-Now I just wonder which movie it is.. sa hon undrandes och kollade upp på mig igen.

-Well, I'm not telling you. Innan jag satte mig bredvid henne och tog hennes hand, viftade jag åt dem som sitter ovanför oss att sätta igång filmen. Jag hade även bett om att ta bort reklamen och det hade dom gjort. Det kändes som om jag var kungen eller något, som beordrade folk att göra saker, rätt fräckt!

-I think this is gonna be a great night, sa Linnea och kollade in i mina ögon.

Jag log mot henne och kysste sedan hennes ljusröda, perfekta läppar.

---

Jag tog ett djupt andetag innan jag tog upp mobilen ur min ficka. Jag inspekterade mobilen ett tag, mest för att lugna mig, innan jag leta upp Liams nummer och tryckte på ring. Nu var det försent att lägga på, nu hade jag kommit så långt, så jag fick inte sumpa det.

Det tog ett tag, utan att någon svarade och egentligen ville jag inte att han skulle svara, men när jag hade kommit så långt som att ringa, ville jag bara få det överstökat och inte gå igenom samma nervösitet och oro igen.

-Hi Pernilla! That was not yesterday, sa han när han svarade.

-Hi, I know you have called me lots of times, but I've not got any time, but now I have.

-Are you ok? You sounds nervous or.. something, sa han och jag började bara att skaka ännu mer än förut.

-No! I mean, im ok and im not nervous. Det blev tyst ett tag och jag hoppades på att han inte skulle komma på mig med att mitt hjärta bultade som tusan. Okej, jag visste att man inte kunde höra hjärteslag såvidare man inte stod precis intill varandra och lyssnade, men så som hjärtat bultade, det kändes verkligen som om han härde det.

-So, are we gonna switch conversation?

-Great idea! sa jag och log osäkert för mig själv och pustade ut lite.

-What have you done this weekend, except from the school?

-Ermm.. I have been to my friends house and for the most time study.

-Ah, okey, sa han och på något sätt lät det besviket men jag visste inte varför.

-What about you?

-Me? Ermm.. We have actually been on an interview. It was the worst interview ever! Han började att skratta, medans jag tyst stod kvar med luren i örat. Jag visste inte varför, men jag kunde inte skratta. Jag var för nervös för det. Hur mycket jag än ville skratta och låta som vanligt, så gick det inte.

-Okey Liam! I just gotta tell you something! Please, don't be angry at me, ok? utbrast jag tillslut och ville just nu bara få ut det.

-What do you mean? It depends what it is, sa han allvarligt. What is it? Jag samlade nya krafter med nya andetag innan jag pustade ut igen och berättade exakt vad som hade hänt.

-I've kissed Ryan. It didn't meant anything, it just happened, ursäktade jag mig och sedan blev det ovanligt tyst. Jag kunde till och med höra de vuxna där nere prata för fullt, även om min dörr var stängd.

-Liam, please say something!

-I think I need to go, sa han och la sedan på. Mina ögon började att rinna och även fast Liam hade lagt på, stod jag kvar med luren i örat. Allting mellan mig och Liam var förstört och först nu började jag faktiskt tänka efter varför jag faktiskt gjorde det med Ryan. Hur jag ens kunde göra så mot Liam. Jag kände mig hemskare än någonsin. Jag slängde bort luren från mig och slängde mig själv i sängen med huvudet neråt så att jag kunde gråta.

Det kändes som om jag inte kunde andas alls just nu. Detta var mycket värre än innan jag ringde. Jag ville inte ringa till Linnea heller och be henne att komma. Hon och Zayn hade det ju så bra.

Kanske var det så att jag och Liam inte passade ihop. Kanske var det så att vi hade gått för fort fram?

Filmen var snart slut efter en väldigt kort stund, kändes det som, fastän det faktiskt hade gått hur länge som helst. Zayn satt och lekte med mina fingrar just nu och jag satt och småskrattade åt honom.

-Do you belive in love at first sight Linnea? frågade tillslut Zayn och höll nu bara om mina fingrar. Jag blev rätt chockad över frågan. Det brukade ju inte just vara den meningen som killar frågar, utan mer tjejer och jag hade inte tänkt så.

-Yes. I actually do, sa jag och log mot honom. Varje gång han log tillbaks mot mig, kändes det som om mitt hjärta hoppade ett skutt eller bara bankade mer och mer. Jag var aldrig nervös i Zayn sällskap utan mådde hur bra som helst. Med honom mådde jag som bäst.

-Me to, sa han. You and me was love at first sight for me. Jag log nu ännu större och jag höll faktiskt med honom. Ända sedan vi träffade dem i London för första gången, så var det något, det liksom bara klickade på något sätt, men jag har inte insett det förrän nu. Jag ville inte verka för glad, utan visade det istället genom att kyssa honom. Vi kysste varandra länge, innan vi återgick till filmen igen.

-What did you think about the movie? sa Zayn påvägen till restaurangen som vi skulle äta på. Vi gick hand i hand ute bland all julstämningen, även fast julen faktiskt var över. Mörkret hade fallit över oss och alla ljusen blev därför så mysiga att gå under.

-It was soo romantic, sa jag och log mot honom.

-You're right. It was. Han log tillbaks och öppnade sen dörren till en resturang. Först trodde jag att vi hade kommit fel, men ingåg snabbt att det faktiskt var här vi skulle äta. Jag hade självklart aldrig ätit här, på grund av det var alldeles för dyrt här och den var alldeles för fin för att vi ens skulle passa in.

-I have reserved a table for two, sa Zayn till en kypare som stod vid ett litet bord när vi kom in. Han kollade på mig och såg säkert att jag försiktigt kollade runt omkring mig. Jag vände blicken mot honom och såg att han log stort mot mig.

-So, are we going? sa han och tog min hand.

-Of course! sa jag och kramade om Zayns han, medans vi gick mot våran plats.

---