Hur mycket jag än försökte att sova, gick det inte. Jag tror det berodde på att jag var för arg och besviken. Det var absolut ett misstag att träffa dem idag.



Den natten drömmde jag om Valmira. Det var jag och hon som satt och höll varandra i händerna medans Johan kollade avundsjukt på oss.
Det sämsta med drömmar är att, ja det är ju drömmar. Med en suck reste jag mig upp ur sängen. Idag skulle vi till någon signering. Vår nya bok har ju kommit ut.
"Så, Niall har äntligen vaknat!" Louis kom till mig. Men sömndrucken röst sa jag, "haha! Du är så rolig!" Louis räckte tungan mot mig innan han fortsatte att gå. För att vara 19 år Louis den mest omogna i hela gruppen! Jag drog på mig en grå tshirt och ett par svarta jeans.

"yeah I’m on the beat cause the beat goes dumb,
and they only spare heat cause I’m playing for the sun,
playing for the king, playing for the title,
I’m suprised you didn’t hear this in the bible,
I’m so tight I might go phsyco,
Christmas time so heres a recital"

Ja, även fast ni kanske inte tror det gillar Liam och Harry också Justin Bieber. Jag är det största fanet helt klart, men de nya låtarna är riktigt grymma!
*
"Tack alla! Vi älskar er!" med de orden avslutades signeringen. Tjejerna började gå. Både jag och Harry gick till baksidan. Harry tog upp en banan ur bakfickan och började äta.
"Harry! Kolla hit!" en papparatzzi kom ut från ingenstanns. Innombords suckade jag, utanpå klistrade jag på ett leénde.
Efter bara några minuter gick han igen. Harry suckade och kollade på mig.
"Det är värt det! Men ändå så sjukt störigt ibland!" sa han och slänge bananskalet. Jag nickade. Vi fortsatte att gå längst gatan. Liam, Zayn och Louis var och shoppade. Jag hade ingen lust att shoppa medans Harry ville följa med mig. Och jag säger ju inte nej till det!
"Så, hur går det nu med Valmira?" sa Harry efter ett tag av tystnad. Av att bara höra hennes namn fick jag fjärilar i magen.
"Jag gillar henne så sjukt mycket, så mycket så det gör ont..." sa jag tyst. Harry stannade och kramade om mig, en sådan kill kram nivet?
"Jag finns bro!" sa han och log  försiktigt mot mig. Jag log tacksammt mot han, "detsamma Harry!" sa jag.
*
Valmira, Valmira, Valmira.
Hon var det ända som cirkulerade omkring i mitt huvud. Jag måste sluta tänka på henne! Hon hade ju Johan... Jag suckade och kollade ut ur Taxin's fönster. Vi hade stannat för att Liam var 'så himmla kiss nödig' som Louis sa. Ett par gick förbi. Tjejen hade svart hår och blåa ögon. Hon var rätt söt, men inte sötare än Valmira. Killen såg, ja ut som en kille helt enkelt. De kollade så kärleksfullt på varandra.
Därefter gick allt som en storm. Jag hoppade ur bilen och drog fram mobilen. Klickade upp just det meddeladet som jag hade stirrat på sedan jag fått det. Jag hörde killarna ropa bakom mig. Med dem sket jag i. Jag fortsatte att springa tills jag kom fram till den adress jag sprungit till. Det var ett lägenhetshus. Jag kollade på meddelandet igen, våning 3 rum 375.

---

Det blir Linnea från mybieberstory.blogg.se som ska skriva. Hon vet ju också hur man gör och så, så det blir bra :)

Antingen ska hon fortsätta på min eller göra en egen, jag vet inte, utan det blir en överraskning !

Hoppas att ni är gulliga och kommenterar när hon skriver? :D

*

BTW, så blev det tyvärr inte en till del idag.. Jag orkade inte riktigt och kom inte på något att skriva heller, så ni får vänta tills imon då ;)

*

Ses igen på måndag bitches ! :*

Jag satt i parken. Ovanför mig fanns ett träd som räddade mig ifrån regnet som öste ner. Jag var inte direkt så glad iheller. 
Hur fan skulle jag kunna leta upp Valmiras pojkvän?

Jag skickade iväg ett sms till henne.

"Jag bryr mig inte om du har pojkvän, vi kan väl vara vänner ändå och träffas?"

Egentligen ville jag försöka bli mer än vänner, men hellre det än inget alls. Det var en bra början.

Jag hade en plan. En plan som skulle få Valmira att göra slut med sin pojkvän. Det kanske inte skulle funka, men det var värt ett försök.

Plötsligt kände jag hur mobilen blibbade till. Det var Valmira som hade svarat. Hoppas att hon ville träffas ändå.

"Absolut! Vi kan träffas på Espresso House idag för att käka lunch? Jag kan ta med mig min pojkvän, så kan ni träffas."

Så stod det i sms:et.

Jag blev lite irriterad. Inte på henne förstås, utan på mig själv. Varför kunde jag inte bara komma över henne. Helt plötsligt skulle jag träffa henne pojkvän. Det skulle verkligen bli mycket svartsjuka idag..

"Okej, ska vi säga vid 1?" Skrev jag tillbaks.

Undertiden jag väntade på svar tänkte jag på henne. Hon var så fin och helt underbar. Hon skulle bli min, det visste jag. Jag behöver bara tålamod.

Mobilen blibbade till igen.

"Perfekt! Ses då!"

*

*

" Harry!! Vad ska jag ha på mig?" Utropade jag.

Han kom rusande in.

" Den här eller den här?" Sa jag sen.

Jag stod och höll upp en tröja där det stod "I Love Swedish Girls" och en annan tröja där det stod "Girls In My Heart".

Harry vickade på huvudet.

" Du verkar helt bögig lille vännen. Och sen, måste du just ha någonting med tjejer? Varför inte bara ta en vanlig tröja? Du ska inte på dejt, så ta det lugnt mannen!"

Jag kastade båda tröjorna på sängen och letade igenom garderoben en gång till.

" Men jag hittar ingen vanlig tröja!" Skrek jag in ifrån garderoben.

" Låt mig fixa detta." Sa Louis och kom in i rummet.

Han kastade en vit t-shirt i huvudet på mig.

" Tack Lou!" Sa jag med ett leende.

Han log kaxigt mot Harry, som bara ryckte på axlarna.

*

*

När kommer dem? Okej. Klockan var bara kvart i, men jag kände mig mesig som satt där alldeles själv.

Hur såg hennes pojkvän ut?

Han är säkert skitsnygg och liknar en modell. Han har säkert stora muskler som han jobbar med varje dag. Jag kollade på mina muskler. Små lortar. Från och med idag, skulle jag börja träna på gym. Inte konstigt att man inte får tjejer när man är en sån klenis som jag..

" Kan jag få ta foto med dig Niall?" Sa en liten flicka som plötsligt stod bredvid mig.

" Visst får du det!" Sa jag glatt och satte henne i mitt knä.

Hennes mamma stod framför oss och skulle ta foto. När hon hade fotat kramade jag om flickan och sa hejdå. Just när jag gjorde det, kom Valmira in.

Hon skrattade lite när hon såg mig krama flickan.

" Vad gulligt det såg ut. Jag menar vad gullig du är Niall!" Sa hon och gav mig en kram.

" Tjena, jag heter Johan." Sa en kille och räckte fram handen med ett leende.

" Tja, Niall!" Sa jag och skakade hans hand.

*

*

" Så. När blev ni tillsammans?" Sa jag fundersamt.

" Ja, när var det Johan?" Sa Valmira och kramade hans hand. Jag kände hur svartsjukan redan började komma, fastän det faktiskt var jag som frågade.

" Kommer du inte ihåg det?" Sa han och höjde ögonbrynet. "Det var ju då i 7:an när du var så förälskad i mig." Fortsatte han. Valmira blev generad, det såg man. Lite röd i huvudet. Hon var så gullig.

" Förlåt älskling! Jag ville inte genera dig!" Sa han och gav henne en kyss. Snart började det ryka ur mina öron.

" Det är jättelänge ni har varit tillsammmans ju! Blir ni aldrig trötta på varandra?" Sa jag förvånat.

" Det går inte. Vi älskar varandra för mycket för att bli trötta på varandra." Sa Johan och log mot Valmira.

Sen kysste dem varandra igen.

*

*

Idag hade varit den värsta dagen i mitt liv. Johan var faktiskt en riktigt bra kille! Vem försökte jag lura? Det var bara att ge upp.

" Tjena, hur gick det idag? Du slog honom inte väl?" Sa Zayn och skrattade.

Jag gav honom "blicken", vilket betydde katastrof.

" Ah, inte bra va?"

Jag vickade på huvudet.

" Han är en jättebra kille för henne. De har varit tillsammans i typ 4 år, jag kan inte förstöra för dem bara, jag kan inte!" Utbrast jag förtvivlat.

" Fyra år?! Då behöver hon verkligen byta! Jag lovar dig, det kommer inte att hålla så länge till mellan dem." Sa Zayn glatt.

Jag bara ryckte på axlarna, sen gick jag till min säng.

Hur mycket jag än försökte att sova, gick det inte. Jag tror det berodde på att jag var för arg och besviken. Det var absolut ett misstag att träffa dem idag.

---

När jag vaknade i morse var jag riktigt trött. Jag hade inte kunnat sova på hela natten, (nästan). 
Snabbt plockade jag fram min mobil och skickade iväg ett sms till Valmira. 
"Tjena sötnos! Vi hade kul igår. Träffas idag och göra något?"

Jag hoppades ypperligt att hon ville träffas. Men medans jag väntade på svar ifrån henne, gick jag till de andra killarna för att väcka dom. Ibland på morgonen brukade jag spela spratt. En gång hällde jag vatten över Louis, självklart blev han sur, men han tyckte nog att det var rätt kul. Vi skojar nästan alltid med varandra

Ibland måste någon säga till oss att vara seriösa..
Idag kände jag för att göra någon ännu ännu värre än det, men vad? 
Jag bestämde mig för att inte väcka dem, utan istället tänka ut något tills innan de vaknade.

*

*

Efter frukosten hade jag fortfarande inte fått något svar av Valmira. Hon kanske inte var intresserad? Kanske hon bara ville vara vänner. Okej, vi hade nyss träffats, men gårdagen var nästan den roligaste dagen på länge. Det var evigheter sedan jag träffade tjejer och bara umgicks, utan att de ens brydde sig om vilka vi var. Det var riktigt awesome!

Jag hade äntligen kommit på ett spratt att köra för dem. Vad ni kanske inte vet, är jag en väldigt duktig komiker, alltså inte skämtare utan sprattade eller vad man säger. Man kan nästan säga att det är min hobby, efter sången då såklart!

*

*

" Detta kommer bli awesome!" Viskade jag för min själv. Tyvärr så hade Harry för ungefär en kvart sen vaknat och avslöjat mig. En stund senare gick han med på att hjälpa mig, bara han inte fick skulden om någon blev sur.

Jag tog en stor hink och fyllde den med vatten och hängde den över Louis säng. Sen satte jag en tråd precis nedanför hans säng som ledde till hinken, så att när han gick mot tråden, skulle vattnet falla över honom. Ovanför hinken fanns det en stor målarburk med färgen rosa, vilket han nästan hatar. Helt perfekt enligt mig. Så att efter vattnet hade åkt på honom skulle färgen komma bakefter. Till sist så hade jag sprutat lim på hans fötter så att han skulle fastna när han gick ner på golvet. Detta var nog min bästa idé hittills!

" Du är galen Niall!" Sa Harry till min och skrattade.

" Tyst! Inte så högt!" Sa jag och skrattade.

*

*

Jag satt helt stilla. Mitt liv hade gått i spillo. Jag ville hem! Bort från dumma Sverige!

" Niall. Det var bara att inse. Snygga tjejer som hon har ju förstås redan en pojkvän." Hade Harry sagt till mig.

5 minuter innan hade jag varit så glad att allting i livet äntligen föll på plats. En tjej som jag skulle kämpa för att få och mina bästa vänner och jag tillsammans. Fick sjunga och göra det jag älskade, men det med tjejen är helt väck nu..

"Niall. Jag tyckte också att det var jättekul igår, men jag har faktiskt en pojkvän som jag verkligen älskar. Jag tror att det blir bra med kompis-stadiet för oss." Hade hon skrivit.

*

*

" Shit! Niall!" Skrek Harry mot mig.

" Vad är det?"

" Louis vaknar nu!"

Vi såg sakta hur Louis rörde på sig och ögonen öppnades. 
" Morgon mina herrar!" Sa han och gäspade. Sedan kollade han underligt på oss.

" Vad är det med er? Ni ser helt förskräckta ut!" Sa han.

Han reste sig långsamt upp och det kändes som om mitt hjärta skulle stanna. För en stund ångrade jag mig.

Foten kom mot tråden och snabbt föll hinken med vatten ner över Louis och han skrek. Snabbt efter kom den rosa färgen. Ånej!
" NIALL!!!" Skrek han högt.

Och i nästa stund njöt jag av det jag hade gjort. Det fick mig att må bättre.

" Ge mig en kram gullunge!" Sa Louis och kom springande mot mig. Jag vickade på huvudet, men han lyssnade inte. Istället jagade han mig genom hela sovrummet, fram och tillbaka, in i köket, in på toan och vid vardagsrummet gav han upp. 
" Jag tar dig senare din lort!" Skrek han från vardagsrummet. Jag låg i min säng och gapskrattade. Lite anfådd måste jag erkänna att jag var. Bra träning det här.

*

*

" Va?! Men det verkade helt som om att hon gillade dig?" Sa Liam mot mig. " Det var ju jag som sa att hon skulle börja snacka med dig och att du inte var som du verkade."

" Tydligen ville hon bara vara vänner. Hur kunde jag vara så dum som trodde att jag kunde bli tillsammans med henne?" Sa jag besviket.

" Men hallå? Tänker du bara låta han sno henne sådär?" Ropade Zayn från toaletten där han höll på med sitt hår.

Jag sprang dit för att fråga vad han menade.

" Va?" Sa jag.

" Ja? Ska du bara låta hennes kille få henne så lätt? Slåss för henne! Hon verkar härlig."

" Du har rätt Zayn! Jag sla slå honom! Tack, jag älskar dig!" 
" Bögigt.. Men det var inte så jag me....." Han hann inte säga klart meningen utan att jag avbröt honom. Jag ville inte veta vad han skulle säga. Jag hade en kille att leta upp!

" Ibland är du bara bäst Zayn!" Sa jag igen och pussade honom på kinden.

"Han ska få!" Sa jag och rusade ut genom dörren.

---

" Snyggt klot Johanna!" Utbrast Zayn mot henne. Hon hade tagit med sig ett leopard klot, eftersom vi nu skulle bowla. 
Jag var inte så glad i idén, Valmira tyckte bara att jag var en "stalker". Ändå tycker jag att hon har blivit mer glad mot mig sedan Liam snackade med henne. Undra vad han sa den skummisen.

*

*

"Okej, ska vi dela in i grupper nu då? Två och två." Sa Louis och kollade mot mig. Han blinkade med ena ögat. Vad menade han? Ånej. Säg inte att dem menade att jag och Valmira skulle vara tillsammans i ett lag..

" Harry, du och Isabelle kan vara tillsammans." Sa Louis. Såklart skulle han bestäma, han som var äldst.

" Visst!" Sa Harry med ett leende på läpparna.

" Men hallå? Det blir två som inte får vara med någon tjej?!" Utbrast Liam.

Louis bara ignorerade honom.

" Zayn, du kan vara med Johanna."

" Varför ska du bestäma Lou? Tänk så vill inte Zayn vara med Johanna?" Utbrast Liam.

" Men det vill jag?" Kaxade Zayn sig. Liam var bara avundsjuk för att han inte fick vara med en tjej. Om Louis satte mig med Valmira så lovar jag att jag ska döda honom!

" Valmira, du kan kanske vara med Niall." Sa han sen och blinkade mot henne. Man såg att han försökte att göra det diskret, men han lyckades inte så bra.

Valmira nickade glatt och vi gick mot vår bana. När jag gick förbi Louis fick jag fram:

" Jag såg det där."

Han bara stod och flinade.

*

*

" Ja! Då kör vi. Laget med bästa poäng vinner!" Ropade Liam. "Vi vinner lätt! Dem andra har ju brudar i sitt lag." Han skrattade och kollade skumt på tjejerna.

" Du är rätt säker du. Bring it on!" Ropade Valmira tillbaka.

*

*

" Du är sjukt bra Niall! Du får ju typ strike helatiden!" Sa Valmira med ett leende på läpparna.

" Du är inte så dum du iheller." Svarade jag.

Hon log mot mig och jag log tillbaks.

" Förlåt om jag verkade bitchig innan, men jag trodde att du var en sån dum kändis som håller på med skit och sånt. Det var därför jag inte direkt gillade dig. Första intrycket var ju inte det bästa iheller.."

" Det är lugnt. Ska vi börja om?" Sa jag och log brett.

" Det tycker jag. Vänner."

Vi skakade hand, (även fast det kändes lite mesigt). Sen slog Valmira sitt slag. 
" STRIKE!" Utbrast jag och kramade om henne.

Vi båda räckte tungan till dem andra efter dom hade insett att vi redan hade vunnit.

Som pris fick vi vars en glass av förlorarna, som var Louis och Liam. Haha, Liam som var så säker på att dem skulle vinna!

*

*

" Vad vill du ha för glass Valmira?" Sa jag glatt.

" Hmm.. Choklad, tack!"

" Någonting vi har gemensamt. Två chokladglassar." Ropade jag mot killen som stod i kiosken. " Den här mannen betalar." Sa jag och skrattade.

Jag och Valmira gick iväg en bit ifrån de andra.

" Jag hade verkligen fel om dig Niall. Jag måste även erkänna att jag faktiskt är ett fan av er, bara inte ett jättestort som skriker varje gång jag ser er och så.." 
" Jaså. Nu kommer det fram!" Sa jag med ett flin. 
Båda skrattade.

" Hehe. Ja."

" Och jag tycker om dig för att du inte är riktigt som andra. Precis som du sa. Du skriker inte varje gång du ser oss och du behandlar oss som vanliga människor. Det gillar jag."

Hon log mot mig. 
Jag kände att jag hade lyckats.

*

*

" Vi får göra om detta någon gång. Messa mig." Sa jag och gav Valmira en kram.

" Absolut! Men jag måste gå. Hejdå!"

Vi gick hem till vårt lilla hotell rum. Jag kunde inte sova.

Inte på ett tag i alla fall.

---

" Niall, glöm henne! Du kan få något så mycket bättre. Någon som faktiskt gillar dig!" Sa Louis till mig.

" Det går bara inte. Jag tror att jag tycker om henne för att hon inte är som andra. Hon är svårtfångad, även om jag är kändis och det tycker jag om.." Sa jag med en glad min.

Intervjuen skulle nyss börja, men det frågan var var Harry och Liam hade tagit vägen.

*

*

" Hej, jag heter Emilia." Sa en tjej som kom in.

Det var hon som skulle intervjua oss, det förstod vi. Men Liam och Harry hade fortfarande inte kommit.

" Tjena Emilia. Tyvärr vet vi inte vart Harry och Liam har tagit vägen.." Sa jag med en liten besviken röst.

" Jag vet. Jag skickade iväg dem på ett uppdrag. Dem kommer nog snart tillbaka."

" Hur känns det att ha blivit så här pass kända på så kort tid?" Hon riktade sin blick mot Zayn som satt och kollade upp i taket.

" Helt fantastiskt! Det är verkligen en dröm som har blivit sann! Fansen är helt underbara. Sen får man alltid tjejers uppmärksamhet. Eller i alla fall för det mesta." Zayn kollad emot mig och fnittrade. 
Jag gav honom en min som betydde att jag skulle döda honom senare.

*

*

Hon fortsatte med nästa fråga som var till mig.

" En fråga ifrån en tjej som heter Valmira - Har du någon gång fått nobben av en tjej?"

Jag skakade på huvudet. 
" Va?" Sa jag undrande.

" Du har fått en fråga från en tjej som heter Louise som undrar om du skulle tänka dig att dejta svenska tjejer. Skulle du kunna tänka dig det?"

" Absolut!" Sa jag bestämt. " Om tjejen är mogen och inte ett galet fan så absolut! Språket ska inte skilja personer åt."

*

*

När intervjun var slut, hade fortfarande inte Liam och Harry kommit.

" Konstigt. De måste ha fastnat bland fansen någonstans." Sa Emilia med ett leende på läpparna.

Jag nickade och reste mig. 
" Det var trevligt att träffas." Sa jag och gav henne en kram. När kramen var slut, stod Valmira precis framför mig och räckte "Fuck You" fingret. Jag skakade lite till på huvudet och blundade. Tydligen så hade mina ögon haft fel. Emilia stod framför mig med sitt oranga hår och fränkarna vid näsan.

" Vad är det med dig idag Niall? Du verkar helt konstig.." Sa Zayn med oroande röst.

" Det är den fucking Valmiras fel! Jag känner inte ens henne, men gillar henne ändå.."

*

*

När vi kom ut, stod fansen där och skrek våra namn. Valmira satt på en bänk lite längre bort. Jag kollade på henne och när hon kollade mot oss, fortsatte jag att kolla. Hon gjorde en min till min som jag antog betydde "mes" eller något sånt.. Då bestämde jag mig för att vrida min blick mot fansen istället.

Lite längre bort på gatan såg vi Harry och Liam komma rusande mot byggnaden med fansen springande bakom dem.

" Flytta på er!" Skrek båda och knuffade sig förbi folkmassan för att komma in och skydda sig.

Både jag, Zayn och Louis skrattade, medans vi hörde hur de andades tungt.

" Äsch! Ska vi dra och käka lite grabbar?" Sa Liam sen. " Jag är helt utsvulten!"

Vi alla nickade och gick mot limosinen.

" Kör oss till centrum!" Ropade jag mot chauffören.

Han gjorde ett tecken till oss som betydde "oki doki".

*

*

" Hmm.. Snuggles.. Vad sägs om det?" Sa Harry.

" Det går väl bra." Sa jag och öppnade dörren in dit.

*

*

" Åh nej! Vi måste ut härifrån!" Viskade jag mot dem och började gå mot utgången igen.

" Nämen Niall! Är inte det din flickvän?" Utbrast Zayn.

" Kom! Nu går vi!" Viskade jag mot dem igen.

När jag såg hur de andra fortsatte att gå mot motsatt håll som jag, kände jag bara hur jag fick ge upp. Jag bestämde mig för att gå efter.

" Tjena brudar! Läget?" Sa Liam mot Valmira och hennes två andra kompisar som vi hade träffat igår.

" Nämen hej! Bara bra." Sa Valmira med ett leende på läpparna.

Var hon gladare nu, eller var det bara för att Liam sa det?

När jag kom mot dem, såg jag hur hennes leende slocknade.

" Förföljer du mig eller vadå?" Utbrast hon.

Jag kollade bort mot hörnet och frågade Harry om vi skulle gå och sätta oss. Han gick med på det, men de andra bara stod kvar och snackade med tjejerna.

" Hon gillar verkligen inte dig Niall.." Sa Harry med ledsen min. Ibland tyckte jag rätt mycket om Harry. När han var snäll då förstås.

" Det menar du inte.. Vad har Liam som inte jag har?" Sa jag och kollade kaxigt mot Liam.

" Brunt hår? Magrutor?" Sa han och log.

Jag fnös och viftade lite på huvudet.

" Så.. Hur gamla är ni då?" Sa Zayn till tjejerna. 
De hade just sättit sig hos oss. Det var Liam som hade övertalat dem att göra det. Inte för att jag sa något direkt. Jag hatar Liam just nu!

" Jag är 17." Sa Valmira och tog handen mot sitt hjärta. Sen pekade hon bort mot sin ena kompis.
" Och jag är också 17." Sa Johanna då.

" Ja, och jag är äldst. Jag är 18 år och om jag inte har sagt det så heter jag Isabelle.

Alla nickade och log mot dem, förutom jag.

" Kan jag få snacka med dig Valmira?" Sa Liam och pekade bort lite.
Vad fan höll han på med?!

" Visst!" Sa hon och hängde med.
Jag kollade bort mot dem och det var med Liam som snackade och hon mest log. Till sist så nickade hon och kollade bort mot mig.

" Så, ska vi bowla ikväll då?" Sa Liam och log mot tjejerna.

Alla tre nickade och Valmira log emot mig.

Who let the dogs out (woof, woof, woof, woof)

Mina ögon öppnades fort. De snurrade runt ett varv.

Musiken var på högsta volym, det hörde man.

" Louis! Stäng av din kassa musik!"

Louis rusar in i rummet. Han såg ut som ett litet barn på julafton.

" Kass?! Who let the dogs out är ju den bästa låten i universums historia!" Utbrast han.

Jag kollade kaxigt på honom och höjde ena ögonbrynet.

" Okej, okej. Kanske inte bästa låten, men den är jättebra. Eller inte jättebra, men bra. Okej, dålig.."

Vi båda skrattade högt. 

När jag lugnt satt och åt frukost, började jag tänka på gårdagen. Jag skrattade för mig själv när jag tänkte tillbaka. Hon måste ha trott att jag var helt knäpp. Först springer jag in i henne och skyller allt på henne, sen bara säger jag förlåt sådär och frågar henne en massa saker.. Hon var i alla fall snygg!

Idag skulle vi bli intervjuade för JULIA-tidningen. Jag var rätt pirrig i magen.

Jag kollade mot bordet som stod bredvid sängen och plötsligt såg hörde jag att mobilen ringde. 
" Hallå?" Sa jag och kollade ner i golvet. 
Jag hörde hur någon fnittrade i luren.

" Hallå?" Sa jag igen. " Allvarligt, vem är det?"

Till slut bestämde jag mig för att lägga på.

" Jävla busringare!" Sa jag tyst för mig själv.

Väl påväg till intervjun, ringde min mobil igen. Jag kände igen numret. Inte skulle jag svara nej.

Det fortsatte att ringa.

" Bara ge upp!" Utbrast jag. 
" Va?" Sa Liam och drog ner sina ögonbryn.

Jag vickade på handen mot honom så att han förstod att det inte var något.

" Men ska du inte svara?" Sa han sedan.

" Äsch! Det är bara några busringare. Orkar inte med dem.."

Baby you light up my world like nobody else
the way that you flip your hair gets me overwhelmed
but when you smile at the ground it ain't hard to tell...

Den sista biten sjöng vi alla, bara för att öva rösterna lite. Våran manager trodde att våra röster skulle bli kassa om vi sjöng för mycket, men det trodde inte vi! Istället sjöng vi typ alltid. Jag hörde alltid Harry sjunga i duschen.

Ungefär sådär brukade det höras. Jag avgudar verkligen Justin Bieber, men ibland blir det bara för mycket när Harry sjunger exakt den låten varje gång i duschen. Högt sjunger han också!

De andra sjöng också rätt mycket i duschen, men det brukade oftast vara lite mer Rock'N Roll. Särskillt Louis - han var helt galen!

När vi var framme på JULIA-tidningens kontor, blev alla nog rätt förvånade. Inga fans var inom synhåll. Var vi inte så populära i Sverige eller vad?

Men vi tänkte i alla fall att kusten var klar, så vi gick ut, helt som vanligt. Plötsligt hoppar det fram en man med en kamera.

" Säg cheese!" Skrek han och tog snabbt ett foto. 
Borta i hörnet av byggnaden såg jag alla tjejer komma rusande mot oss.

" Ånej! Spring killar!" Ropade våran chaffis mot oss. 
Vi gjorde som han sa och rusade in i byggnaden. 

" Valmira." Sa jag.

Jag vet helt borta. Hennes bruna hår och mörkblåa ögon. Hon stod precis framför mig och var påväg mot mig.

När hon gick förbi mig, slog hon sin axel mot mig och bara nonchalerade mig. 

" Ohhhh!" Ropade killarna i kör. 
Själv var jag ledsen på något sätt. 
Hon var verkligen inget fan.

---

Har gjort lite ändring i hur jag skriver om ni har märkt det? 
Jag ska också börja skriva, som ni kanske också såg i denna delen, lite vad som hände i förra delen, med mera. 

Jag hoppas i alla fall att ni fortfarande tycker om mina noveller. 
Klarar ni 10 kommentarer? :D

Puss&Kram Julia <3

"Niall! Vakna, vi kommer försent!"

Typiskt! Det var Harry. 
"Låt mig vara!"

Han fortsatte att rycka på mig. Jag var verkligen trött. Igår hade varit en riktigt awesome dag! Vi hade ju först varit på radiostationen och spelat upp vår nya låt för första gången, sen blev vi typ attackerade av dårar, paparazzi kom från ingenstans och sen firade vi i Harrys morbrors stuga. Käka chips och spelade pokemon! Låter kanske töntigt, men det är faktiskt kul..

"Niall! Flyget går om en halvtimme!" 
Jag rusade upp ur sängen. Idag skulle vi åka till Sverige för att träffa fans och bli intervjuade. Det skulle bli riktigt gött! Brudarna i Sverige är riktigt snygga!

Jag skyndade mig att klä på mig ett par jeans och en vit tröja. Håret var rufsigt, men jag hann inte hålla på med det. När jag kom in i köket, satt redan alla där och var klara.

"Det var för fan på tiden! Se till att bli klar nu."

"Jaja, chilla Lou."

Egentligen hann jag inte med att äta, men jag proppade snabbt i mig lite flingor med mjölk. Jag kände hur jag fick lite håll sen när jag sprang ut i limosinen och jag tror att det berodde på hur snabbt jag åt. Not good.

Jag andades tungt, desamma gjorde de andra. Vi hade blivit jagade utifrån limosinen, ända in till vårat flyg som skulle gå om en kvart. Självklart följde de inte med in på flyget, som tur var. 
Egentligen skulle våran manager fixa ett privatflyg till oss, men det blev inte så denna gången. Nu hoppades vi bara att ingen skulle känna igen oss.

Våra platser var på olika ställen, lite typiskt om du frågar mig. Tänk om jag fick sitta med en kines som jag typ inte fattade vad den sa..?

Jag fick plats nummer 20, medans de andra fick någonstans vid plats nummer 30-40. Änn så länge hade ingen känt igen oss.

Till slut hittade jag min plats. Äntligen. Som tur var satt det ingen annan där och jag hoppades att det inte skulle göra det heller! Jag satte mig längst in och började blunda. Gud, vad trött jag var.

*

*

Mina ögon öppnades.

Jag rycktes till av att en tjej satt ca 10 centimeter nära mig, kollade in i mina ögon och log.

"Jag kan inte fatta det!"

Jag log lite mot henne och hon fortsatte att kolla besatt in i mina ögon.

"Tänk att jag sitter bredvid Niall Horan på flyget!"

"Wow! Du måste vara glad.. 
Hon verkade helt totalt besatt! Inget direkt som jag tänder på.

Fortfarande höll hon på att kolla in i mina ögon. Hennes var bruna. Riktigt riktigt vackra. Men åh! Sluta Niall - Du kan inte allvarligt mena att du tycker om henne.
Jag slog mig själv i huvudet en gång. När jag kollade tillbaks på henne, kollade hon bort. 
"Kan inte jag få ta ett foto med dig Niall?"

Jag suckade, men försökte ändå verka snäll. 
"Det kan du väl. Men snälla, kan inte jag bara få ta det lugnt sen? Jag är riktigt trött."

"Såklart Niall! Jag var bara så chockad över att sitta med just dig på planet! Jag menar, du är ju inte vem som helst."

Jag log mot henne och hon log tillbaks. Sen tog hon fram sin kamera och tog ett foto på oss. Jag försökte la mycket så att det inte såg ut som om jag var trött, men jag tror inte att jag lyckades. Jag tog kameran och skrattade högt när jag såg hur bilden blev. 
"Ska vi ta en till? En knasig kanske?"
Hon kollade glatt mot mig. Det var ändå rätt kul. Jag tror att det värsta var över, fast jag fortfarande riktigt trött.

"Varför inte?" 
Jag skrattade lite och tog upp kameran. På denna bilden, räckte jag ut tungan och gjorde min blick pittögd. Hon gjorde kinesögonen och räckte ut tungan. Vi båda skrattade högt över bilden och plötsligt märkte vi att en kines som satt vid sätena bredvid oss kollade argt. 
Vi sjönk ner i våra stolar och fnittrade tyst. Jag kände hur han fortafarande blängde på oss. Bara för att han har lite kul?

"Vad heter du egentligen?" 
"Frida." 
Hon log ett snett leende mot mig. Hon var faktiskt riktigt söt och rolig. Inte ett sådant galet fan som jag trodde från början. Okej, man kanske blir lite så om man träffar en kändis som bara dyker upp sådär utan att man hade någon som helst aning om det, så att jag förstår henne.

"Frida. Du är svensk va?"

"Ja." 
Jag hade förstått det, men hon hade snackat engelska med mig helatiden, som tur var! Annars hade jag nog inte förstått vad hon sa till mig!

*

*

"Det var kul att ses Frida, men nu måste jag nog dra till de andra! Hoppas att vi ses igen. 
Jag gav henne en stor kram och log mot henne. Sen gick jag bort mot de andra. Jag kände hennes blick i nacken på mig, men jag kollade inte bakåt. 
"Tjena! Hur var flygturen Niall?"

"Den var bra. Jag träffade en helt underbar tjej."

"Ohh! Niall har en brud på gång!"

"Kan du vara med högljud Harry?"

Vi skrattade och stack sen ut till fansen som väntade utanför flyplatsen. De skrek och skrek. Inte visste vi hur vi skulle komma där ifrån, någonsin.

Frida kom ut en liten bit längre iväg från flygplatsen. Jag mötte hennes blick när hon kollade bort mot oss. Hon log mot mig och jag log mot henne. Jag vinkade även och hon vinkade tillbaks. 
Alla fansen kollade bak för att se vad tusan det var jag vinkade till. När dem insåg att det var en tjej jag hade vinkat till började alla snacka med varandra och man såg att de var lite grann sura. 
Men jag kunde fortfarande inte få bort henne ur mitt huvud.

*

*

"Baby Baby Baby Oh!" 
"Ge dig Zayn! Jag är inte intresserad av henne!"

Typiskt Zayn att hålla på. Bara för att jag hade någon att snacka med på flyget som faktiskt var rätt härlig. Själv fick att sitta med en gammal tant som bara frågade hur långt det var kvar helatiden. Tänk att jag hade fått just den bra platsen.

De andra skrattade. Inte för att jag förstod det roliga med det.. 
Vi hade börjat gå runt lite och checka runt lite. Det hade börjat bli mörkt och en massa tjejer gick runt överallt. Snygga var dom. Vi antog att det var någon sort nattklubb eller något som började nu.

Plötsligt fick jag en stod smäll i armen. 
"Hallå se dig för!"
Vafan!

Snacka om att man blir arg. Folk för tusan bara skyller ifrån sig.

" Kolla var du går nästa gång!"

Nu snackade hon engelska. Jag småskrattade lite för mig själv.

" Det var faktiskt du som sprang på mig!"

Jag kollade upp efter jag hade tryckt på armen lite. Nu såg jag att det var tre tjejer som stod framför mig. Hon som jag hade gått in i var brunett och hade en svart skinnjacka på sig. Under skinnjackan hade hon något vitt och sen hade hon shorts till det. 
Hon kollade på mig med en blick som jag förstod betydde att hon ville att jag skulle be om ursäkt.

" Jag är ledsen. Jag ska se mig för nästa gång. "

Klart att jag skulle be om ursäkt. Det var ju för tusan en brud! En snygg också."

De började gå ifrån oss. Jag sprang efter henne. 
" Jag är riktigt ledsen!"

" Mhmm.." 
Dem fortsatte att ignorera mig. Såg dem inte att jag var Niall Horan?

" Vad heter du?"

" Vad vill? Kändisar ska inte bara komma och tro att dem bara kan bli förlåtna sådär."
Jag fortsatte att kolla på henne. Jag väntade såklart efter ett svar. Men det var en bonus att hon visste vem jag var!

" Valmira. Jag heter Valmira Valmira."

" Vi sesValmira."

De kollade bakåt mot de andra innan de gick.

Vi skulle absolut träffas igen.

Jag visste att detta, detta var kärlek vid första ögonkastet. För mig..

---

- Det var One Direction allihopa, ge dem en stor applåd.

Jag log. Det gjorde förresten de andra också. Vi hade precis framfört våran nya låt i radio.

Heter Niall James Horan

Fyllde 17 år den 13 September

Kommer från Mullingar, Westmeath, Irland
Bor för tillfället i London

Vänsterhänt & vänsterfotad

Skostorlek 42

Spelar gitarr

Min favoritfärg är gul

Tillfälligt singel

Jag tror det var allt. 

Äntligen hade vi framfört våran låt! Vi är mycket stolta över den allihopa. Hoppas bara att våra underbara fans tycker om den! Efter vi har varit med i radion ska vi hem till Harrys farbrors stuga och fira. Ingen sprit förstås.. Måste ju vara 18, haha. Vi ska typ spela tv spel och sånt, precis det som vi brukar göra tillsammans när vi vill vara lite barnsliga. 
Imorgon blir det en "photoshoot" för Top Of Pops - tidningen. Att vara en känd artist eller bandmedlem är faktiskt bättre än vad jag trodde. När dem först sa att de tyckte att vi skulle bilda ett band, tänkte jag oh shit! Jag vet inget om att vara i ett band. Jag vägrar! Men just nu är jag mycket hellre i ett band än en soloartist. Livet är bara bäst just nu. 
Det enda som jag saknar, som säkert många andra killar där ute, är en tjej. Jag ångrar mig så mycket att jag gjorde slut med mitt ex. Jag gjorde ju det för att jag vill satsa på karriären, men nu när jag väl har en karriär, skulle det inte sitta fel med en tjej också. Jag bara väntar på den rätta.

När vi kom ut ur radiohuset, stod alla fansen där. Eller inte alla, men du vet vad jag menar.. 
Jag menar detta - dem är helt underbara! Världens bästa fans!

- Jag älskar dig Niall! 
Som vanligt började jag le när jag hör så mycket fans som skriker efter en. Ibland går jag fram till vissa och ger dem en kram och tar foto med dem. Jag kan ju självklart inte göra det med alla, även om jag verkligen skulle vilja. Jag stod i vänstra hörnet och Zayn stod bredvid mig. Bredvid Zayn stod Harry, bredvid Harry stod Louis och längst bort ifrån mig stod Liam. Alla höll på med några fans och gjorde roliga grimaser när dem skulle bli fotade. 
Vi lever verkligen livet. 

- Släpp förbi oss mesar!

Fram kommer tre killar med luva och hoppar över staketet och börjar anfalla Harry. 
- Spring grabbar!
Vi lyssnade på livvakten, men jag ville inte lämna Harry med den läskiga typen, så jag sprang fram till dem och knuffade bort skummisen och sen stack jag och Harry så fort vi kunde. När vi hade kommit en bit bort ifrån Radiohuset, stannade vi och kollade bak. 
De hade försvunnit. Jag andades tungt. Jag var verkligen inte van vid att springa, får fundera på att börja gymma kanske..
Min blick föll mot Harry som såg vettskrämd ut. Någon hade ju överfallit honom!

- Är du okej Harry?

- Ja. Tack så mycket.

Han gav mig en kram. Egentligen tyckte jag att det kändes bögigt, men jag brydde mig inte så mycket. 
Plötsligt hoppade det fram en gubbe med en kamera i handen.

- SMILE!

Vi var inte alls beredda på att han skulle fota. Jävla paparazzi! Vi vill ju inte se löjliga ut om den bilden nu kommer upp i tidningen..

Både jag och Harry började skratta. 
- Tänk vad mycket det kan hända på en dag Harry.

- Haha, ja! 
Vi skrattade en stund, sen stack vi vidare. Jag ringde Louis och de andra för att bestämma en plats att träffas på. Vi var nog tvugna att sticka till stugan innan något annat skulle hända. 


Vi mötte Zayn, Liam och Louis i parken som vi hade bestämt. De andra kommer fram till oss och vi ger varandra en stor kram.

- Gruppkram grabbar! 
Alla skrattade och vi kramades i knappt 5 sekunder, sen släppte vi varandra. 
Såklart var det Louis, som nu är äldst som fick ta intiativet och säga något.

- Ska vi sticka till stugan nu? Här ska det spelas!

Vi skrattade och nickade. 
Limosinen hade kört och ställt sig bredvid oss, så vi hoppade in där.

Påvägen till stugan somnade jag. Man blir riktigt trött efter en sånhär dag.

---