Tio minuter efter la jag bort kniven och kollade ner mot min arm. Sju mörka, röda sträck syntes på min arm och mina ögon bara sprutade ut en massa gråt. Det gjorde mer ont än vad jag trodde att det skulle, men som sagt - jag förtjänade det. Det var till och med så att jag tyckte att jag förtjänade mer än så.

När jag hade slutat att gråta och dragit ner tröjarmen för min arm, gick jag ut ur toan igen. Jag tvättade av kniven noga och la den tillbaka på sin plats.

Sedan gick jag upp på mitt rum och stängde dörren.

---

Dörren till mitt rum öppnades sakta och in kom en störtförälskad Linnea. Hon hade halvöppna ögon tillsammans med ett leende på läpparna och utan att säga något, gick hon bara och la sig i min säng.

-Kan man vara med förälskad än såhär? frågade hon och fortsatte med sitt konstiga ansiktsuttryck.

-Tydligen inte, sa jag och höjde ögonbrynen en bit och kollade sedan ner i min bok som jag höll på att läsa. Jag drog ner ärmarna från min tröja lite till, så att jag var säker på att Linnea inte skulle se vad jag hade gjort.

-Gick det inget vidare med Liam? frågade hon och log osäkert och snett mot mig. Jag satt tyst kvar och lådsades som om hon inte ens sa det hon nyss hade sagt.

-Hallå? sa hon och jag ryckte då till. Ringde du ens till honom?

-Ja, men han hatar mig. Jag gick dit sen för att se om han kanske kunde förlåta mig ändå, men han var för feg för att säga något! Jag mår så piss nu! utbrast jag och slängde ifrån mig boken, samtidigt som jag la mig i sängen bredvid Linnea.

-Men nog om mig. Du hade en stor kväll ikväll, hur gick det? sa jag och log stort. Hon kollade generat ner på golvet och log.

-Du tycker säkert att jag är mesig, men jag är verkligen störtkär just nu, sa hon och log. Det såg nästan ut som om hon skulle gråta av lycka, men hon gjorde det aldrig. Jag såg istället bara lyckotårarna i hennes ögon och hon fick mig att le av det.

-Men jag vill inte vara för lycklig. Jag vill att vi alla fyra ska vara lyckliga tillsammans, så jag måste fixa ihop er igen! Vad säger du om det? utbrast hon sen och jag sken upp som solen. Inte för att jag trodde att hon skulle fixa det, men jag fick alltid hoppas på det bästa.

-Jag skulle säga att jag älskar dig, men hur ska du kunna fixa det? frågade jag och rynkade min panna. Direkt efter upptäckte jag att Linnea satt och nickade och log ett hemlighetsfullt leende mot mig.

-Jag har mina talanger, som jag inte berättar om, sa hon och gick sedan med snabba steg ner för trappan.

-Men hallå? skrek jag efter henne. Hon stannade och vände sig om för att kolla på mig.

-Ska du göra det nu? frågade jag på ett rätt chockat sätt. Jag gick med på att hon skulle göra det, men det var kanske för tidigt idag.

-Asså jag fixar det ju inte direkt, men jag tycker att jag kan börja ikväll, jag har ändå inget bättre för mig just nu. Och om jag åker dit, får jag ju träffa Zayn. Det blev tyst ett tag medans jag kollade på henne, som i sin tur kollade ner på trappan.

-Hejdå! utbrast hon glatt och gick ner de sista stegen och gick ut. Egentligen förstod jag inte hur hon skulle komma dit, men hon fixade det väl på något sätt. I detta ögonblicket ångrade jag mig nästan att jag hade gjort det jag hade gjort, att skära mig, men om Linnea inte kunde fixa det, ångrade jag inte mig ändån..

Det ringde plötsligt på på dörren och jag gick för att öppna. Jag blev glad men rätt nyfiken när jag såg att det var Linnea som stod där. Egentligen hade jag ju hoppats på att det ver Pernilla igen, men Linnea gick också bra.

-Zayn is in the bathroom, sa jag och släppte in henne och stängde sedan dörren. Hon log och steg in.

-Actually, I want to talk to Liam, but I want to see Zayn also of course! sa hon och log.

-Ah, are you going to talk to him about Pernilla? Hon nickade och jag nickade långsamt tillbaks.  I just say it, good luck with that, sa jag och lämnade sen henne ensam i hallen för att kolla vidare på matchen som var på tv.

Plötsligt stod jag ensam kvar i hallen medans jag sakta började att ta av mig jacka och skor. Jag gick vidare in i huset och mötte Louis.

-Well, hello Linnea! utbrast Louis och kramade om mig. Jag log åt hans uttryck när han hade sett mig. Zayn is in the bathroom. Jag log för mig själv och småskrattade lite. Jag gick en liten bit till, in till köket där jag självklart mötte Niall. Köket var väl hans favoritställe?

Först inspekterade jag honom lite medans han hade huvudet i kylen och kunde knappt hålla mig för skratt. Plötsligt smällde han igen kylen och i sin famn hade han en massa mat.

-Oh! Hello Linnea! utbrast han och hans kinder blev lite smått röda. Jag skrattade åt honom och kollade generat ner i golvet. Jag såg ändå hur han slängde ifrån sig maten och närmade sig mig. Han gav mig en mjuk kram och vi släppte sedan varandra.

-Zayn is in the .... började han men hann inte avsluta förrän jag avbröt honom.

-In the bathroom, I know, but I actually looks för Liam, where is he? frågade jag och Niall rynkade pannan.

-Why do you wanna talk to Liam? frågade han och tillslut närmade han sig mitt öra och viskade tyst. You do not like Liam , right? Han höjde ögonbrynen och jag började att skratta för fullt.

-Oh my god, no! I like Zayn, its Pernilla who likes Liam. I thought you know that, sa jag och rynkade pannan och ögonbrynen.

-You're right, sa han och blinkade mot mig innan han återgick till maten som han hade slängt undan.

-So, can you tell me where he is?

-Oh, right! Han slog sig i pannan för att jag misstänkte att han kände sig glömsk. Jag log ett tag mot honom men började sedan att spärra ögonen i honom för att vånta på ett svar.

-I thought he went to the park or.. something, sa han och ryckte på axlarna och gick sedan till maten, igen.

Jag tänkte att jag kunde vänta tills han kom tillbaks med att vara med Zayn under tiden. Jag gick till toan och knackade tre gånger på dörren.

-Who is it? skrek Zayn inifrån. Jag fnissade lite och undrade vad han faktiskt gjorde där inne. Tänk om han duschade. Jag såg honom framför mig, men slog snabbt bort tanken.

-Its Linnea! skrek jag och plötsligt hörde jag en smäll och att kranen inifrån stannade. Han svarade inte, utan jag hörde bara en massa fotsteg. Medans jag även väntade på att han skulle bli klar, stod jag lutandes mot väggen bredvid dörren och höll på med mobilen lite. Jag passade på att sms:a mamma och pappa och säga att jag troligtvis åt här och att jag kom hem lite senare. Det var ju ändå trots allt en fredag, så vi skulle vara lediga imorgon.

Efter 10 minuters väntetid på Zayn, öppnades plötsligt dörren till toan.

-I'm sorry you got to wait, ursäktade sig Zayn och log ett generat leende mot mig.

-It's ok, sa jag och log. Han hade en handduk om sin midja och hans överkropp var helt bar, utan ett linne  eller t-shirt som döljde hans underbara muskler.

Jag kunde inte sluta stirra på honom och kunde definitivt inte sluta att le. Just nu var han så sexig!

-So, what are you doing here? sa han efter vi hade sättit oss ner vid hans säng. Han kysste mig sedan och jag blundade under tiden.

-Erm.. Not get this wrong now, sa jag och kollade ner i marken. But I was actually not here to meet you..

-Really? Who was you going to see then? frågade han och höjde ögonbrynen.

-Actually... Liam, sa jag och log snett.

-Ah, to talk about Pernilla and him, or what?

-No.. Its that.. I can't help it, but I like Liam... sa jag och kollade ledset ner mot golvet.

-Are you serious? utbrast han och spärrade ögonen i mig och nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag brast ut i skratt och han började att kittla mig medans jag skrattade, vilket gjorde att jag bara skrattade mer och mer.

-Don't scare me like that! utbrast han och skrattade lite samtidigt som han kittlade mig.

-Zayn, stop! skrek jag medans jag skrattade för fullt.

-Say I love you Zayn, sa han och slutade att kittla mig. Han log romantiskt till mig och jag kunde inte undgå att le mot honom också. Vi satt sådär ett tag, innan jag bestämde mig för att avbryta det.

-I love you Zayn, sa jag och fortsatte sedan att behålla ögonkontakten. Han kollade chockat på mig. Han trodde nog aldrig att jag skulle säga det, men jag sa det och jag menade det faktiskt också.

-I love you to Linnea, sa han och jag blev like förvånad över att han sa det och det såg ut som om han verkligen menade det. Han närmade sig mig och våra läppar möttes. Tänk att vi redan hade sagt till varandra att vi älskade varandra. Det var egentligen ofattbart att på så kort tid, kan älska någon så mycket som jag älskade Zayn.

Han var absolut den bästa killen! Vi lutade oss tillbaka och han la sig ovanpå mig och vi började att hångla. Jag höll mina händer om hans nacke och han höll sina händer ihopa bredvid min midja på sängen.

Lyckligare just nu gick det inte att bli.

---

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tyckte att denna delen var rätt lång ändå? :)