One Thing ❤ Chapter 1
Filed under: One Thing ❤- Är du klar snart Pernilla? skrek mamma nedanför trappan. Jag kollade en sista gång runt omkring mig för att se så att jag hade allting med mig som jag behövde. Det viktigaste för mig var helt klart min iPod och mobilen. Det kunde jag verkligen inte leva utan! All musiken fanns ju i där. Utan musiken skulle jag bara inte kunna leva.
- Jag är klar! skrek jag som svar. Jag stängde dörren till mitt rum, tog min väska och gick långsamt och försiktigt ner för trappan där mamma stod och väntade.
- Är du säker på att vi inte ska följa med?
- Mamma. Jag är inget barn längre! Lita på att jag klarar det!
- Det vet jag att du gör, men jag vill inte att du ska vara så ensam bara! sa hon ledset.
- Jag kommer ju inte att vara ensam. Emilia är ju där! jag höjde ögonbrynen och log. Mamma nickade och kramade om mig.
- Mamma.. Det är bara 4 dagar. Ta det lugnt!
- Det är bara så svårt att släppa taget, men du får ha det så kul gumman, så ses vi igen på tisdag! Hon kramade om mig igen. Jag kände mig verkligen som den lyckligaste tjejen i världen just nu.
- Så.. Du åker nu? sa brorsan som just kom in i köket.
- Ja. Glad att slippa mig eller? sa jag kaxig och log.
- Tvärtom. Jag kommer att sakna dig! utbrast han och kramade om mig hårt. Jag och min bror står varandra väldigt nära. Även om han är lite äldre än mig, vet jag att jag alltid kan lita på honom och han kan alltid lita på mig. Vi har verkligen syskonkärlek i vårat blod.
- Vi måste åka nu Perrie, sa pappa ivrigt och glatt när han kom in i köket han också. Nu var hela familjen samlad och vi bestämde oss för en familjekram. Jag tyckte egentligen att familjekramar och sånt var rätt mesigt, men det var ändå mysigt. Brorsan måste nog ha tyckt att det var ännu mesigare, fastän han inte visade det.
'
- Är du nervös? sa pappa och kollade glatt på mig.
- Jag är jätte nervös! utbrast jag. Men det kommer i alla fall att bli riktigt kul. Pappa nickade och fortsatte att koncentrera sig på körningen.
För att fördriva tiden i bilen, satte jag igång lite musik i mina hörlurar. Jag satt även och sjöng till.
"Cause you've got that one thing!" sjöng jag. Det var One Direction. Jag var totalt förälskad i Liam. Han var underbar på alla möjliga sätt.
Jag var fortfarande så otroligt chockad över att jag, Pernilla Lejdström hade vunnit den där älskade konsertbiljetten till One Directions första konsert någonsin! Jag trodde aldrig att jag skulle göra det.
När dem skrev in vilka som hade vunnit på deras hemsida, satt jag och grät. Först kom affischerna upp, och där fanns jag inte med som vinnare. Sen kom telefonsamtalen, och där fanns jag inte heller med. Jag hade börjat att störtgråta när jag först inte såg mitt namn någonstans. Jag hade slängt mig i sängen, när jag trodde att hoppet var helt ute. Jag som hade kämpat så med motiveringen.
Helt plöstligt hade Emilia ringt och sagt att jag hade vunnit. Hon hade haft ett riktigt utbrott! Först hade jag inte trott henne, men när jag sen själv gick in på sidan, såg jag mitt namn stå så fint där bredvid två andras.
Jag var verkligen Sveriges, kanske världens lyckligaste tjej just nu!
'
- Oh my god! skrek Emilia och kom springandes emot mig. Jag kan inte fatta att du har vunnit, och tar med mig!
När vi var tillräckligt nära varandra, kramade vi om varandra så hårt det bara gick och tårarna föll ner för min kind.
- Jag älskar dig Pernilla! Du är bäst som tar med mig! Jag fnissade till lite och kramade om henne igen.
- Tror ni att ni klarar er nu? sa pappa och kom fram till mig.
- Oh ja. Vi har allt under kontroll pappa! Två killar i 40 årsåldern kommer och hämtar oss på flygplatsen, sen ska vi på nattklubb! Eller hur Emilia? sa jag och riktade huvudet bakåt mot henne igen.
- Perrie! sa han allvarligt.
- Hihi! Jag bara skojade pappsen! Vi har allt under kontroll!
- Jaja. Ring när ni är framme och när ni har checkat in på hotellet!
- Det ska vi! Jag älskar dig pappa! sa jag innan Emilia och jag rusade iväg mot incheckningen med glädjen i våran kropp. Känslan att vi faktiskt skulle få stå bara några centimeter, och kanske rent ut av krama dom, var helt ofattbar. Jag skulle bara vilja slänga mig i golvet och bara gråta av lycka.
'
- Hej! sa några tjejer. Här är ledigt väl?
- Hej! Ja, såklart! utbrast jag och tog undan min väska som var ivägen för platsen.
- Tack! Är det så att ni kanske ska på en One Direction konsert imorgon? sa den ena av tjejerna.
- Ja! Ska ni också det? Dom nickade och log jättestort.
- Kan inte ni heller fatta att ni bara ska stå några få centimeter ifrån dom imorgon vid typ den här tiden?
- Nej! Det är helt ofattbart! utbrast dom. Alla tre skrattade, utom Emilia.
- Är du okej Emilia? sa jag och kollade på henne med ett oroande ansikte.
- Jag mår bara bra!
'
- Shit! Vi är framme nu girls! utbrast jag och alla log jättestort. Även Emilia, som innan på flyget hade varit helt borta. Jag försökte att dra med henne in i konversationenn jag hade med de andra, men det verkade inte ens som om hon ville vara med. Jag ville ju snacka med dem också och lära känna dem.
Vi hade just hämtat väskorna, när jag såg en man som stod och vinkade mot oss. Vi gick nyfiket dit.
- Is it you who are going to meet One Direction tomorrow at the concert? sa mannen i svart.
- Yes, we are! sa jag glatt och log.
- Great! Come with me!
Vi följde ivrigt med och hela min kropp skakade av längtan tills imorgon. När vi väl var ute ur flygplatsen, blev vi chockade av vilken "bil" vi skulle åka i till hotellet. Mitt framför oss stod rent ut av en limousin som stod och väntade på oss och vi alla bara gapade.
- Are you coming? sa mannen och log. Vi följde villigt med och gav honom våra väskor.
- Madame? sa han och öppnade limousin dörren och hjälpte mig in.
- Oh my god! I'm in heaven! utbrast jag när jag väl var inne i limousinen.
- En bra början, på en bra vecka! sa jag till de andra och vi alla skrattade.
'
- Thank you so much! sa vi till chauffören innan vi gick in på hotellet. Han kysste våra händer, gav oss våra väskor och körde iväg.
Vi alla tog ett djupt andetag innan vi steg in på hotellet med leendet på våra läppar.
- Mrs Lejdstrom, sa jag till kvinnan som stod i receptionen och jag log glatt och förväntansfullt på Emilia och hon log tillbaks.
'
Vi öppnade sakta dörren till vårat rum. Jag ville egentligen inte se hur det såg ut. Antagligen skulle det vara lika fint som utanpå hotellet. Så fräscht och dyrbart.
- Shit! utbrast jag när vi kom in. Vilket paradis! Jag sprang direkt till sängen och började att hoppa i den av glädje.
- Fatta att vi faktiskt ska träffa One Direction! Bandet som har förändrat våra liv!
- Jag kan inte heller fatta det, sa Emilia medans hon satte sig i soffan. Men vi kanske ska sova nu. Det är en lång dag imorgon.
Jag nickade instämmande, men var tvungen att andas ut lite efter att ha hoppat så ivrigt i sängen.
- Imorgon smäller det! utbrast jag och kramade om Emilia.
Första delen i min nya novell!
Vad tycker ni om början? Vet ni vad den handlar lite om?
Som ni kanske märker så är huvudkaraktären Pernilla, som jag har valt ut! :)
Imorgon kommer det en till huvudkaraktär. Det kanske blir just du? Vem vet!
'
Kommentera för mer!
'
Kommentera för mer!
Postat av: Daniella
Jättebra!! Och äntligen en novell som kommer handla om Liam, vad jag har förstått ;)
Postat av: pernilla
haha super grymt ;)
Postat av: Esmeralda
Riktigt awesome! :))) <3
Postat av: emma
jättebra ! :)
Postat av: Sophie
Dina noveller är grymt bra! Kände att det var längesen jag kommenterade något inlägg, hehe :)
Trackback
