Det var obekvämt. Riktigt obekvämt mellan Nelly och mig. Det var ytters sällan vi sa något till varandra medans vi gick runt på tivolit. Det enda vi hade sagt till varandra var typ, "ska du åka den?" eller "den var rolig, vilken vill du åka nu?". Mer sa vi knappt.

Jag visste inte om det var för att vi inte kom på något att säga, eller att vi bara överhuvudtaget hade tråkigt i varandra sällskap. Nelly verkade ju helt rolig att vara med, enligt Louis då, så det kunde ju inte vara henne som dte var fel på. Kanske jag luktade konstigt eller något. Jag tog min had och drog en bit av min tröjärm upp till min näsa. Doften flög in genom mina näsborrar, men jag tyckte mest att det luktade parfym. Alltså kunde det ju inte vara min lukt heller som var fel. Jag hade ju faktiskt slängt på nästan en halv parfymflaska innan vi hade gått, mest för att jag ville att hon skulle tycka att jag lukta gott. Tjejer brukade ju tycka om herrparfym.

"Luktar du på din tröja?" sa Nelly. Jag kollade snabbt upp på henne och fann henne stå rynkandes med sin panna. Skulle jag komma på en ursäkt, eller bara säga rakt ut som det var? En ursäkt blev nog bäst. Jag kunde ju inte säga till henne att jag luktade på min tröja för att se om jag luktade illa, eftersom stämningen mellan oss var obekväm. Hon skulle skratta ut mig.

"Nja, jag skulle se om jag luktade tjej," sa jag och fick fram ett litet flin. Nelly rynkade pannan ännu mer denna gången och log inte ens lite.

"Okej.." sa hon och vi fortsatte att gå. "Du, jag tror att jag måste hem nu. Vi kom hit i förrigår, men jag har fortfarande inte packat upp något än. Vi... ses, väl," sa hon. Jag hann knappt ens säga något tillbaks eller ens reagera, förrän hon var borta. Jag stod ensam kvar på ett tivoli i Miami. Jag räknade långsamt ner från 8.

"1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, och 8." Plötsligt var hela jag omringad av en massa fans som ville få kramar och ta bilder med mig. Fans kunde vara riktigt konstiga. När man är med någon okänd som inte de känner till, håller de sig på avstånd och tar småbilder, men när man sen väl blir ensam, ska de komma fram och nästan mosa en.

Jag antog att jag fick vara lite snäll mot mina fans idag.

Jag väntade och väntade, men aldrig var det någon Zayn som kom hem. Nu var jag riktigt orolig för att de typ hade börjat gilla varandra och så. Hon skulle ju tycka om mig, inte Zayn.

Mina fingernaglar bankade i kör mot bordet, där jag forever alone satt och väntade. De andra killarna hade gått ut för ett tag sedan när de hade tröttnat på mitt tjat om att Zayn aldrig kom, så att jag fick sitta här ensam nu - pratandes med mig själv.

"Ta det lugnt Louis, Nelly tycker om dig. Inte Zayn," sa jag hela tiden. Inte för att det jag sa övertalade mig själv så mycket, men jag var tvungen att försöka.

I nästa sekund slogs dörren upp och in kom en ledsen Zayn. "Yes!" tänkte jag. "Dejten var misslyckad!"

"Åh, Zayn! Vad har hänt?" sa jag medlidandes, men inombords skrattade jag och log större än någonsin. Egentligen kände jag mig just nu rätt taskig mot Zayn som såg så ledsen ut och jag bara spelade med och skrattade inombords.

"Det gick piss. Nelly hatar mig för att jag luktar äckligt!" utbrast han och slängde sig ner i soffan. Jag fick efter honom och slog armarna i kors.

"Men du luktar ju inte äckligt?" sa jag frågandes och rynkade pannan. "Jag vet! Det är det som är det värsta!" utbrast han och grävde ner ansiktet i en av våra kuddar.

Zayn var skum. Det hade han alltid varit. Ända sedan han hade kommit på det där med "vas happenin". Han hade säkert sagt något till henne eller nåt som gjorde att det kanske blev misslyckat. Stackars Zayn, vet inte hur man behandlar tjejer rätt, och ändå har han dejat mer än mig.

Nej, nu känner jag mig taskig igen! "Kom igen Louis, var nu snäll mot lille Zayn!" tänkte jag. Jag slog bort alla taskiga tankar och satte mig ner bredvid Zayn.

"Är du säker på att det var därför? Du märkte inget annat konstigt med henne eller så?"

"Verkligen inte! Det var inte henne det är fel på, det är jag!" utbrast han. "Jag kan inte hantera tjejer rätt verkar det som, eller jag vet inte!"

Zayn hade helt rätt. Det går inte att dejta så snygga tjejer när han hela tiden skriker, men jag tänkte inte säga det till honom. Då skulle han bara bli sur på mig.

"Ska jag typ prata med henne eller så och fråga vad hon tyckte?" frågade jag. Zayn for snabbt up ur soffan och satte sig ner på knä, samt slog händerna i varandra. Det såg nästan ut som om att han bad till mig.

"Snälla gör det! Jag får panik om jag inte vet vad jag gjorde för fel!" utbrast han. Hans valpögon stirrade rakt in i mina, och det gick bara inte att motstå.

"Okej, jag pratar med henne imorgon!"

"Tack, du är så bäst bästavän!" sa han och slog handen mot min rygg. Det enda jag kände, förutom dem hårda smällen i ryggen som han gav mig, var skuldkänslor. Att jag kunde må bra när Zayn var så besviken över dejten. Jag kände mig verkligen som en hemsk människa.

Zayn försvann sedan in till sovrummet och smällde igen dörren. Jag tog snabbt fram mobilen och skulle just trycka in ett meddelande till Nelly, när jag såg att jag redan hade fått ett av henne.

Förväntansfullt och nyfiket tryckte jag snabbt in på meddelandet, och blev förvånantsvärt ledsen när jag läste vad som stod där.

"Dejten var hemsk! Vi kan snacka om det imorgon, okej? Men snälla, säg inget till Zayn! Kram Nelly!"

Även om jag förut blev glad över att dejten gick så dåligt, blev jag ledsen när jag såg Nelly skriva det till mig. Först visste jag itne vad jag skulle skriva, men jag kom snabbt på något bra.

"Hörde det.. Ja, vi hörs! Kram Louis!" Och sen skickade jag det. Hon kanske blev ledsen över att Zayn också tyckte att dejten gick dåligt..?

Aja, nu var det försent. Då fick hon bli ledsen, så fick jag trösta henne imorgon.

Nu fick jag bara planera lite vad jag skulle säga imorgon, så att jag inte sa något fel som avslöjade att jag faktiskt tyckte om henne, lite.

---

Del 8. Den kommer upp lite senare idag, eftersom jag var hos veterinären idag med min kanin och så. Sen sov jag lite, så den fick skrivas nu och så.