< Baby you lighted up my world ♥ -

Tips!

Filed under: Blandat
Hej! Vill bara meddela er om ett tips på en nystartad blogg!
Den heter http://nialler.blogg.se/ och jag tycker verkligen att ni åtminstonde ska gå in och kika!

Nästa del kommer kanske ikväll eller imorgon!

Kram!

One Thing ❤ Chapter 38

Filed under: One Thing ❤

3 år senare

Pernillas POV

- Perrie, hurry up! skrek Maria från undervåningen. Jag suckade uppguvet och la undan maskaraborsten. Jag skruvade in den i behållaren och log en sista gång mot spegeln.
-Snygging. skrattade jag åt spegelbilden innan jag tog mina klackskor och gick ner till Maria. Efter att Liam och dom åkt blev jag helt förstörd. Det tog ett helt år att komma över honom, även om Linnea och Zayn fortfarande var ihop träffade jag aldrig honom inte igen, bara sett varandra då och då.Vi har inte pratat heller. Dom kom hem 1 månad efter att dom åkt men då vcar jag i Sverige och hälsade på Emilie. När jag kom tillbaka hade Marie flyttat hit från USA, vi klickade direkt. Bästa vänner och håller ihop genom vått och tort.
Jag och Linnea var fortfarande som systrar men träffades inte så ofta förjag flyttade till ett studentboende, när jag kom in på collage förra året, med Maria. Systrar älskar varandra även om dom inte mötts så ofta ju!
- Perrie, I mean NOW! tjöt hon. Jag skakade på huvet och sprang ner för trappan.
- No running in the stair! Ropade Mrs. Morgan, hon som tog hand om huset samt mig, Maria och 23 andra tjejer. Vi bodde i ett stort hus i college området och var med i Pheta Pi föreningen, alltså bodde man i detta jättelika hus. - I'm coming!'' ropade jag. jag kom ner och log stort mot Maria, Niki, Tammy och några till som också skulle på festen. Jag hade påmig ett vitt linne och svarta tighta jeans, men hål i, ett guldigt bälte och guldiga pumps.
- Finally, what where you doing up there? suckade Maria. Jag skrattade och tog min skinn jacka och gick ut.

- I heard that One Direction is gonna perform at the party! sa Niki uppspelt. Jag stelnade till, One Direction? Liam alltså. Jag suckade tyst, orkade inte träffa dom nu. Men hur stor var chansen att träffa dom alltså?
- Give it a rest Niki, suckade Tammy, hon gillade inte dom. Hon var mer åt Sean Kingston, Ed Sheeran, Shakira hållet. Dansade till allt med sväng i. Its not like you're actually gonna fulfill your dreams and marry Harry, skrattade hon. Vi skrattade med henne och Niki såg surt på oss och gick i förväg.
- Niki! Skrattade jag. You know we didn't mean it. Vi slutade skratta och sprang ifatt henne - i våra höga klackar.
- Serious Niki, you know what we mean. Leo would be pissed of, försökte Maria. Niki kunde inte motså skrattet och började gapflabba.
- Yeah, like Leo have a chance of this, sa hon fejk-bitchigt och gjorde en divig posé. Vi skrattade. Leo var en nörd som hade värsta idioten, populäraste killen som också var skolans amerikans-fotbolls-stjära. Han hade också en stoor crush på Niki. Skrattandes fortsatte vi mot lokalen som halva skolan var i.

Linneas POV

- Rock it babe! viskade jag i Zayn öra och bet honom löst i öronsnibben. Han nickade mot min hals och kysste mig igen innan han gick på scen med Harry, Niall, Liam och Louis. Dom började sjunga på Up All Night och publiken var asgrym.

''Up all night!'' skrek dom och publiken applåderade. Dom kom av scen och jag tog direkt Zayn hand. Dom gick ut till fest lokalen och såg på alla dansande ungdommar. Min blick fastnade på två tjejer som dansade - väldigt .. sexigt? Det var Pernilla och Maria. Flera killar tjoade och skrattade. Pernilla skrattade till när Bad Boys med Alexandra Burk och Florida började spelas och en annan tjej kom och stal rampljuset med hennes smidiga rörelser och hur hon rörde sig i takt till musiken.
- Go tammy, Go tammY! ropade Pernilla, Maria och en blond tjej, och efter ett tag ropade alla samma sak.
- Come on, I wanna dance, viskade Zayn i mitt öra och drog med mig till dansgolvet. Hans händer placerades på mina höfter och han kysste mig mjukt.



Vad tyx?

Del skriven av mig, Jasmine. Att spola fram tre år var det lättaste för att jag inte kunde skriva när hon var 13.. så en 16 årig pernilla då :D

kommentera!

One Thing ❤ Chapter 37

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-It's my little secret. He needs to find his own way.
-That's it!
-What? sa jag nyfiket och glatt.
-I don't know.. sa han besviket och vi lutade oss tillbaks i sätena.
-It's soo lucky that it's a long way to USA...

Efter några dryga timmar, var vi äntligen framme i USA - New York. På flygplatsen möttes vi upp av flera tusen fans som skrek och grät som galningar. Ibland kunde man till och med känna sig taskig för att man blev glad över att folk grät, men det var ju lyckotårar, hoppades vi.
-Step back! skrek flera av våra livvakter som vi också hade mött upp på flygplatsen. Vi såg hur de riktigt fick trycka tillbaks folkmassan och vi log, samtidigt som vi gick förbi. Alla hade riktigt backat bakåt så att det var en lång gång till oss att gå i. Vi log hela vägen och vinkade. Lite då och då stannade vi upp för att ta en bild eller krama något ledset fan. Mitt i alltihopa flög Linnea upp i mitt huvud. Att jag faktiskt saknade henne såå mycket redan. Att hon faktiskt hade gått upp runt 5 på morgonen, bara för att träffa mig en sista gång innan vi åkte.
Tack och lov att jag hade sagt de tre underbara orden innan vi åkte. Vem visste vad som kanske skulle hända där hemma? Tänk om hon träffade en annan kille? En bättre, som inte skulle behöva vara borta från henne 60 % av förhållandet dom hade. Jag vinkade en sista gång åt fansen innan jag klev in i bilen. Vi pustade ut och bilen började köra. Utanfördom tonade rutorna skrek fansen, vissa grät. Jag kan inte fatta att vi gått igenom så mycket på snart 2 år bara. Förrut kunde jag gå ut i kalsonger utan att bry mig särskilt mycket, inte för att jag var som Harry och gick runt naken mestadels av tiden, och nu kunde jag inte ens sticka näsan utanför dörren innan jag blir bombaderad med fansen och alla papparazzies.
- Zayn? Hörde jag. Jag vaknade upp ur mina tankar och såg Louis kolla frågandes på mig. Are you alright? frågade han och kollade misstänkt i mina ögon - ihopp om att finna något.
- Yeah, just got lost in my mind , thats all. Sa jag och log stort. Han log och nickade mot den öppna dörren. Då märkte jag att vi var ensamma i bilen. Vi gick ut och skyndade oss mot hotellentrén.

Linneas perspektiv

Jag vaknade på kvällen och satte mig upp i sängen. Ännu en mardöm. Samma varje kväll, Zayn och en tjej som kysser varandra framför mig och sedan ler falsk mot mig innan de kysser varandra igen. Dom drar av varandra kläderna och .. gör saker jag aldrig skulle våga göra. Det är en av de dåliga sakerna att vara yngre än honom. Vi har aldrig gått längre än att kyssas i underkläder, eller jag hade mina byxor och BH på mig när han barahade boxers. Jag Har länge vetat att han ville gå längre - men inte gjord det. Men han han sa att han älskade mig, kanske , bara kanske, sa han bara det för att jag sagt det och ville inte få mig att känna mif dum och hopplös. Tänk om han redan hade en ny tjej i USA och skrattade åt min barnslighet?

-Varför blev jag alltid osäker på kvällarna när jag skulle sova? suckade jag och la mig ner igen och slöt ögonen, och somnade utan mardörmmen.

Sorry för kort, ska skriva ett nytt nu på direkten!

och för er som inte vet heter jag Jasmine och bloggar på mydirectionstory.blogg.se , gästbloggar här med Julia. kapitlet är skrivet av oss båda (:

KOMMENTERA ♥

One Thing ❤ Chapter 36

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-I miss you, sa jag och kollade generat ner i marken.
-Well.. It's too late, sa jag och vände mig om. Jag klarade inte av att säga hejdå. Ilskan hade börjat att komma inom mig igen och den gick inte att få bort. Det var verkligen ett misstag.
-Hey, wait! Why are you here then? sa Liam och tog tag i min arm.
-I don't know, ok? utbrast jag. This was a mistake. Can we not just be friends? I don't think we are meant to be together..
-Oh, friends. I think you're right, sa han och nickade.
-Well, go so you don't miss your plane, sa jag och gick sedan ut ur flygplatsen. Linnea kom efter mig.

När vi väl var ute ur flygplatsen, kunde jag inte hålla det inom mig. Tårarna sprutade ut från mina ögon och jag gömde mitt gråtande ansikte i mina händer. Linnea kom rusande ut efter mig och jag kollade upp efter jag hade märkt att hon stod intill mig.
-Jag kommer att sakna honom så mycket Linnea! utbrast jag och kramade om henne och gömde mitt huvud igen, fast i hennes famn.
-Dom kommer tillbaka. Det är bara att försöka att stå ut, sa Pernilla tröstande medans hon hårt kramade om mig.
-Jag vet, men jag ville ju bara krama om Liam en sista gång, men jag förstörde det totalt! Vi stod länge kvar och och märkte hur Linnea smått började att gråta hon också.
-Åh, jag gråter som en bebis, sa hon och skrattade. Det fick mig också att skratta och vi torkade våra tårar och släppte varandra.
-Vi borde nog åka hem nu, sa Linnea och jag nickade, innan vi vände oss om och gick mot våra vespas.

-Är det bättre nu? frågade Linnea och kom in till vårt rum efter några timmars sömn. Jag vände mig om mot henne och log tröttsamt.
-Inte direkt. Nästan värre, men jag antar att jag får leva med det, åtminstonde tills dem kommer tillbaka. Hon lutade huvudet mot väggen bredvid dörren och log ett ledset leende mot mig. Jag kunde se på henne hur mycket hon redan saknade Zayn. Dem hade det trots allt hur bra som helst. Hur kunde dem få det att funka, men inte vi?

Liams perspektiv
-Hey Liam, are you coming? ropade Harry en bit bort ifrån mig och plötsligt försvann jag ur min värld. Just då märkte jag att alla våra fans stod omringande runt om mig och jag kollad emig förvirrat runt omkring. Då såg jag Harry stå viftandes med sin hand vid incheckningen.
-Are you coming, or what? la Louis till och först då började jag att röra på mig. Fansen förföljde mig, men jag brydde mig inte om dem, hur mycket de än ville ta foto eller få en autograf. När jag väl var framme hos de andra, log dem ett osäkert leende och fortsatte sen bort från incheckningen.
Jag tog snabbt min väska som jag hade i handen och checkade in den, och följde sen efter dem andra.

Vi hade sättit oss i flyget och det hade nyss lyftigt. Hur mycket jag än ville få bort alla mina tankar som flög runt i huvudet, så gick det inte. Pernilla ville verkligen inte försvinna ur mitt huvud. Jag insåg först nu hur mycket jag hade sumpat allting och hur mycket jag faktiskt fortfarande tyckte om henne.
Jag ville att hon skulle vara min, men det skulle antagligen aldrig bli så igen, eller i alla fall inte nu på några månader. Förhoppningsvis skulle allting kännas bättre om jag sov några timmar, eller ja, jag hoppades åtminstonde på det. Jag kollade på Harry som redan låg och sov bredvid mig och jag lutade mitt huvud mot honom och blundade.

Louis perspektiv
Vi hade nästan kommit hälften till USA, men det var fortfarande många timmar kvar. Det var perfekt för mig och Zayn att snacka om Liam. Hur vi skulle ta itu med honom nu i USA när tjejerna inte var där. Det skulle bli mycket enklare att hjälpa honom att ändra sig så att det inte skulle bli såhär mellan honom och Pernilla igen. Både jag och Zayn tyckte att de var som gjorde för varandra, det var bara dags att de själva skulle inse det.
-We need to do something about Liam, sa jag till Zayn som nästan låg och halvsov.
-What? What do you mean? sa han förvirrat.
-You know what I mean. We need to learn him to be a man, Zayn. This thing with Pernilla and him has been total destroyed, mostly because of him.
-Yeah, you're right. But what are we gonna do?
-I don't know, but something. You've got that charm, how do you do bro? sa han och log snett.
-It's my little secret. He needs to find his own way.
-That's it!
-What? sa jag nyfiket och glatt.
-I don't know.. sa han besviket och vi lutade oss tillbaks i sätena.
-It's soo lucky that it's a long way to USA...

Ja, som sagt kommer det inte upp delar så ofta, men lite då och då, bättre än inget. 
Några förslag på vad som ni tycker ska hända?
Glöm inte att kommentera, ni har börjat att bli lite dåliga på det..

Klarar ni 5 kommentarer, igen?

ops

Filed under: One Thing ❤

hah, vet inte varför en Taylor Lautner bild kom upp på förra inlägget, men de gör kanske inget? :d


ang. chapter 35!

Filed under: One Thing ❤

för er som inte har sett det, ligger chapter 35 nedanför "Min Personliga Blogg" ! :)
jag skrev det idag, men det kom ändå in under min personliga blogg saken... :s


Min Personliga Blogg ♥

Filed under: Blandat
Nu har jag fixat en egen personlig blogg, och för er som vill följa den eller gå in och kolla så heter den:
http://juliamatildanilsson.blogg.se

Den kommer att handla lite om allt möjligt. Eller ja, den kommer att handla om mig och mitt liv. One Direction, Justin Bieber och, ja!
Hoppas att ni vill läsa den och följa mina dagar!

Puss 

One Thing ❤ Chapter 35

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-Så, när åker dom då? frågade Pernilla.
-Imorgon bitti vid typ 5, enligt Zayn. Tydligen hade dom fått reda på det nu innan ikväll.
-Oj, redan så tidigt? sa Pernilla och såg på något sett riktigt ledsen ut.
-Du kommer att sakna Liam va?
-Ja. Det är väl klart. Jag vet att jag typ nyss sa att han inte betyder något för mig, men det gör han.
Även om vi inte är tillsammans så vill jag ju i alla fall vara vänner. Såvidare inte allting känns konstigt mellan oss..

Jag låg och vred mig fram och tillbaks i sängen. Min blick föll på min klocka som satt på mitt sängbord och jag såg att klockan var halv 3 på natten. Jag kunde verkligen inte somna, fastän jag faktiskt hade gått och lagt mig vid 10 idag. Rätt ovanligt tidigt med tanke på att det faktiskt var en fredagkväll.
-Linnea? viskade jag till henne och gick med sakta smygande steg mot hennes säng.
-Mhh..? mumlade hon som svar. Jag puttade lite på henne för att få henne att vakna.
-Jag kan inte somna.
-Men försök. Jag kan inte göra något åt det.. sa hon irriterande och vred sig om så att henned rygg var mot mig.
-Jag tror att det beror på att Liam ska åka om några timmar, och jag hinner inte ens med att säga hejdå, sa jag och satte mig ner i hennes säng. Jag kände hur hon ryckte till och plötsligt tände hon lampan bredvid sängen.
-Du bryr dig väl inte ändå? sa hon och satte sig upp i sängen medans hon gnuggade sina ögon.
-Jo, det är ju klart! Jag saknar honom sjukt mycket. Snälla, jag vill bara säga hejdå innan dem åker. Jag bad och bönade tills Linnea tillslut gick med på det.

Linneas perspektiv
Klockan var nu halv 5 och vi gick upp ur våra sängar.
-Kom igen. Skynda dig att klä på dig, sa jag till Pernilla och vi båda skyndade oss ur våra pyjamasar. Jag såg att Pernilla började att gå fram till spegeln och ta på sig smink men då spärrade jag ögonen i henne.
-Seriöst? Vi har inte tid med att sminka oss, kom nu! Hon slutade genast, utan att protestera och vi skyndade oss ner för trappan och ut ur dörren. Vi låste innan vi tog våra vespa och körde iväg. I England var det mycket bättre, för då fick 13-14 åringar köra vespa. Rätt awesome!

Vi var framme på flygplatsen efter ca 10 minuter och vi skyndade oss av våra vespa. Vi sprang förvirrat och panikslaget in på flygplatsen, där det fanns rätt mycket folk, så det var svårt att hitta dem. Plötsligt börjar några tjejer att skrika och vi kollar på varandra innan vi springer bort dit.
Vi stannar upp och ser att mitt framför går killarna med snabba steg mot oss. De ser inte oss, med tanke på att de har fullt upp med att ivrigt prata med varandra.
Vi står kvar och jag bara riktar in mig på Zayn och hans fina leende som visas när han skrattade. Några sekunder senare, märker jag att Zayn och Liam också har stannat upp. Jag ler mot Zayn och börjar sedan att springa mot honom. Han slängde ner sina väskor som han hade om sig på golvet och slog ut händerna. Jag hoppade upp i hans famn och vi började att hångla.
Jag tänkte inte på vad Pernilla gjorde. Jag skulle bara inrikta mig på Zayn nu. Efter ett tag, avbröt jag hånglandet och kollade rakt in i hand ögon.
-I just wanted to say goodbye, and.... I love you, sa jag och log.
-I love you to babe, sa han och kysste mig igen. Han ställde ner mig på golvet, men vi fortsatte ändå att hångla.

Liams perspektiv
Jag visste inte vad det var, men något inom mig sa åt mig att inte åka. Så fort jag hade sett Pernilla hade den känslan börjat att växa inom mig. Våra blickar möttes och vi började med långsamma steg närma oss varandra. Våra blickar var fortfarande spända i varandras, utan att brytas.
När vi var nästan precis intill varandra, stannade båda upp och fortsatte att kolla på varandra.
-I miss you, sa jag och kollade generat ner i marken.
-Well.. It's too late, sa jag och vände mig om. Jag klarade inte av att säga hejdå. Ilskan hade börjat att komma inom mig igen och den gick inte att få bort. Det var verkligen ett misstag.
-Hey, wait! Why are you here then? sa Liam och tog tag i min arm.
-I don't know, ok? utbrast jag. This was a mistake. Can we not just be friends? I don't think we are meant to be together..
-Oh, friends. I think you're right, sa han och nickade.
-Well, go so you don't miss your plane, sa jag och gick sedan ut ur flygplatsen. Linnea kom efter mig.

Jag vet att det var rätt länge sedan jag la upp något, men jag har inte haft tid eller någon direkt lust..
Nu har ni i alla fall fått chapter 35!
Hoppas att ni tyckte om den!

Kommentera!

Jag tror att jag har fattat ett beslut!

Filed under: Blandat
Hej alla! 

Jag har tänkt på det med att ta bort bloggen och så, och nej, jag kommer inte att ta bort min blogg - men jag kommer säkert inte att blogga så ofta. Denna terminen vill jag verkligen fokusera mycket på skolan och vi har prov redan nästa vecka som jag verkligen vill få bra betyg på, så jag kommer inte att han så mycket tid att blogga tror jag!
Därför vill jag fråga er om det är någon som kan tänka sig att blogga lite hos mig när de vill och kan, mest för att hålla igång den lite. Bloggen kommer då att vara halvt min och halvt den som också bloggar här!
Det är bara att slänga en kommentar eller mejla mig på: jjuuliaah_9@hotmail.com !

Sen hade jag tänkt att göra en vanlig blogg om mitt liv, med mera, så att om ni vill läsa den, blir jag jätteglad förstås! 
Jag har inte gjort bloggen än, men inom en snar framtid kommer jag nog att fixa med den och kommer nog att lägga ut den på bloggen!

Hoppas att ni förstår! 


One Thing ❤ Chapter 34

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-I love you to Linnea, sa han och jag blev like förvånad över att han sa det och det såg ut som om han verkligen menade det. Han närmade sig mig och våra läppar möttes. Tänk att vi redan hade sagt till varandra att vi älskade varandra. Det var egentligen ofattbart att på så kort tid, kan älska någon så mycket som jag älskade Zayn.
Han var absolut den bästa killen! Vi lutade oss tillbaka och han la sig ovanpå mig och vi började att hångla. Jag höll mina händer om hans nacke och han höll sina händer ihopa bredvid min midja på sängen.
Lyckligare just nu gick det inte att bli.

-Liam you got to tell her the truth! röt jag åt honom. Do you know how bad she is feeling about all this? Do you really want her to feel soo guilty every single day?
Jag var riktigt irriterad på honom. Han hade berättat att han fortfarande ville ha Pernilla mer än något annat, men att han inte ville säga något. Det var ju han som skulle vara den mogna, inte Pernilla, fastän hon faktiskt var det just nu.
-I'm sorry.. I just can't, var det enda han fick fram. Zayn stod vi min sida och han sa att han tyckte samma som mig. Ha brydde sig inte om att jag skällde på Liam, han tyckte bara om det. Han gillade väl att se mig arg.
-I'm sorry? Is that the only you can say? Han blev tyst och kollade ner i golvet.
-Fine! Blame yourself if she not want you back later! utbrast jag och sprang sen ut ur dörren och ställde mig där ute. Zayn kom efter mig.
-I don't know why I'm so angry at him.. sa jag ursäktandes till Zayn och han kom och höll om mig.
-It's ok. You're right. He's a coward, sa han tröstandes. Jag skrattade till lite och kollade sen upp på Zayn med gråtandes ögon.
-I'm just soo angry beacause he just let Pernilla feel like she do. She feels soo guilty every day, and then the truth is that Liam still want her. I'm sorry, but right now - I hate Liam! Jag kände hur Zayn kramade om mig hårdare för att trösta mig. Pernilla var ju som en syster för mig nu, och då ville jag att hon skulle vara lycklig. Inte känna smärtan varje dag att hon hade förlorat något som verkligen betydde något för henne och inte känna sig så skyldig.
Okej, hon hade varit otrogen mot honom och jag förstod att han var arg för det, men om han nu hade förlåtit henne så fick han ju ta och säga det till henne. Då skulle hon inte må lika dåligt varje dag. Även om hon inte sa något, så såg jag det på henne. Det var solklart!
-Come on. I drive you home, sa Zayn och släppte mig. Han gick in igen i huset för att hämta nycklarna till bilen och sen satt vi båda i hans ursnygga bil, påväg hem till mig.

-Thanks, sa jag när han hade stannat vid min infart.
-I love you, sa han och lutade sig fram mot mig för ett försök på en kyss.
-I love you to, sa jag och lutade mig mot honom också och vi kysste varandra lätt, innan jag gick ut ur bilen. Jag gav honom en sista blick innan han satte gasen i botten och körde iväg igen. Jag började att tänka på det Zayn sa i bilen. Hur ledsen jag hade blivit för det. Långsamt gick jag in och stängde dörren.
-Tack och lov att du är hemma! utbrast Pernilla så fort jag hade kommit innanför dörren. Hon sprang ner för trappan och kramade om mig.
-Jag tror att det var någon här för en stund sedan. Det var inte någon av våra föräldrar eller syskon. Det var någon helt annan. Jag var så rädd med tanke på att jag var själv hemma! sa hon ivrigt och jag försökte att lugna ner henne med en hård kram.
-Ta det lugnt. Jag är här nu. Hur många var det? Hon rynkade pannan på ett försök att tänka på hur många de faktiskt var.
-Två, kanske tre tror jag, sa hon medans jag hörde och såg hur hon skakade för fullt.
-Såg dem dig?
-Jag tror inte det. Jag satt på mitt rum och tittade bara precis ut ur dörren. Dom var i köket och i vardagsrummet tror jag.
Jag började också att skaka och kollade mig runt omkring.
-Dom har gått, sa hon lugnandes och jag pustade ut. Vi kramade om varandra igen och jag tänkte bara att det verkligen inte kunde bli en värre dag. Först Liam, sen Zayn och sen inbrottet.
-Kom, vi gör vars en latte och kollar lite på tv. Vi måste snacka, sa jag och drog med Pernilla till köket.

-Höh, USA? sa Pernilla och ryckte på sina ögonbryn. Hur länge?
-Jag vet inte. Några månader kan jag tro.. Jag tog en klunk ur min latte medans jag kämpade för att hålla mina tårar inne.
-Äsch! Jag bryr mig inte. Liam betyder inget för mig längre, sa hon kaxigt och drack sedan ur sin latte också.
-Men jag då? Zayn betyder sjukt mycket för mig just nu. Jag klarar mig inte utan honom i typ två tre månader!
-Jag vet, sa hon ledset och kollade ner. Men försök att övertala honom att stanna.
-Det kan jag inte. Dom måste åka med tanke på deras karriär. Zayns dröm just nu är ju att göra en stor succé i USA. Jag kan inte förstöra det bara. Pernilla nickade instämade men ändå ledset. Även om det var slut mellan henne och Liam, visste jag ändå att Liam betydde mycket för Pernilla och Pernilla betydde mycket för Liam. Dom var som ämnade för varandra, men dom ville bara inte inse det.
-Så, när åker dom då? frågade Pernilla.
-Imorgon bitti vid typ 5, enligt Zayn. Tydligen hade dom fått reda på det nu innan ikväll.
-Oj, redan så tidigt? sa Pernilla och såg på något sett riktigt ledsen ut.
-Du kommer att sakna Liam va?
-Ja. Det är väl klart. Jag vet att jag typ nyss sa att han inte betyder något för mig, men det gör han.
Även om vi inte är tillsammans så vill jag ju i alla fall vara vänner. Såvidare inte allting känns konstigt mellan oss..

Förlåt för en lite kort del, men ni kommer nog att få en del till ikväll! 
Jag vill även säga förlåt för att det inte har kommit upp en del på ett tag, men jag har faktiskt haft rätt mycket att göra.
jag hoppas i alla fall att ni tyckte om denna delen.

kommentera! klarar ni 5 kommentarer igen?

One Thing ❤ Chapter 33

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

Tio minuter efter la jag bort kniven och kollade ner mot min arm. Sju mörka, röda sträck syntes på min arm och mina ögon bara sprutade ut en massa gråt. Det gjorde mer ont än vad jag trodde att det skulle, men som sagt - jag förtjänade det. Det var till och med så att jag tyckte att jag förtjänade mer än så.
När jag hade slutat att gråta och dragit ner tröjarmen för min arm, gick jag ut ur toan igen. Jag tvättade av kniven noga och la den tillbaka på sin plats.
Sedan gick jag upp på mitt rum och stängde dörren.

Dörren till mitt rum öppnades sakta och in kom en störtförälskad Linnea. Hon hade halvöppna ögon tillsammans med ett leende på läpparna och utan att säga något, gick hon bara och la sig i min säng.
-Kan man vara med förälskad än såhär? frågade hon och fortsatte med sitt konstiga ansiktsuttryck.
-Tydligen inte, sa jag och höjde ögonbrynen en bit och kollade sedan ner i min bok som jag höll på att läsa. Jag drog ner ärmarna från min tröja lite till, så att jag var säker på att Linnea inte skulle se vad jag hade gjort.
-Gick det inget vidare med Liam? frågade hon och log osäkert och snett mot mig. Jag satt tyst kvar och lådsades som om hon inte ens sa det hon nyss hade sagt.
-Hallå? sa hon och jag ryckte då till. Ringde du ens till honom?
-Ja, men han hatar mig. Jag gick dit sen för att se om han kanske kunde förlåta mig ändå, men han var för feg för att säga något! Jag mår så piss nu! utbrast jag och slängde ifrån mig boken, samtidigt som jag la mig i sängen bredvid Linnea.
-Men nog om mig. Du hade en stor kväll ikväll, hur gick det? sa jag och log stort. Hon kollade generat ner på golvet och log.
-Du tycker säkert att jag är mesig, men jag är verkligen störtkär just nu, sa hon och log. Det såg nästan ut som om hon skulle gråta av lycka, men hon gjorde det aldrig. Jag såg istället bara lyckotårarna i hennes ögon och hon fick mig att le av det.
-Men jag vill inte vara för lycklig. Jag vill att vi alla fyra ska vara lyckliga tillsammans, så jag måste fixa ihop er igen! Vad säger du om det? utbrast hon sen och jag sken upp som solen. Inte för att jag trodde att hon skulle fixa det, men jag fick alltid hoppas på det bästa.
-Jag skulle säga att jag älskar dig, men hur ska du kunna fixa det? frågade jag och rynkade min panna. Direkt efter upptäckte jag att Linnea satt och nickade och log ett hemlighetsfullt leende mot mig.
-Jag har mina talanger, som jag inte berättar om, sa hon och gick sedan med snabba steg ner för trappan.
-Men hallå? skrek jag efter henne. Hon stannade och vände sig om för att kolla på mig.
-Ska du göra det nu? frågade jag på ett rätt chockat sätt. Jag gick med på att hon skulle göra det, men det var kanske för tidigt idag.
-Asså jag fixar det ju inte direkt, men jag tycker att jag kan börja ikväll, jag har ändå inget bättre för mig just nu. Och om jag åker dit, får jag ju träffa Zayn. Det blev tyst ett tag medans jag kollade på henne, som i sin tur kollade ner på trappan.
-Hejdå! utbrast hon glatt och gick ner de sista stegen och gick ut. Egentligen förstod jag inte hur hon skulle komma dit, men hon fixade det väl på något sätt. I detta ögonblicket ångrade jag mig nästan att jag hade gjort det jag hade gjort, att skära mig, men om Linnea inte kunde fixa det, ångrade jag inte mig ändån..
Harrys perspektiv
Det ringde plötsligt på på dörren och jag gick för att öppna. Jag blev glad men rätt nyfiken när jag såg att det var Linnea som stod där. Egentligen hade jag ju hoppats på att det ver Pernilla igen, men Linnea gick också bra.
-Zayn is in the bathroom, sa jag och släppte in henne och stängde sedan dörren. Hon log och steg in.
-Actually, I want to talk to Liam, but I want to see Zayn also of course! sa hon och log.
-Ah, are you going to talk to him about Pernilla? Hon nickade och jag nickade långsamt tillbaks.  I just say it, good luck with that, sa jag och lämnade sen henne ensam i hallen för att kolla vidare på matchen som var på tv.

Linneas perspektiv
Plötsligt stod jag ensam kvar i hallen medans jag sakta började att ta av mig jacka och skor. Jag gick vidare in i huset och mötte Louis.
-Well, hello Linnea! utbrast Louis och kramade om mig. Jag log åt hans uttryck när han hade sett mig. Zayn is in the bathroom. Jag log för mig själv och småskrattade lite. Jag gick en liten bit till, in till köket där jag självklart mötte Niall. Köket var väl hans favoritställe?
Först inspekterade jag honom lite medans han hade huvudet i kylen och kunde knappt hålla mig för skratt. Plötsligt smällde han igen kylen och i sin famn hade han en massa mat.
-Oh! Hello Linnea! utbrast han och hans kinder blev lite smått röda. Jag skrattade åt honom och kollade generat ner i golvet. Jag såg ändå hur han slängde ifrån sig maten och närmade sig mig. Han gav mig en mjuk kram och vi släppte sedan varandra.
-Zayn is in the .... började han men hann inte avsluta förrän jag avbröt honom.
-In the bathroom, I know, but I actually looks för Liam, where is he? frågade jag och Niall rynkade pannan.
-Why do you wanna talk to Liam? frågade han och tillslut närmade han sig mitt öra och viskade tyst. You do not like Liam , right? Han höjde ögonbrynen och jag började att skratta för fullt.
-Oh my god, no! I like Zayn, its Pernilla who likes Liam. I thought you know that, sa jag och rynkade pannan och ögonbrynen.
-You're right, sa han och blinkade mot mig innan han återgick till maten som han hade slängt undan.
-So, can you tell me where he is?
-Oh, right! Han slog sig i pannan för att jag misstänkte att han kände sig glömsk. Jag log ett tag mot honom men började sedan att spärra ögonen i honom för att vånta på ett svar.
-I thought he went to the park or.. something, sa han och ryckte på axlarna och gick sedan till maten, igen.
Jag tänkte att jag kunde vänta tills han kom tillbaks med att vara med Zayn under tiden. Jag gick till toan och knackade tre gånger på dörren.
-Who is it? skrek Zayn inifrån. Jag fnissade lite och undrade vad han faktiskt gjorde där inne. Tänk om han duschade. Jag såg honom framför mig, men slog snabbt bort tanken.
-Its Linnea! skrek jag och plötsligt hörde jag en smäll och att kranen inifrån stannade. Han svarade inte, utan jag hörde bara en massa fotsteg. Medans jag även väntade på att han skulle bli klar, stod jag lutandes mot väggen bredvid dörren och höll på med mobilen lite. Jag passade på att sms:a mamma och pappa och säga att jag troligtvis åt här och att jag kom hem lite senare. Det var ju ändå trots allt en fredag, så vi skulle vara lediga imorgon.

Efter 10 minuters väntetid på Zayn, öppnades plötsligt dörren till toan.
-I'm sorry you got to wait, ursäktade sig Zayn och log ett generat leende mot mig.
-It's ok, sa jag och log. Han hade en handduk om sin midja och hans överkropp var helt bar, utan ett linne  eller t-shirt som döljde hans underbara muskler.
Jag kunde inte sluta stirra på honom och kunde definitivt inte sluta att le. Just nu var han så sexig!
-So, what are you doing here? sa han efter vi hade sättit oss ner vid hans säng. Han kysste mig sedan och jag blundade under tiden.
-Erm.. Not get this wrong now, sa jag och kollade ner i marken. But I was actually not here to meet you..
-Really? Who was you going to see then? frågade han och höjde ögonbrynen.
-Actually... Liam, sa jag och log snett.
-Ah, to talk about Pernilla and him, or what?
-No.. Its that.. I can't help it, but I like Liam... sa jag och kollade ledset ner mot golvet.
-Are you serious? utbrast han och spärrade ögonen i mig och nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag brast ut i skratt och han började att kittla mig medans jag skrattade, vilket gjorde att jag bara skrattade mer och mer.
-Don't scare me like that! utbrast han och skrattade lite samtidigt som han kittlade mig.
-Zayn, stop! skrek jag medans jag skrattade för fullt.
-Say I love you Zayn, sa han och slutade att kittla mig. Han log romantiskt till mig och jag kunde inte undgå att le mot honom också. Vi satt sådär ett tag, innan jag bestämde mig för att avbryta det.
-I love you Zayn, sa jag och fortsatte sedan att behålla ögonkontakten. Han kollade chockat på mig. Han trodde nog aldrig att jag skulle säga det, men jag sa det och jag menade det faktiskt också.
-I love you to Linnea, sa han och jag blev like förvånad över att han sa det och det såg ut som om han verkligen menade det. Han närmade sig mig och våra läppar möttes. Tänk att vi redan hade sagt till varandra att vi älskade varandra. Det var egentligen ofattbart att på så kort tid, kan älska någon så mycket som jag älskade Zayn.
Han var absolut den bästa killen! Vi lutade oss tillbaka och han la sig ovanpå mig och vi började att hångla. Jag höll mina händer om hans nacke och han höll sina händer ihopa bredvid min midja på sängen.
Lyckligare just nu gick det inte att bli.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tyckte att denna delen var rätt lång ändå? :)
Som sagt, så kommer delar inte upp lika ofta och kanske lite senare än förut också, men jag hoppas att det inte gör något!
Glöm sen inte att det är Zayns 19:onde födelsedag idag så jag hoppas att ni kanske skickar ett grattis eller något till honom på twitter eller var som helst! För er som har twitter då! ;)

Vad tyckte ni om delen? Skriv vad ni tyckte! x

One Thing ❤ Chapter 32

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-You're right. It was. Han log tillbaks och öppnade sen dörren till en resturang. Först trodde jag att vi hade kommit fel, men ingåg snabbt att det faktiskt var här vi skulle äta. Jag hade självklart aldrig ätit här, på grund av det var alldeles för dyrt här och den var alldeles för fin för att vi ens skulle passa in.
-I have reserved a table for two, sa Zayn till en kypare som stod vid ett litet bord när vi kom in. Han kollade på mig och såg säkert att jag försiktigt kollade runt omkring mig. Jag vände blicken mot honom och såg att han log stort mot mig.
-So, are we going? sa han och tog min hand.
-Of course! sa jag och kramade om Zayns han, medans vi gick mot våran plats.



-I take the lobster, sa Zayn och gav servitören sin meny. And this beautiful girl takes... Han kollade på mig för att få höra ett svar och jag log mot honom.
-And I will take the salmon, sa jag och log stort innan jag gav servitrisen min meny också och sen var det bara Zayn och jag. Våra ögon var som fastklistrade i varandras och vi såg säkert ut om "nykära" enligt alla andra som satt inne på resturangen.
-Lucky me I took a dress, otherwise I wouldn't fit in here, sa jag och log säkert mot honom. Han skrattade och riktade sin blick ner i bordet.
-You're always beautiful, and t doesn't matter what you are wearing, sa han och kollade upp på mig med ett underbart leende på sina underbara läppar.
Båda reste sig och närmade varandra för att kyssas och våra läppar nuddade bara precis vid varandra. Efter våra läppar hade skiljts åt igen, kom servitören med ett leende på läpparna och gav oss vår dricka.
-Soda for you young lady and a cola for you, sa han och kollade sedan på Zayn som höjde huvudet och tog sedan ner det igen. Det skulle tydligen vara "manligt" att säga "tack" eller "hej" på det viset.
-Oh Zaynie, you are so not cool, sa jag och höjde ögonbrynen, mest för att skoja lite med honom.
-Me? sa han och kollade sig förvirrat runt omkring sig medans han försökte att se oskyldig ut. Oh babe, I'm so cool. Han tog på sig sina solbrillor som han hade hittat i in ficka för en stund sedan och putade med munnen.
-See, I told ya, I am cool! utbrast han och tog sedan av sig dom igen. Jag skrattade för fullt och sedan skrattade han med mig. Det bästa med Zayn var att han inte var alls rädd för att skämma ut sig och han tålde skoj.

Liams perspektiv
Jag gick fram och tillbaks i rummet, medans Harry och Niall satt i sängen bredvid mig.
-Just call her back, how hard can it be? frågade Niall.
-Hard, sa jag ivrigt och fortsatte att gå fram och tillbaks.
-Not that hard, come on now! utbrast båda och jag ryckte till.
-Fine, chill.. But first, I want some ice cream, who wants some?
-I want! utbrast Niall och vi båda satte fart mot köket.
-No! utbrast Harry och både jag och Niall stannade upp precis utanför sovrummet. No ice cream! I hate to be the most responseful but the youngest here. Come here, and sit!
Eftersom Harry verkade så arg och irriterad, gjore vi som han sa, mest för att han skrämde oss just nu.
-I can't. She would think that I'm crazy that I first like, dump her and the want her back, it's just not working like that Harry. Jag satte mig förtvivlat ner i sängen.
-Since this not is about me, I'm leaving, sa Niall och började att gå med snabba steg mot köket.
-If you take that ice cream, I'll kill you, skrek jag efter honom och jag hörde hur han började att klampa tillbaks i rummet. Jag skakade förvirrat mitt huvud och återgick sedan till Harrys och min konversation.
-Btw, what I mean is, that she dared to call you but you can not call her? I thought you was the oldest and maturest here, or am I maybe wrong? sa han innan jag höjde ögonbrynen och stirrade rakt in i mig. Plötsligt började jag att ta saken mer på allvar. Han hade rätt. Hon var fyra år yngre än mig, men var ändå så pass mogen att hon vågade ringa och berätta om kyssen för mig, och jag vågar inte ens ringa tillbaks och säga att jag fortfarande vill ha henne. Något var seriöst fel med mig. 
När jag just skulle svara Harry och jag kollade upp, så hade han redan gått. Detsamma hade Niall. Jag pustade tröttsamt ut och gick sen och stängde dörren där jag stoppades.
-Pernilla, sa jag och stod fortfarande kvar förstelnat. Jag kollade in i hennes vackra ögon och stod kvar så ett tag. Tillslut skakade jag av mig tankarna om Pernilla och återgick till det normala igen.
-What do you want? sa jag och gick bort mot sängen.
-Liam, I'm soo sorry! utbrast hon och jag hörde hur hennes fotsteg förföljde mig.
-Why are you even here? You cheated on me! sa jag kaxigt och vände bort huvudet ifrån henne på ett "näsvist" sätt.
-I really thought that you could forgive me, but I was wrong. Hon började att gå mot dörren men stannade till.
-And just so you know, I stayed home from school just because of what I did to you. I was crying just because of what I did. And now the principal is going to talk to me tomorrow. Hon öppnade dörren och smällde sedan igen den hårt.
Det enda jag just nu hoppades på var att hon skulle öppna dörren igen och rusa in i min famn, men nej. Jag kollade på dörren i evigheter efter hon hade gått, men ingen kom. Inte ens Harry eller Niall. Fan att jag inte ens kunde säga något nu heller. Hon var såå mycket mognare än mig. Jag förtjänade inte ens henne.

Pernillas perspektiv
Jag rusade upp för trappan, sprang in i mitt rum, smällde igen dörren och slängde mig i sängen. Tårarna från mina ögon bara sprutade ut och det gick inte att få stopp på det.
Det enda som betydde allt för mig, hade försvunnit. Han skulle aldrig komma tillbaks. Han skulle aldrig få hålla om mig igen, aldrig kyssa mig igen och jag skulle inte kunna käna doften av hans närhet. Aldrig, någonsin mer.
Jag vände mig om efter att ha legat i sängen i en halvtimme och bara gråtit. Ingen annan var hemma, bara jag. Det var mycket skönare så, för annars skulle alla bara sprungit in i mitt rum för att fråga vad det var och jag skulle bara vilja att de stack. Nu hade jag chansen. Att göra det som jag kände mest för just nu.
Jag lyfte mig från sängen och gick i normal takt ner för trappan, medans jag tänkte tillbaks på när jag skrek till Liam och hur han hade betett sig. Han ville verkligen inte veta av mig.
Jag gick till köket och letade bland några lådor tills jag tillslut hittade precis det jag ville ha. Jag gick in på toan, för jag visste inte om de andra kom hem snart och de fick inte se mig.
Jag låste toalettsdörren och satte mig på toastolen. Mina andetag kändes tungare i just detta ögonblicken medans jag ledset kollade mot kniven som jag hade i handen. Jag tog ett sista djupt andetag och drog sedan kniven längs min vänstra arm. Jag drog den rätt hårt, men jag tyckte att jag förtjänare det mer än någonsin.

Tio minuter efter la jag bort kniven och kollade ner mot min arm. Sju mörka, röda sträck syntes på min arm och mina ögon bara sprutade ut en massa gråt. Det gjorde mer ont än vad jag trodde att det skulle, men som sagt - jag förtjänade det. Det var till och med så att jag tyckte att jag förtjänade mer än så.
När jag hade slutat att gråta och dragit ner tröjarmen för min arm, gick jag ut ur toan igen. Jag tvättade av kniven noga och la den tillbaka på sin plats.
Sedan gick jag upp på mitt rum och stängde dörren.

Förlåt för att det inte blev en så lång del, men jag är väldigt trött idag.. Har tränat och lite sånt, men jag ville ändå skriva något till er, eftersom det inte blev något igår!
Jag antar att det är många av er som har börjat skolan idag? Själv börjar man imorgon..
Btw, tror ni att Liam kommer att säga till Pernilla att han vill ha tillbaks henne, eller kommer han att låta henne vara?

Angående det inlägget om att ta bort bloggen, har jag fortfarande inte bestämt mig riktigt än, men jag behåller i alla fall bloggen tills denna novellen är slut, så får jag se efter det! Och ni kan vara lugna, denna novellen tar inte slut på ett rätt bra tag! 
Dessutom vill jag säga att jag är sjukt glad över att ni tycker att jag skriver så bra och äver era gulliga kommentarer, ni är bäst!

kommentera! klarar ni 7 kommentarer maybe? :)

lägga ner bloggen?

Filed under: Blandat
hej alla söta människor som läser min blogg!

Ja, rubriken talar för sig själv - jag funderar på att lägga ner min blogg.
På något sätt har jag börjat att tröttna på att skriva i bloggen, men på något sätt vill jag ändå fortsätta. 
Sen så vill jag denna terminen, försöka att satsa lite mer på skolan så att jag kommer säkert inte att ha så mycket tid att skriva. 

Men som sagt, jag vet fortfarande inte..

One Thing ❤ Chapter 31

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-Now I just wonder which movie it is.. sa hon undrandes och kollade upp på mig igen.
-Well, I'm not telling you. Innan jag satte mig bredvid henne och tog hennes hand, viftade jag åt dem som sitter ovanför oss att sätta igång filmen. Jag hade även bett om att ta bort reklamen och det hade dom gjort. Det kändes som om jag var kungen eller något, som beordrade folk att göra saker, rätt fräckt!
-I think this is gonna be a great night, sa Linnea och kollade in i mina ögon.
Jag log mot henne och kysste sedan hennes ljusröda, perfekta läppar.

Jag tog ett djupt andetag innan jag tog upp mobilen ur min ficka. Jag inspekterade mobilen ett tag, mest för att lugna mig, innan jag leta upp Liams nummer och tryckte på ring. Nu var det försent att lägga på, nu hade jag kommit så långt, så jag fick inte sumpa det.
Det tog ett tag, utan att någon svarade och egentligen ville jag inte att han skulle svara, men när jag hade kommit så långt som att ringa, ville jag bara få det överstökat och inte gå igenom samma nervösitet och oro igen.
-Hi Pernilla! That was not yesterday, sa han när han svarade.
-Hi, I know you have called me lots of times, but I've not got any time, but now I have.
-Are you ok? You sounds nervous or.. something, sa han och jag började bara att skaka ännu mer än förut.
-No! I mean, im ok and im not nervous. Det blev tyst ett tag och jag hoppades på att han inte skulle komma på mig med att mitt hjärta bultade som tusan. Okej, jag visste att man inte kunde höra hjärteslag såvidare man inte stod precis intill varandra och lyssnade, men så som hjärtat bultade, det kändes verkligen som om han härde det.
-So, are we gonna switch conversation?
-Great idea! sa jag och log osäkert för mig själv och pustade ut lite.
-What have you done this weekend, except from the school?
-Ermm.. I have been to my friends house and for the most time study.
-Ah, okey, sa han och på något sätt lät det besviket men jag visste inte varför.
-What about you?
-Me? Ermm.. We have actually been on an interview. It was the worst interview ever! Han började att skratta, medans jag tyst stod kvar med luren i örat. Jag visste inte varför, men jag kunde inte skratta. Jag var för nervös för det. Hur mycket jag än ville skratta och låta som vanligt, så gick det inte.
-Okey Liam! I just gotta tell you something! Please, don't be angry at me, ok? utbrast jag tillslut och ville just nu bara få ut det.
-What do you mean? It depends what it is, sa han allvarligt. What is it? Jag samlade nya krafter med nya andetag innan jag pustade ut igen och berättade exakt vad som hade hänt.
-I've kissed Ryan. It didn't meant anything, it just happened, ursäktade jag mig och sedan blev det ovanligt tyst. Jag kunde till och med höra de vuxna där nere prata för fullt, även om min dörr var stängd.
-Liam, please say something!
-I think I need to go, sa han och la sedan på. Mina ögon började att rinna och även fast Liam hade lagt på, stod jag kvar med luren i örat. Allting mellan mig och Liam var förstört och först nu började jag faktiskt tänka efter varför jag faktiskt gjorde det med Ryan. Hur jag ens kunde göra så mot Liam. Jag kände mig hemskare än någonsin. Jag slängde bort luren från mig och slängde mig själv i sängen med huvudet neråt så att jag kunde gråta.
Det kändes som om jag inte kunde andas alls just nu. Detta var mycket värre än innan jag ringde. Jag ville inte ringa till Linnea heller och be henne att komma. Hon och Zayn hade det ju så bra.
Kanske var det så att jag och Liam inte passade ihop. Kanske var det så att vi hade gått för fort fram?

Linneas perspektiv
Filmen var snart slut efter en väldigt kort stund, kändes det som, fastän det faktiskt hade gått hur länge som helst. Zayn satt och lekte med mina fingrar just nu och jag satt och småskrattade åt honom.
-Do you belive in love at first sight Linnea? frågade tillslut Zayn och höll nu bara om mina fingrar. Jag blev rätt chockad över frågan. Det brukade ju inte just vara den meningen som killar frågar, utan mer tjejer och jag hade inte tänkt så.
-Yes. I actually do, sa jag och log mot honom. Varje gång han log tillbaks mot mig, kändes det som om mitt hjärta hoppade ett skutt eller bara bankade mer och mer. Jag var aldrig nervös i Zayn sällskap utan mådde hur bra som helst. Med honom mådde jag som bäst.
-Me to, sa han. You and me was love at first sight for me. Jag log nu ännu större och jag höll faktiskt med honom. Ända sedan vi träffade dem i London för första gången, så var det något, det liksom bara klickade på något sätt, men jag har inte insett det förrän nu. Jag ville inte verka för glad, utan visade det istället genom att kyssa honom. Vi kysste varandra länge, innan vi återgick till filmen igen.

-What did you think about the movie? sa Zayn påvägen till restaurangen som vi skulle äta på. Vi gick hand i hand ute bland all julstämningen, även fast julen faktiskt var över. Mörkret hade fallit över oss och alla ljusen blev därför så mysiga att gå under.
-It was soo romantic, sa jag och log mot honom.
-You're right. It was. Han log tillbaks och öppnade sen dörren till en resturang. Först trodde jag att vi hade kommit fel, men ingåg snabbt att det faktiskt var här vi skulle äta. Jag hade självklart aldrig ätit här, på grund av det var alldeles för dyrt här och den var alldeles för fin för att vi ens skulle passa in.
-I have reserved a table for two, sa Zayn till en kypare som stod vid ett litet bord när vi kom in. Han kollade på mig och såg säkert att jag försiktigt kollade runt omkring mig. Jag vände blicken mot honom och såg att han log stort mot mig.
-So, are we going? sa han och tog min hand.
-Of course! sa jag och kramade om Zayns han, medans vi gick mot våran plats.

Chapter 31 här då. Jag har kommit rätt långt in i novellen och jag hoppas att ni har tyckt om den änn så länge!
Glöm inte att kommentera vad ni tycker om med novellen/delarna!

KOMMENTERA!

svar på kommentar

Filed under: Blandat
Anonym om One Thing ❤ Chapter 30:
skit bra!:)
Jag har en fråga om den där fanbooken du ska är den klar elr?? jag är tacksam för svar!!:)xx
svar: Jag har inte börjat på fanbooken, utan sista dagen att skicka in bilder är på tisadg, den 10/1. Dagen efter kommer jag att börja med den! :)

RSS 2.0