Baby you light up my world ❤ - The End
Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)Harry's perspektiv
- Harry! Vakna!
Jag väcktes att att någon ropade mitt namn och ryckte på mig.
- Jenna?! Jag trodde att du var död?
Mina armar flög om hennes hals och jag kysste henne länge. Jag brydde mig inte ens om jag blev smittad, jag bara ville göra det.
- Nej. Jag gick ett anfall, men jag mår bra nu.
- Är du frisk!?!
- Är du frisk!?!
- Nej. Men jag är i alla fall i livet.
Hon log snett, men jag visste att hennes liv inte skulle vara så länge till. En känsla.
Jag strök handen över hennes kind. Nu hade allt hennes hår fallit av. Även då, tyckte jag att hon var vacker. Hon kollade på mig och log och jag kollade tillbaks och log.
Jag strök handen över hennes kind. Nu hade allt hennes hår fallit av. Även då, tyckte jag att hon var vacker. Hon kollade på mig och log och jag kollade tillbaks och log.
- Vad hände med mig egentligen?
- Jadu Harry. Du svimmade.
Hon fnissade till lite, men jag tyckte egentligen inte att det var speciellt kul! Det var faktiskt på grund av henne jag hade svimmat.. Hon förstod bara inte det, men jag log ändå tillbaks mot henne och kysste hennes hand.
Leukemi-blåmärkena hade börjat komma på kroppen. Det såg helt hemskt ut! Jag tyckte verkligen synd om Jenna som skulle lida. Därför ville jag på något sätt att hon skulle gå bort - för hennes egen skull, men ändå inte. Jag ville inte förlora henne..
Jenna's perspektiv
Hade Harry verkligen svimmat på grund av mig? Jag mådde dåligt av tanken. Tänk då när jag verkligen dör. Vad kommer att hända då?
Jag visste inte iheller hur mycket tid jag hade kvar och jag vågade inte fråga.. Men en sak visste jag. Det var inte länge.
- Vet inte om jag orkar längre Harry. Jag mår så dåligt.
Han tog min hand och jag kände hur en tår föll ner på min hand. Jag hade aldrig riktigt sett Harry gråta, men nu. Nu grät han.
*
Harry hade äntligen somnat igen. Man såg påsarna under hans ögon och att han var helt utmattad. Han var egentligen sjuk, så pappa hade ringt hans mamma så hon kunde skjutsa honom hem sen. Jag visste att Harry ville vara kvar hos mig, men jag hade protesterat emot det.
Man hörde hur han snarkade. Så söt. Själv låg jag och kollade i en tidning. Mina händer skakade helatiden. Som sagt. Jag orkade egentligen inte med.
Skulle jag bara ge upp?
Harry's perspektiv
Jenna Jenna Jenna.. Jag ville ju inte åka hem. När jag hade vaknat igen, satt mamma bredvid mig och när jag hade kollat upp på henne hade hon gett mig en stor bamse kram.
Jag älskar dig - hade hon sagt och jag hade sagt detsamma. Efter det hade vi åkt hem. Min feber hade sjunkit lite, men det var inte mycket. Jag tror att jag hade smällt huvudet i golvet när jag svimmade, eftersom jag hade väldigt ont i huvudet.
Hoppas att det inte hände någonting nu när jag hade åkt hem. Ingenting fick hända med Jenna. Ingenting!
Jag älskar dig - hade hon sagt och jag hade sagt detsamma. Efter det hade vi åkt hem. Min feber hade sjunkit lite, men det var inte mycket. Jag tror att jag hade smällt huvudet i golvet när jag svimmade, eftersom jag hade väldigt ont i huvudet.
Hoppas att det inte hände någonting nu när jag hade åkt hem. Ingenting fick hända med Jenna. Ingenting!
*
"Riiiiiiiing"
Vad är det för oväsen. Åh! Typiskt. Telefonen ringer. Men vafan!
Jag kollade på klockan. Den var bara 4 på morgonen. Vem skulle någonsin ringa till oss klockan 4? Jag brydde mig sen inte så mycket om det, utan försökte att somna om igen.
Inte gick det så bra, för plötsligt stod mamma i mitt rum och kollade på mig.
- Vad är det?
Sa jag kaxigt. Kunde hon inte bara låta mig sova!
Sa jag kaxigt. Kunde hon inte bara låta mig sova!
- Jag är ledsen Harry.
Hon gick fram och satte sig i min säng och gav mig en stor bamse kram.
Hon gick fram och satte sig i min säng och gav mig en stor bamse kram.
- Vad menar du? Vänta.. Jenna?
Hon blundade först en stund, sen nickade hon. Jag svalde en stor klump. Jag ville inte säga ordet. Det som jag fruktade mest av allting.
- Är Jenna död?
Hon nickade igen.
Utan att säga ett enda ord, gick jag ut ur mitt rum och satte mig vid köksbordet. Jag var för chockad för att säga något.
- Harry..
- Jag var inte där.. Jag var för fan inte där när hon dog!!
Jag brast ut i gråt.
Jag brast ut i gråt.
- Jag skulle ju finnas för henne!!
Jag gick med snabba steg mot dörren, tog bilnycklarna och åkte iväg. En sista gång. Jag måste se henne en sista gång.
När jag väl var framme. Var det försent. Dem hade redan burit bort henne.
Jag fick panik och slängde mig ner på golvet. Där låg jag och grät.
För fan Jenna! Jag älskar ju dig mest på hela denna fucking dåliga jord. Ingenting blir densamma utan dig.
För fan Jenna! Jag älskar ju dig mest på hela denna fucking dåliga jord. Ingenting blir densamma utan dig.
Jenna's perspektiv
Var är jag? Ensam var jag, men var tusan var jag? Var jag inte nyss på sjukhuset och typ.. sov?
Jag såg mig själv. Vänta. Är jag död?
Det var mörkt runtomkring mig. Typiskt! Jag var ju mörkrädd också.. Mitt framför mig stod ett stort valv med en man i mitten.
- Just precis Jenna. Gud har fört hit dig. Nu är du säker. Du behöver inte vara orolig.
Mannen jag såg var min pappas bästa kompis som dog för tre år sedan. Att jag kunde glömma det? Han var typ världens snällaste - kanske fortfarande.
- Snälla. Kan jag inte få komma tillbaka?
- Tyvärr min ängel. Gud har fört hit dig. Och det är nu här du hör hemma. Om du kollar ner - kan du se dina nära och kära. Lycka till, så ses vi!
Jag såg ett leende på läpparna. Jag log tillbaks, sen försvann han.
- Tack Jeremy.
Jag bestämde mig för att göra som Jeremy sa. Jag kollade ner och såg först mamma. Hon satt i mitt sjukhusrum och tårarna rann ur ögonen på henne.
- Tack Jeremy.
Jag bestämde mig för att göra som Jeremy sa. Jag kollade ner och såg först mamma. Hon satt i mitt sjukhusrum och tårarna rann ur ögonen på henne.
En stund senare såg jag pappa. Han satt på ett av sjukhusets toaletter. Han grät inte - jag tror inte att han kunde gråta.. Men ledsen såg han ut. Riktigt ledsen.
Plötsligt såg jag Harry och jag brast ut i gråt. Harry. Min älskade Harry. Jag skulle aldrig ha gett upp. Så mycket som jag älskade honom.
Plötsligt såg jag Harry och jag brast ut i gråt. Harry. Min älskade Harry. Jag skulle aldrig ha gett upp. Så mycket som jag älskade honom.
Jag viskade ner mot honom. Undrar om han skulle höra det..?
- Jag hoppas att du hittar en ny tjej som du kommer att älska lika mycket som mig och kanske lite till. Ge inte upp hoppet om kärleken nu. Jag älskar dig.
- Jag hoppas att du hittar en ny tjej som du kommer att älska lika mycket som mig och kanske lite till. Ge inte upp hoppet om kärleken nu. Jag älskar dig.
Harry's perspektiv
- Jenna? Är det du?
Eller vem hade sagt att jag inte skulle ge upp? Tänk om det faktiskt var Jenna!
Såklart ville jag inte älska någon annan än Jenna, men om det nu var hon som hade sagt det, skulle jag inte svika henne.
Såklart ville jag inte älska någon annan än Jenna, men om det nu var hon som hade sagt det, skulle jag inte svika henne.
- Jag lovar Jenna. Jag älskar dig också.
Inget svar. Jag fick väl vänja mig..
Mina ögon var fortfarande fulla av tårar. Ingenting var längre densamma.
Mina ögon var fortfarande fulla av tårar. Ingenting var längre densamma.
*
*
* 1 månad senare
*
*
*
Vi stod runt kistan. Jag, Jennas mamma och Jennas pappa. Mamma stod också bredvid mig. Sen fanns hela Jennas släkt runt om oss plus hennes kompisar.
Jag la en röd ros. Hennes föräldar la vars tre rosor. Henns mamma röda rosor och hennes pappa rosa rosor. Inte kunde det bli en vackrare begravning.
Vi var på stranden. Vågorna plaskade mot kanten. Till höger fanns klippan vi hade varit uppe på hon och jag, några dagar innan hon dog. Väckte gamla minnen.
Jag hade fortfarande tårar i ögonen.
När alla hade lagt blommor, med mera - bestämde jag mig för att läsa mitt tal, som till ett minne av Jenna.
Jag la en röd ros. Hennes föräldar la vars tre rosor. Henns mamma röda rosor och hennes pappa rosa rosor. Inte kunde det bli en vackrare begravning.
Vi var på stranden. Vågorna plaskade mot kanten. Till höger fanns klippan vi hade varit uppe på hon och jag, några dagar innan hon dog. Väckte gamla minnen.
Jag hade fortfarande tårar i ögonen.
När alla hade lagt blommor, med mera - bestämde jag mig för att läsa mitt tal, som till ett minne av Jenna.
Det löd såhär:
Å, du Gud. För 16 år sedan skänkte du världen en ängel. Hon har gjort sitt.
Tog hon all uppmärksamheten kanske? Eller var hon för bra för denna jord?
Ja, något måste det ha varit.
Du tog tillbaks henne, vilket egentligen var det rätta. Men det känns inte rätt.
Varför ska du ha alla de underbara där uppe? Vad får vi här nere?
Tillsammans får vi gå tillbaka till de fina minnena.
Kanske man tänker på när man lekte häst? Sparkade boll?
Blev jagade av vilda fans? Första kyssen?
Tog hon all uppmärksamheten kanske? Eller var hon för bra för denna jord?
Ja, något måste det ha varit.
Du tog tillbaks henne, vilket egentligen var det rätta. Men det känns inte rätt.
Varför ska du ha alla de underbara där uppe? Vad får vi här nere?
Tillsammans får vi gå tillbaka till de fina minnena.
Kanske man tänker på när man lekte häst? Sparkade boll?
Blev jagade av vilda fans? Första kyssen?
Ja. Allt det kommer i alla fall jag aldrig att glömma.
Jag älskar dig Jenna, över hela mitt hjärta.
Jag lever för dig. Glöm aldrig det.
Vila i frid min ängel.
Jag älskar dig Jenna, över hela mitt hjärta.
Jag lever för dig. Glöm aldrig det.
Vila i frid min ängel.
Jennas föräldrar grät av talet. Desamma gjorde resten av folksamlingen - även jag. Jag hade verkligen jobbat hårt med talet.
Jag kysste min hand och tryckte den på kistan.
- Hoppas du har det bra Jenna.
- Hoppas du har det bra Jenna.
Jag log men var ändå ledsen. Sen gick jag fram till hennes föräldar som kollade mot mig.
- Kom ihåg. Ring mig precis när som helst. Jag kommer alltid att finnas för er.
- Tack Harry. Vi säger detsamma. Kom gärna och hälsa på oss fortfarande.
- Räkna med mig!
Jag log och dem log.
Allting skulle bli bra nu. Jenna mådde bra. Det var det viktigaste.
Allting skulle bli bra nu. Jenna mådde bra. Det var det viktigaste.
Det finns 5 steg att hantera en stor förlust. Det första är förnekelse, det andra ilska, det tredje förhandling, det fjärde depression och det femte är accepterande.
Den sista delen i hela novellen.
Jag tycker att alla ska kommentera vad ni tycker om hela novellen!
Var den bra? Dålig? Vill ni att något ska förbättras till nästa novell?
Jag tycker att alla ska kommentera vad ni tycker om hela novellen!
Var den bra? Dålig? Vill ni att något ska förbättras till nästa novell?
Själv måste jag i alla fall säga att jag är rätt nöjd. Jag har lagt ner mycket tid på novellen :)
Puss&Kram Julia!*
p.s. kom gärna med förslag om vad nästa novell ska handla om och vem i bandet!
p.s. kom gärna med förslag om vad nästa novell ska handla om och vem i bandet!
Postat av: sophie
åhh!
denna novellen har varit sjuuuukt bra!
jag tycker att du skriver bra som du gör, du ska inte ändra någonting! :) <3
Postat av: emma
jag tyckte novellen var skitbra!
jätte sorglig också, grät nu i slutet :'( <3
Postat av: malin
riktigt bra julia!
jag grät också i slutet :( <3
Postat av: mimmi
riktigt bra! tycker nästa ska handla om Louis ;)
Postat av: ebba
din novvell va as bra :D läste hela för några dagar sedan.. slutet var jätte sorligt men bra, du borde skriva om liam eller louis tycker jag ;)
Postat av: rebecka
sjukt sjukt sjukt sjukt bra!
fyfan vad sorgligt!
jag tycker att nästa ska handla om liam :D<3
Postat av: Johanna :)
Den kan väl handla om Nail? :) Kan inte jag få vara huvudrollen??!!! :) ;) <3
Postat av: lollo
Förlåt att jag inte har kommenterat..
jag typ storgrät i slutet.. jag tycker också att den ska handla om niall! min favvvvo :D<3
Postat av: Amanda
Guuud va bra! Det va liksom inte ett vanligt "lever lyckliga i hela sitt liv" slut. Anorlunda men bra, synd bara att man ine riktigt fick veta dom andra killarnas reaktion och sånt där. Så i nästa (som du ju redan skriver nu, men iaf) så kan det väl handla lite mer om alla även fast en kanske har huvudrollen? :) jag grät typ oxå i slutet... Grymt!
Postat av: Clara
Å herre gud!!! LOVED IT!!! <3 Jag störtgrät under hela sista delen!! Tur jag inte satt på en offentlig plats och läste novellen!!
Postat av: Ellen
HERREGUD! JAg grät från att hon fick reda på art hon hade leukemi tills slutet! Sjuuuuukkktttt bra! :)
Trackback
