One Thing ❤ Chapter 35

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

-Så, när åker dom då? frågade Pernilla.
-Imorgon bitti vid typ 5, enligt Zayn. Tydligen hade dom fått reda på det nu innan ikväll.
-Oj, redan så tidigt? sa Pernilla och såg på något sett riktigt ledsen ut.
-Du kommer att sakna Liam va?
-Ja. Det är väl klart. Jag vet att jag typ nyss sa att han inte betyder något för mig, men det gör han.
Även om vi inte är tillsammans så vill jag ju i alla fall vara vänner. Såvidare inte allting känns konstigt mellan oss..

Jag låg och vred mig fram och tillbaks i sängen. Min blick föll på min klocka som satt på mitt sängbord och jag såg att klockan var halv 3 på natten. Jag kunde verkligen inte somna, fastän jag faktiskt hade gått och lagt mig vid 10 idag. Rätt ovanligt tidigt med tanke på att det faktiskt var en fredagkväll.
-Linnea? viskade jag till henne och gick med sakta smygande steg mot hennes säng.
-Mhh..? mumlade hon som svar. Jag puttade lite på henne för att få henne att vakna.
-Jag kan inte somna.
-Men försök. Jag kan inte göra något åt det.. sa hon irriterande och vred sig om så att henned rygg var mot mig.
-Jag tror att det beror på att Liam ska åka om några timmar, och jag hinner inte ens med att säga hejdå, sa jag och satte mig ner i hennes säng. Jag kände hur hon ryckte till och plötsligt tände hon lampan bredvid sängen.
-Du bryr dig väl inte ändå? sa hon och satte sig upp i sängen medans hon gnuggade sina ögon.
-Jo, det är ju klart! Jag saknar honom sjukt mycket. Snälla, jag vill bara säga hejdå innan dem åker. Jag bad och bönade tills Linnea tillslut gick med på det.

Linneas perspektiv
Klockan var nu halv 5 och vi gick upp ur våra sängar.
-Kom igen. Skynda dig att klä på dig, sa jag till Pernilla och vi båda skyndade oss ur våra pyjamasar. Jag såg att Pernilla började att gå fram till spegeln och ta på sig smink men då spärrade jag ögonen i henne.
-Seriöst? Vi har inte tid med att sminka oss, kom nu! Hon slutade genast, utan att protestera och vi skyndade oss ner för trappan och ut ur dörren. Vi låste innan vi tog våra vespa och körde iväg. I England var det mycket bättre, för då fick 13-14 åringar köra vespa. Rätt awesome!

Vi var framme på flygplatsen efter ca 10 minuter och vi skyndade oss av våra vespa. Vi sprang förvirrat och panikslaget in på flygplatsen, där det fanns rätt mycket folk, så det var svårt att hitta dem. Plötsligt börjar några tjejer att skrika och vi kollar på varandra innan vi springer bort dit.
Vi stannar upp och ser att mitt framför går killarna med snabba steg mot oss. De ser inte oss, med tanke på att de har fullt upp med att ivrigt prata med varandra.
Vi står kvar och jag bara riktar in mig på Zayn och hans fina leende som visas när han skrattade. Några sekunder senare, märker jag att Zayn och Liam också har stannat upp. Jag ler mot Zayn och börjar sedan att springa mot honom. Han slängde ner sina väskor som han hade om sig på golvet och slog ut händerna. Jag hoppade upp i hans famn och vi började att hångla.
Jag tänkte inte på vad Pernilla gjorde. Jag skulle bara inrikta mig på Zayn nu. Efter ett tag, avbröt jag hånglandet och kollade rakt in i hand ögon.
-I just wanted to say goodbye, and.... I love you, sa jag och log.
-I love you to babe, sa han och kysste mig igen. Han ställde ner mig på golvet, men vi fortsatte ändå att hångla.

Liams perspektiv
Jag visste inte vad det var, men något inom mig sa åt mig att inte åka. Så fort jag hade sett Pernilla hade den känslan börjat att växa inom mig. Våra blickar möttes och vi började med långsamma steg närma oss varandra. Våra blickar var fortfarande spända i varandras, utan att brytas.
När vi var nästan precis intill varandra, stannade båda upp och fortsatte att kolla på varandra.
-I miss you, sa jag och kollade generat ner i marken.
-Well.. It's too late, sa jag och vände mig om. Jag klarade inte av att säga hejdå. Ilskan hade börjat att komma inom mig igen och den gick inte att få bort. Det var verkligen ett misstag.
-Hey, wait! Why are you here then? sa Liam och tog tag i min arm.
-I don't know, ok? utbrast jag. This was a mistake. Can we not just be friends? I don't think we are meant to be together..
-Oh, friends. I think you're right, sa han och nickade.
-Well, go so you don't miss your plane, sa jag och gick sedan ut ur flygplatsen. Linnea kom efter mig.

Jag vet att det var rätt länge sedan jag la upp något, men jag har inte haft tid eller någon direkt lust..
Nu har ni i alla fall fått chapter 35!
Hoppas att ni tyckte om den!

Kommentera!

Postat av: ★Jennifer★

ååååååååååååååååååååååååååååååååååååååh!! :( DOM SKA JU VARA ETT PAR!! :''''''( Gud va spännande<3333333

MEEEEEEEEEEEEER!! :)

Kjam<3<3<3

2012-01-21 @ 21:13:36
URL: http://www.jennasliv.devote.se/
Postat av: emma

så jäkla bra ! :)

2012-01-21 @ 23:39:44
URL: http://popoflove.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0