Baby You Lighted Up My World ❤ Chapter 5
Filed under: One Thing ❤Tidigare:
-Jag går nu! ropade jag mot de andra som satt som fastklistrade framför tv:n. Jag greppade tag om gitarren som stod i hörnet bredvid dörren och tog även på mig en jacka. De andra mumlade något som svar, men jag brydde mig inte så mycket. En vecka hade gått och dagen var kommen. Dagen som Jenna hade förlorat kampen om leukemin för några år sedan. Fuck vad tiden hade gått så fort. Det kändes som om det var igår jag kramade henne och kysste hennes läppar.
Jag öppnade dörren, gick ut och stängde sen efter mig igen. Det var fint väder ute, med tanke på att det började bli sommar. Därför hade jag på mig en grå RAMONES tröja och ett par mörka jeans. Jag tog på mig ett par svarta solglasögon, så att solen inte skulle blända mig och gick sedan vidare.
Jag var nästan halvvägs till kyrkogården när jag plötsligt träffade på några fans.
Fansen som förut hade varit bakom mig hade äntligen försvunnit och jag var ensam. Helt ensam på en kyrkogård. Man skulle kunna tro att det var läskigt med alla gravar som fanns överallt, men det var avkopplande. Skönt att vara själv lite ibland.
-Louis, kommer du? Vi måste komma på något bra till videon! ropade Niall och log mot mig på ett kaxigt sätt.
-Vänta! skrek jag som ett svar.
-Det är lugnt, jag måste ändå gå nu. Tack. Jag hann knappt reagera förrän hon hade gått iväg med full fart. Jag skulle just ropa något efter henne när Niall änn en gång avbröt mig.
-Nu var det klart, kommer du? Jag kollade upp på han och gav han min arga blick, innan jag rusade in i huset för att försöka att jaga honom för att han hade avbrutit oss. Hon var ju typ sjukt vacker. Dumma Niall.
-We are One Direction, and this is our.. wierd video? sa Niall osäkert och rynkade pannan. Jo, denna videon skulle ju bli bra.. Jättebra.
-Vänta! skrek jag som ett svar.
-Det är lugnt, jag måste ändå gå nu. Tack. Jag hann knappt reagera förrän hon hade gått iväg med full fart. Jag skulle just ropa något efter henne när Niall änn en gång avbröt mig.
-Nu var det klart, kommer du? Jag kollade upp på han och gav han min arga blick, innan jag rusade in i huset för att försöka att jaga honom för att han hade avbrutit oss. Hon var ju typ sjukt vacker. Dumma Niall.
-We are One Direction, and this is our.. wierd video? sa Niall osäkert och rynkade pannan. Jo, denna videon skulle ju bli bra.. Jättebra.
-Jag går nu! ropade jag mot de andra som satt som fastklistrade framför tv:n. Jag greppade tag om gitarren som stod i hörnet bredvid dörren och tog även på mig en jacka. De andra mumlade något som svar, men jag brydde mig inte så mycket. En vecka hade gått och dagen var kommen. Dagen som Jenna hade förlorat kampen om leukemin för några år sedan. Fuck vad tiden hade gått så fort. Det kändes som om det var igår jag kramade henne och kysste hennes läppar.
Jag öppnade dörren, gick ut och stängde sen efter mig igen. Det var fint väder ute, med tanke på att det började bli sommar. Därför hade jag på mig en grå RAMONES tröja och ett par mörka jeans. Jag tog på mig ett par svarta solglasögon, så att solen inte skulle blända mig och gick sedan vidare.
Jag var nästan halvvägs till kyrkogården när jag plötsligt träffade på några fans.
-Omg, det är Harry Styles! skrek en tjej och sprang mot mig. Kan jag få krama dig? Jag skrattade till lite och kramade sen om henne. Jag hörde att hon snyftade lite och då kramade jag henne hårdare. Jag visste inte varför, men jag kändes rätt skönt att få krama någon. Hon var brunett så jag tror nog att det var därför jag tyckte om att krama henne. Vi kramade varandra länge, tills jag tillslut avbröt.
-Förlåt, sa jag generat och tog av mig mina solglasögon.
-För vad? Det var mysigt, sa hon och log. Jag log tillbaks till henne, fast sa sedan att jag var tvungen att gå. Vi kramade om varandra en gång till, fast lite snabbare denna gången och sen gick jag vidare, med en massa andra fans i ryggen på mig. Fast det skulle inte förstöra denna dagen. Vädret var helt underbart, så ingenting kunde förstöra detta.
Fansen som förut hade varit bakom mig hade äntligen försvunnit och jag var ensam. Helt ensam på en kyrkogård. Man skulle kunna tro att det var läskigt med alla gravar som fanns överallt, men det var avkopplande. Skönt att vara själv lite ibland.
Jag fortsatte att närma mig Jennas grav. Detta var första gången jag var och besökte henne, fastän jag länge hade vetat vart hon låg. Bara några minuter senare stod jag med graven mitt framför nästan på mig.
Det gick inte. Jag brast ut i gråt när jag läste vad det stod på graven.
Jenna Baker
1994-2009
An angel sent from above.
We love you Jenna
Loved by father, mother, all the friends and boyfriend.
Jag slängde ansiktet i mina händer för att få gråtandet att sluta. Efter några minuter slutade tårarna att rinna och jag titta fram ur mina händer igen.
-Okej Harry, du klarar detta, sa jag till mig själv och blundade. Jag andades några djupa andetag innan jag tog fram gitarren från marken och satte mig ner på bänken framför graven.
Jag pustade ut och tog sedan första tonen.
Låten tog sedan slut och jag öppnade ögonen och bara kollade på graven. Precis framför den stod det ett foto på Jenna. Jag kände hur tårarna var påväg igen, men det blev aldrig något av det.
I några minuter satt jag bara kvar och önskade att Jenna var här. Det var just nu som jag saknade henne mer än någonsin. Jag ville så gärna känna hennes närhet igen och jag skulle så gärna vilja krama om henne hårdare än någonsin.
Jag skulle just resa mig och lägga ifrån mig gitarren när jag hör en ljus röst sjunga.Till en början trodde jag att jag bara hörde fel, men sen hördes det mer och mer. Det var något som sjöng hurt med Christina Aguilera och det hördes gudomligt.
Jag följde rösten en bit och stannade upp när jag såg en tjej sitta där på en bänk, mitt framför en grav, precis som jag hade gjort för några minuter sedan, och sjöng. Hon sjöng så otroligt bra att jag till och med fick rysningar. Hon var brunett, vilket som vanligt fick mig att tänka på Jenna.
Hon hade även på sig en röd sorts tunika som var innanför en prickig, beige, hög kjol. Hon såg sjukt vacker ut.
"Nej sluta Harry! Du kan inte redan tänka såhär om en annan tjej! Stick, innan hon ser dig!" Tänkte jag och vände mig om, men då slutade precis hennes låt.
Jag ökade takten.
-Hey, stanna! ropade hon efter mig och jag stannade. Det var ett stort problem med mig. Om en tjej sa till mig något, lyssnade jag på det, utan att i rådfråga det. Jag älskade ju tjejer. Jag vände mig om och våra blickar möttes. Det sa klick, utan att jag ens visste varför.
Ögonkontakten gick bara inte att sluta. Hennes blick som mjukt spärrades rakt in i mig var helt förutsägbar.
-Så din flickvän har också, typ du vet.. gått bort? sa hon medans vi gick bredvid varandra genom parken.
-Mhhmm, mumlade jag och kollade ner i marken.
-Jag beklagar verkligen.
-Och jag beklagar verkligen det med din pojkvän, sa jag. Vad hände? Hon ryckte till och kollade upp på mig.
-Fast om du inte vill eller klarar av det, så behöver du inte berätta, sa jag osäkert. Mina handflator kändes svettiga, utan att jag ens visste varför. Jag var ju van vid att vara med tjejer. Jag brukade inte ha problem med att snacka med dem. Kanske det var för att jag inte hade träffat en tjej och pratat så här direkt på ett tag, eller så var det kanske det jobbiga samtalsämnet. Att faktiskt bådas flickvänner/pojkvänner hade gått bort. Det var ju faktiskt ett sammanträffande.
-Nej, det är lugnt. Blev bara lite förvånad av att du frågade. Hon harklade sig och kollade ner i marken. Det var en bilolycka. Ett fyllo eller något som körde mot rött så att Michael dog.
-Hope.. sa jag och såg på henne när hennes ögon fylldes med en massa tårar. Förresten, hon heter Hope.
-Nej, det är lugnt. Det var längesedan. Jag borde gå vidare, sa hon och viftade lite med handen.
Våra blickar möttes igen och jag såg in i hennes ögon som fortfarande var svagt fyllda med tårar.
Jag rös till i kroppen.
Hej allihopa! Tyvärr har det inte blivit en del på en vecka. Jag glömde att ge min kompis mitt lösen.. Lite klumpigt av mig, men i alla fall så kommer nästa del nu, och jag hoppas att ni tyckte om den.
Kommentera gärna var nu tyckte om den, era kommentarer betyder verkligen sjukt mycket! Det får mig att vilja skriva mer och mer!
Klarar ni 5 kommentarer?
Postat av: Anonym
Jag hittade din blogg igår och har suttit och läst allt du har skrivit, måste bara säga att du är grymt duktig på att skriva och förstår inte att du inte får mer kommentarer?!
Postat av: Taylor L Story
Sjukt bra :)
Postat av: Anonym
grymmt bra du är.
kolla in min blogg/novell och säg vad du tycker
Trackback
