Det blev tyst. Riktigt tyst. Det var nästan som om att jag ångrade mig att jag faktiskt sa något. Nelly tyckte säkert att jag var jätteknäpp.

I några minuter hade vi båda suttit långt ifrån varandra, efter att hon hade flyttat sig en bit ifrån mig och bara kollat ner i marken. Våra blickar hade inte ens kollat åt varandra sedan jag sa att jag gillade henne. Tänk om det skulle bli såhär föralltid nu? Att allting skulle kännas så obekvämt. Okej, vi kanske aldrig skulle träffa varandra igen, men tänk om vi gjorde. Jag skulle inte våga kolla åt hennes håll eller säga något. Fan.

"Louis.." hörde jag plötsligt Nelly säga. Hennes tonläge kändes mjukt, men samtidigt väldigt nervöst. Jag frukade för vad hon nu skulle säga. Hon flyttade sig närmare mig igen och tog tag om min ena hand.

"Det jag kommer att säga kan låta konstigt, men.." fortsatte hon och mitt hjärta bultade fortare och fortare för varje sekund som gick. "Men jag tror att jag kan gilla dig också. Men saken är den att jag inte är säker på om jag gör det. Under hela den tiden som jag var med Zayn kunde jag inte sluta att tänka på dig. Vilket underbart leende du har och ja, allting med dig. Allt det bara dök upp när jag var med honom. Det måste väl betyda något, eller?"

Jag kramade hårdare om hennes hand, samtidigt som jag försökte att hålla ansiktet i samma uttryck som förut, även fast det var svårt. Inombords log jag för hennes underbara ord. Det kändes som om att något började växa inom mig igen och det kändes bra. Riktigt bra.

"Jag vet inte Nelly," började jag, fastän jag egentligen förstod att det åtminstonde betydde något litet. "men för min egen skull hoppas jag att det betyder något bra." Våra blickar möttes. Hennes fina blåa ögon kollade rakt in i mina ögon. Varje gång de gjorde det, var det som om att jag blev förhäxad och allting jag kunde tänka på var henne.

Att hon var den enda som existerade på denna jord. Allt annat var bara svart.

Vi närmade oss varandra och våra blickar slocknade till lite.

Mina ögon kollade hela tiden på hur hennes läppar närmade sig mina, och tillslut var de bara några få millimeter ifrån varandra. Vi kollade upp på varandra precis innan våra läppar möttes.

Hennes läppar var underbart mjuka. Hela kyssen var oerhört mjuk och bara helt totalt perfekt. Bättre kunde den inte bli. Om man tänker efter så hade väl hon antagligen kysst många killar, så hon var väl pro på det nu.

Men det kvittade nu. Nu var hon min, tror jag.

*

Några minuter senare, och kyssen tog slut. Nelly satt i mitt knä med sina ben på vars en sida om mig. Mina händer var placerade på Nellys höfter, medans hennes var på min nacke.

Våra läppar skiljdes åt och vi öppnade våra ögon. Hon log mot mig och jag log tillbaks.

Plötsligt ryckte Nelly till och hon ställde sig upp. "Jag tror att jag måste gå, men kan vi ses imorgon, eller kanske senare ikväll?" sa hon och log. Jag satt lugnt kvar i sanden under trädet medans jag spg på hur hon packade ihop sig sina saker, bland annat sin väska och boken.

"Självklart! Vi kan höras sen," sa jag och log större än någonsin. "Ey?" Hon kollade bak på mig och jag tog fram min hand, i ett försök att få tag på hennes. När hon la sin hand i min hand, drog jag ner henne mot mig och kysste henne mjukt.

Kyssen varade ett tag, men när den väl slutade, ställde sig Nelly upp igen med ett leende.

"Vi ses ikväll," sa hon och gick. Redan några sekunder efter det, kände jag att jag saknae henne. Jag saknade henne sjukt mycket.

Jag var seriöst den lyckligaste killen på hela jorden. Nelly var perfekt! Jag kunde fortfarande se en liten skymt av henne och innan hon försvann totalt, kollade hon bak på mig och vinkade.

Jag vinkade tillbaka tillsammans med ett stort leende. Nu var det bara att längta till ikväll.

---