My first love ❤ New in town

Filed under: my first love ♥
Med snabba springande steg skyndade jag mig genom regnet. Vinden som gick i motsatt håll träffade mig rakt i ansiktet så att jag knappt kunde se vart jag sprang. Det var i början på juni och mitt sommarlov hade precis börjat. Min familj och jag skulle tillbringa sommaren i vårt sommarhus i Miami. Egentligen ville jag inte följa med till Miami, men pappa hotade med att ta min mobil. Då var jag bara tvungen att följa med. Vi hade precis kommit fram och det första intrycket man fick av Miami var regn. Regn, regn och mer regn.
Jag saknade Julia. Min bästa kompis i hela världen.
Denna sommaren skulle ju bli den bästa. Det skulle ju vara min och Julias sommar, men nu blev allt förstört på grund av min dumma pappa. Istället fick man spendera sommaren med sin tråkiga familj som bestod av pappa Robert, mamma Åsa och min lillasyster som heter Fanny. Som man brukar säga – familjen är värst, och så var det. Först kom Fanny som alltid skulle följa efter mig vart jag än gick, efter Fanny kom pappa som alltid ville göra allt mot min vilja. Sen kom mamma, käraste mamma som alltid skulle vara för överbeskyddande.
Jag fortsatte att springa tills jag kom fram till stugan. Jag skyndade mig in i värmen och stängde dörren om mig. När jag väl var inne var jag hur blöt som helst. Sommaren skulle ju vara varm så att man kunde sola, men nej, itsället skulle det regna och blåsa och vara kallt. Bara några sekunder efter jag hade tagit av mig min jacka kom Fanny fram till mig och frågade vart jag hade varit. ”Det behöver inte du bry dig om,” sa jag, vilket var den vanligaste repliken som jag brukade använda mot Fanny.
Fanny vände snabbt blicken ifrån mig efter jag hade snäst mot henne och så skyndade hon sig in på sitt rum. Hon var alltid så känslig, men jag ville ju faktiskt ha åtminstonde lite privatliv. Och sen med tanke på att denna sommaren skulle bli den värsta någonsin, var jag inte alls på så bra humör.
Jag fortsatte sedan att ta av mig mina dygnblöta converse, som verkligen inte tålde regn. Jag hade ju varit så förberedd på att det skulle vara varmt och inte en massa regn så att jag inte hade tänkt på att ta med andra kläder. Ens första tanke när man får reda på att man ska till Miami är ju inte direkt "Regn", utan lite mer "Sol!". Man kan ha hur fel som helst.
Efter några minuter hade jag fått av mig mina "svåravtagna" skor och gått vidare in i huset.

"Hej fjortis, vart har du varit någonstans?" frågade pappa så fort han fick syn på mig. "Men seriöst, måste alla bry sig hela tiden?" skrek jag åt dem. Okej, det var kanske inte så jättefarligt att dem frågade, men dem gjorde alltid det. Var jag än hade varit och var så skulle dom hela tiden fråga och det började att bli irriterande.
"Okej fjortis, förlåt," sa pappa på ett irriterande sätt. Jag himlade med ögonen, samtidigt som jag skakade på huvudet och gick sedan in på mitt lilla rum.
Jag var äntligen inne på mitt rum och jag stängde direkt dörren efter mig. Äntligen lite lugn och ro. Den enda som inte hade sagt något var mamma. Ibland tyckte jag om henne för mycket.
Mitt rum hade inte så mycket saker och möbler än, inte förrens imorgon skulle vi börja flytta in sakerna, det var lite sent att göra det nu. Så att inte förrän i övermorgon skulle det bli lov på riktigt och pappa hade innan sagt att det skulle bli fint väder framöver, vilket åtminstonde var något positivt.
Imorgon skulle faktiskt bli en rätt rolig dag. Jag skulle få inreda rummet precis som jag ville ha det (med alla mina planscher) på alla möjliga artister. Självklart var det ju mest på Justin Bieber. Sist jag räknade hade jag nog något med hundra. Jag hade samlat på dem i två år nu.
Sen hade jag vissa på One Direction som jag för ca ett halvår sedan hade börjat att få en liten crush i. Inte för att jag var ett galet fan eller så, men dem är riktigt bra. Om jag skulle träffa dem så skulle jag ju aldrig börja skrika och så, jag är inte riktigt den typen om man säger så.
Min blick föll ner i hörnet bredvid dörren, där jag såg min ryggsäck ligga och skräpa. Den var svart med lite smått rosa här och var. Jag tog upp den och öppnade den ivrigt. Inuti låg det min Harry Potter bok, en annan svensk bok, min mobil (som jag tydligen hade glömt kvar här medans jag var borta), mina hörlurar och lite godis. Jag älskar verkligen godis, det är något av det bästa jag vet - förutom musik då som är det allra bästa jag vet.
Hemma i Sverige gick jag på kören med några kompisar. Vi brukade sjunga istället för att gå på arbetstimme och det var verkligen sjukt kul. I framtiden vill jag nog antingen bli en artist eller författare. Det finns så mycket som jag vill göra med livet, fast det är alldeles för kort tid för att göra allt.
"Nelly, vi ska äta nu!" hör man mamma ropa ifrån köket. Egentligen orkar jag inte gå ut till dem igen och vill helst bara vara kvar i alla mina tankar på rummet, men jag kände hur hungern började växa i min mage. Den gav ifrån sig ett högt ljud och jag försäkrade mig om att ingen hade hört det och skyndade mig sen ut till köket.

"Vad ska vi göra imorgon?" frågade Fanny medans vi åt. "Vi får väl packa upp alla våra saker och ställa allt i ordning," sa mamma, tråkig som hon var. Hon fick det att låta så tråkigt, fastän det skulle bli lite kul.
"Men fuck, jag vill ju sola!" utbrast Fanny och putade med underläppen. "Vi kan lyssna på Justin Bieber samtidigt som vi packar upp," sa jag och log mot henne. Hennes ledsna ansikte förvandlades istället till ett stort leende och hon började ivrigt att börja äta igen.
"Jo, erm, mamma," började jag långsamt och la ifrån mig mina bestick. "Nej. Vad det än är så är svaret nej," sa hon och fortsatte att äta av pastan som låg på hennes tallrik. "Jag hann inte ens säga vad det var!"
"Svaret är endå nej," sa pappa som alltid skulle hålla med mamma. Typiskt.. "Men One Direction kommer till Miami imorgon och ska typ.. jag vet inte, men kan jag få gå och träffa dem då? Snälla, snälla, snälla!" utbrast jag och nu var dte jag som putade med underläppen.
"Låt mig få tänka på det... Nej!" utbrast pappa och jag lipade. "Snälla, detta händer inte varje dag! Dem ska vara någonstans här i närheten. Tänk så kommer dom till stranden nedanför oss?!"
"Vi får se hur det blir med det," sa mamma. "Jag kan gå med på det på ett villkor," började pappa och jag anade att detta inte skulle bli så bra. "Att jag och mamma får följa med. Vi måste ju träffa dina blivande pojkvänner, not! "Jag höjde ögonbrynen mot honom och tänkte inombords att min familj verkligen var taskig. Särskilt pappa som alltid skulle hålla på. "För det första pappa, glöm att du får följa med och för det andra, jag kan inte ha fem pojkvänner samtidigt. Det räcker med Harry."
"Klart du kan," sa Fanny som tvunget skulle lägga sig i. "Tyst Fanny!" snäste jag mot henne och hon fortsatte att äta, efter ett litet flin.
Jag kollade bedjande mot pappa som höjde sina ögonbryn han också. "Inte de valpögonen till mig unga dam," sa han. "Okej, vi får se imorgon. Det beror på hur snäll du är."
"Vad menar du? Jag är alltid snäll?" sa jag och rynkade pannan. "Ser du!" Jag tog pappas tallrik precis när han skulle ta en till tugga och så slängde jag ner tallriken i disken.
"Jättesnällt att du tar min mat ifrån mig. Din fisunge," sa han och drack istället ur sitt vatten från glaset. "Jag vet! Men nu ska jag ligga i sängen och drömma om One Direction, puss puss!" utbrast jag och sprang ivrigt och glatt in på rummet och smällde igen dörren.


Så, vad tycker ni? Denna novellen handlar faktiskt om min kompis som heter Nelly och det mesta som jag skriver är faktiskt sant, men vissa saker hittar jag bara på.
Jag hoppas verkligen att ni tycker om den!
Fråga mig inte vad det är för fel med texten.....
Kommentera, ni är dåliga på det (förlåt..) :(


Postat av: Nelly

Haha, sjukt bra Julia! "fisunge" :')

Längtar till nästa del, det känns som att denna novellen kommer bli GRYM'!!



Kiiiissssssss

2012-03-13 @ 19:25:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0