- Sure! utbrast hon och pressade hennes läppar mot honoms. Dom stod kvar ett tag och började att hångla igen.

- Seriously? frågade jag kaxigt och dom avbröt direkt.

- Sorry! utbrast båda och släppa varandra.

- Bye Pernilla.

- Bye Liam!

Vi tog varandras händer, Pernilla och jag och så gick vi till vårt hotell. Imorgon skulle Pernilla inte kunna sluta prata om Liam. Hela våran resa var oförglömlig.

---

- Har du med dig allt Linnea?

- Jag tror det! sa jag och stängde min väska. Det gick knappt att stänga den på grund av allt jag hade köpt häromdagen. En stor väska, en massa smycken och alla olika sorters av kläder. Jag älskade att shoppa. Det var ett av de sakerna som jag tyckte mest om, förutom Zayn. Zayn, Zayn, Zayn. Han var i mitt huvud 24/7. Tanken på att inte kunna träffa honom på hur länge som helst, gjorde att jag blev hur deprimerad som helst!

Alice var nog mest glad över att få åka hem igen, fastän hon säkert hade velat träffa dem alla mer. Hon hade fått riktigt bra kontakt med de andra. Själv hade jag bara Zayn.

- Kom! Vi limosinen står utanför så vi måste gå! sa Alice och tog sin väska för att gå ut.

- Okej! Vänta! Jag sprang bort till badrummet och tog en snodd som satt runt min handled. Jag tog upp håret som en hästsvans och vira snodden runt svansen några varv. Sedan kollade jag mig i spegeln en sista gång inna  jag tog min väska och följde med Alice ut.

Jag skulle verkligen sakna att ha allting så lyxigt. Hemma hade vi det inte alls så lyxigt som här. Frukost osm var serverad så att man kunde gå ner och äta när man ville och ständning som ingick. Nästan allting var av guld inne på hotellet. Vi skulle aldrig ens haft råd att stanna en natt om mina föräldrar skulle betala.

- Jag saknar Zayn, Alice, sa jag ledset. Det fanns ingen mening med att vara glad just nu.

- Men hallå? Var glad för allting du har gjort! Att vi över huvud taget har fått träffa dom! Var inte ledsen, även om du saknar han. Vissa skulle döda för detta och gråta när dem skulle åka hem av lycka. Men du är bara ledsen! Kom igen Linnea! Du vet bättre än så!

- Jag vet. Förlåt! Jag är jätteglad för allt vi har gjort! Jag ska bli glad igen! Min ledsna min förvandlades genast till en jättestor, glad munn. Jag visade till och med tänderna. Allt för att hon skulle tro att jag var glad, vilket jag var, men jag var samtidigt ledsen för att vi skulle åka hem till Sverige igen.

- Ingen vacker syn.. sa Alice kaxigt och jag slog henne lätt på armen och skrattade.

Vi var framme på flygplatsen, där vi även mötte upp de andra. De kom i en annan limosin som hade åkt bakom oss hela tiden. De båda såg inte heller så jätteglada ut. Dom var nog precis som jag, att de var ledsna för att vi skulle åka hem, men ändå glada för att vi hade fått denna möjligheten. Om inte denna tävlingen skulle införts, så skulle vi aldrig fått träffa One Direction och jag skulle inte haft så bra kontakt med Zayn. Han skulle inte ens vetat att jag existerade. Men det gjorde han nu. Det var helt sjukt!

- Hej tjejer, sa jag ledset och slog ut armarna för att krama de båda samtidigt.

- Vi vill inte åka hem, sa dem med en ledsen min. Jag såg hur en tår föll ner för Pernillas kind och jag insåg att både hon och jag hade varit med om nästan samma sak, bara att det var olika personer.

- Saknar du Liam? frågade jag henne. Hon nickade och torkade bort tåren från kinden.

- Jag känner mig löjlig, eftersom vi inte har känt dem så länge, men jag saknar honom faktiskt.

- Du är inte löjlig! Jag saknar Zayn också. Vi kramade om varandra innan vi tog våra väskor, sa hejdå till chauffören och gick in på den stora, mycket röriga flygplatsen.

- Ska vi gå in i tidningsaffären? frågade Pernilla och pekade på en affär som var precis bredvid oss. Jag nickade ivrigt och vände mig om mot de andra.

- Vi går bara in här. Vi ses vid gaten! Jag vände mig och igen och följde efter Pernilla som redan hade gått in i affären. Vi gick runt i några minuter utan att göra något speciellt.

- Ska du ha något? sa jag fundersamt.

- Jag vill ha en Top Of Pops tidning med One Direction. Jag vill plåga mig själv.

- Gör inte det. Plåga inte dig själv. Men jag vill faktiskt också ha en tidning med dom.... Jag letade efter tidningen och efter en stunds letande, hittade jag tidningen där One Direction var med på 68 blad och där fanns nästan 10 posters med dom.

- Denna tar vi! utbrast Pernilla och vi skyndade oss ivrigt till kassan där ingen stod. Jag tog också en tidning så att vi kunde ha vars en att läsa i.

- It's 6.8 pounds, sa kassören och jag räckte fram en 20 pundare för att betala för både min och Pernillas. Hon fick betala mig senare idag.

- Thank you! sa hon och vi gick ut ur affären med snabba steg.

Vi satt och väntade på flyget. Det var försenat nästan 30 minuter så vi fick sitta och vänta extra länge innan flyget väl kom. Egentligen gjorde det inte så mycket, för då hade jag mer tid att läsa Top Of Pops klart. Jag hade redan läst 10 blad och mina ögon hade börjat att rinna några gånger, men tårarna hade genast försvunnit igen.

Jag tog upp min mobil för att kolla klockan och så såg jag att jag hade fått ett nytt meddelande från Zayn. Jag mådde genast mycket bättre och tryckte snabbt in på meddelandet.

"Hey. Need to see you again soon! Zayn xx." Jag blev riktigt glad av meddelandet och jag ville svara direkt. Precis när jag skulle svara så hindrades jag av att Pernilla började att slå på min arm.

- Vad är det? utbrast jag och kollade upp. Då såg jag att mitt precis framför oss stod Liam och Zayn. Livs levande. Framför oss.

- I said that they didn't wanted to see us Liam, let's go again! utbrast Zayn och vände sig om.

- No no no! utbrast både jag och Pernilla och reste oss upp för att krama om dom hårdare än någonsin.

- We are just so chocked that you guys are here, but we are happy of course! sa jag medans jag kramade om Zayn.

- It's cool. I was just kidding. I really missed you, so I just wanted to see you again before you go home.

- I'm happy you came. I really am. Våra läppar sammanfördes och vi kramade om varandra hårt. Ingenting annat existerade just nu. Det var bra jag och Zayn som fanns. Allt annat var helt kol svart.

När vi sedan släppte varandra igen för att kasta en sista blick på varandra, märkte vi att det stod en massa fotografer och fans runt om oss som skrek och fotade som galningar. Vi hade verkligen inte märkt det förrän nu.

Zayn vinkade lite proffsigt mot dem och log mot mig. Han närmade sig mig igen.

- You are so beautiful, viskade han i mitt öra och kysste mig sedan på kinden. Sedan lämnade han och Liam oss och rusade ut ur flygplatsen, jagade av vilda fans och fotografer.

Angående mig och Pernilla, så slängde vi oss ner i våra stolar igen och kunde inte sluta att le.

---

Men kommentera så kanske ni får mer ikväll!

Klarar ni 7 kommentarer? ;)