här ifrån!
Harry's perspektiv
Jag var nervös. Ingen visste att jag nu var påväg till London igen. Just nu satt jag på flygplanet och vi skulle landa i London om ca 1 timme. Alltså hade jag suttit på flyget länge och nervösiteten hade börjat läcka inom mig. Undra ens om de andra hade märkt att jag var borta. Isåfall hade de säkert ringt mig. 
Jag hade tur, för att ingen på planet hade ännu märkt att jag var Harry Styles. Jag hade suttit med en luva uppdragen för huvudet så det var antaligen därför. Bredvid mig satt det en äldre dam. Hon hade snarkat hela flygturen. Jag hade därför inte kunnat få en blund i ögonen. Egentligen hade jag inte fått det på hela veckan, på grund av allt som hänt.
Undra hur Jenna såg ut. Var hon lika vacker som förr, eller såg hon riktigt sjuk ut? Jag var ändå säker på att hon var underbar hur hon än såg ut. Saknaden av henne var ofattbart stor. Men snart, äntligen, skulle jag träffa henne och säga att jag finns för henne alltid. Jag skulle finnas för henne på sjukhuset. Varje morgon. Varje dag. Varje kväll. Och varje natt.
Jag hoppades ypperligt att det inte var försent. Inte för att jag trodde att det skulle vara det, men man vet aldrig.
Det som jag mest tänkte på ändå, var att Jenna kanske inte ville att jag skulle komma..
Jenna's perspektiv
Tårarna strömmade ut. Doktorn hade haft rätt - det var bara början i morse. Medicinerna jag fick nyss gjorde att jag mådde ännu dåligare. Dem hade sagt att jag skulle må bättre imorgon, men det tror jag inte så mycket på.
Jag funderade på att ringa till Harry, men jag började fundera. Tänk om han inte alls ville veta av mig och tyckte att jag var äcklig. Jag kände också hur magen kurrade av hunger. Jag hade inte ätit något idag, eftersom det skulle förstöra medicineringen.
Efter jag hade tänkt efter ett tag, bestämde jag mig ändå för att ringa till Harry.
När jag ringde, var det ingen som svarade. Han ville verkligen inte veta av mig. Jag kollade upp i taket och kände hur ögonen började rinna, men jag torkade snabbt bort tårarna när sjuksystern kom in.
- Hur mår du Jenna?
- Dåligt! Medicineringen är hemsk..
- Jag lovar dig, det blir bättre imorgon!
När hon hade sprutat in en vätska i min slang jag hade på bröstet, gick hon sedan ut ur rummet igen. Jag gillade egentligen inte sjuksköterskerna så mycket. De verkade helt konstiga..
Plötsligt öppnades dörren igen. In kom mamma och pappa som hade varit i matsalen och ätit lunch.
- Hej Jenna. Du har besök.
Vad menade dom? Vem skulle någonsin vilja besöka mig?
In kom ingen mindre än Harry. Vad gjorde han här?
Han kollade på mig med ett leende på läpparna. Och när jag mötte hans blick, kollade han generat ner mot golvet.
- Jaha.. Jag tror nog att vi ska gå.
- Tack pappa.
Skönt att vi fick vara lite själva utan mamma och pappa.
När dem väl hade gått, började Harry gå med långsamma steg mot mig. Blicken var fortfarande fastklistrad mot golvet. Vad skulle han göra?

Harry's perspektiv
Jag hade rätt. Sjuk eller inte sjuk - hon var vacker. Men hon såg ändå inte ut att må så bra. Hon log inte ens, även om jag var där. Var hon fortfarande arg och sur på mig?
- Är du fortfarande arg?
Jag frågade tyst och oskyldigt för att visa att jag var ledsen. Hon vickade på huvudet och log ett snett leende mot mig. Jag log tillbaka och gik och la mig bredvid henne i sängen.
- Du får inte vara sjuk Jenna! Jag...
Jag hejdade mig. Skulle jag säga det elle skulle jag inte?
- Du vad?
Jag sa det i alla fall. Hon behövde få veta det och hon förtjänade att få veta också.
- Jag älskar dig Jenna.
Hon verkade förvånad och väntade ett tag. Sen svarade hon tillbaks.
- Jag älskar dig också Harry.


 
Förlåt att delen kommer ut ännu senare, men jag har bara inte haft så mycket tid att skriva idag..
Kommentera vad nu tycker om novellen.

Puss / Julia ! <3

Postat av: julia

as bra! ;)

2011-10-15 @ 20:41:25
Postat av: emma

jättebra!



Novellen är inte som andra och det är precis därför jag älskar den :) <3

2011-10-15 @ 20:41:42
Postat av: lollo

riktigt bra!:) jag äälskar din blogg!<33

2011-10-15 @ 21:15:16
Postat av: Johanna

Riktigt bra skrivet Julia! :)

Längtar tills nästa del! :)

2011-10-15 @ 22:24:22
URL: http://jadojoj.blogg.se/
Postat av: malin

Jättebra!!!! :d<3

2011-10-15 @ 23:37:41
Postat av: mimmi

jätte bra! fast en fråga, varför kommer all drama så tätt intill ? :)

2011-10-16 @ 13:15:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0