Allting kändes bara värre och värre ju närmare vi kom. Zayns knäppande fingrar gjorde inte saken bättre, utan han gjorde bara så att jag blev mer irriterad och arg. Egentligen kunde jag ju inte vara arg på Zayn, det var ju inte hans fel att jag sa att jag och Nelly bara var vänner. Men egentligen var vi ju bara vänner. Allting känns så förvirrande och jag vet inte hur jag ska göra. Jag kan inte svika Zayn nu, men åt andra sidan kommer ju jag att känna avundsjuka varje gång Zayn och Nelly träffas eller när han bara rent ut av nämner henne.

Jag hade två alternativ: Spela med och lådsas som om att allting är helt okej, eller att säga till Zayn att detta inte känns bra.

Under tiden jag funderade, fortsatte vi att gå i rätt snabb takt, tills vi var framme. Den härligt varma luften omringade oss där vi stod i sanden och såg ut över vågorna som plaskade, som de även hade gjort igår. Det var alltid lika vackert på stränder.

"Jo, erm - det här är Zayn, vilket du kanske redan vet, men ändå. Zayn, det här är Nelly," sa jag och svalde sedan en stor fet klump som sakta sjönk ner genom halsen och ner i magen.

Nelly log mot mig, men det kändes som ett väldigt osäkert leende ändå. För att undvika några pinsamheter, kollade jag snabbt ner i sanden och lät dem få hälsa på varandra utan att ha mina ögon stirrandes på dem.

"Hej Nelly," sa Zayn glatt. Hur mycket jag kämpade för att hålla min blick nere på marken, så gick det inte. Blicken höjdes igen och jag såg hur de kollade på varandra. Deras händer höll i varandras och deras blickar verkligen fastklistrade i varandras.

"Jag ska kanske lämna er nu. Ha det så kul," sa jag och backade långsamt bakåt. Zayn kollade bak på mig och log, vilket han brukade göra mot mig när jag gjorde något snällt. Det betydde oftast "tack". Jag gav honom en förstående blick och gick sedan därifrån. Det jag gjorde var rätt. Jag gjorde det för Zayns skull. Han ville lära känna Nelly, så fick han göra det. Jag kunde inte göra så mot honom efter allt han någonsin hade gjort för mig. Jag skulle låta dem vara och försöka att hitta en tjej själv som jag kunde träffa och låta mina tankar handla om istället. Det skulle bli jobbigt och svårt, men jag var tvungen att försöka.

Nelly var vacker. Riktigt otroligt vacker. Hon var riktigt sommarbrun och hennes blonda hår var riktigt snyggt blont. Hennes ögon log sexigt mot mig. Jag försökte att ge henne mitt charmigaste leende så att hon kunde skratta lite. När tjejer skrattade började alltid jag att skratta. Det var faktiskt en rätt skön känsla.

"Var är det vi ska någonstans?" frågade Nelly och vår ögonkontakt bröts. Det var en bra fråga. En riktigt bra, men tanke på att jag inte hade bestämt något alls vad vi skulle göra. Jag hade varit helt upptagen med att tänka på att jag skulle träffa henne, att jag inte hade funderat på vad vi skulle göra eller något alls.

"Vad vill du göra? Du får bestämma," sa jag. Hon kollade på mig och log. Säg inte att hon ville shoppa eller något, för det hatade jag verkligen. Ljudet som fanns i bakgrunden fyllde mina öron. Det var havet. Om vi skulle fortsätta att träffas skulle jag helt klart fixa en dejt vid stranden. Det var helt underbart att vara där.

"Eftersom du inte direkt vet vad du vill, har jag en rätt bra idé," började jag och log. Jag skulle se vad hon tålde. Om hon klarade av vind och snabb fart, eller om hon var den mer långsama och lugna typen.

"Okej, vad hade du tänkt dig?" frågade hon och log mot mig. Jag besvarade henne med att ta hennes hand och dra med henne dit vi skulle. Det skulle få bli en överraskning.

Några minuter senare var vi framme. Det var fullt med folk överallt och en jättestor folkmassa som köade för att få komma in.

*

"Var är vi Zayn?" frågade hon. Jag höjde på mina ögonbryn och kollade på henne, där hon stod bredvid mig och kollade runt om sig var hon var. Hon borde ju nästan veta det, eftersom att hon ändå bodde här. Jag hade själv aldrig varit i Miami, förutom en gång när jag var liten, så att jag hade inte jättebra koll på vad det fanns för något här. Jag antog att sommaren skulle bli intressant. Vi skulle ju tillbringa hela sommaren här, både för inspelningar och en massa intervjuer, samt att ta det lugnt och bara ha kul.

"Är vi typ på något tivoli eller?" frågade hon och nu log jag större mot henne. "Rätt gissat. Du måste ju ha varit här många gånger?" frågade jag. Vi vände oss om så att våra kroppar stod mitt emot varandra och våra ögon möttes.

"Faktiskt inte. Jag har aldrig varit i Miami förut. Jag och min familj köpte ett sommarhus här, så att vi ska tillbringa hela sommaren här. Egentligen bor jag i Sverige," sa hon. Hon märkte nog direkt på mig att jag blev förvånad, för hon log självsäkert mot mig. Jag trodde verkligen att hon bodde i Miami, men tydligen inte. Att bo i Sverige var ju ändå rätt... coolt? Vi hade varit där flera gånger och varit med på intervjuer och en massa annat. Tänk om vi hade träffat eller sett henne där, men att vi nu inte kommer ihåg det? Det kan nästan vara helt omöjligt, eftersom henne utseende är otroligt sällsynt. Okej, alla är ju olika på sitt sätt och ingen har samma utseende som en annan, men det var något speciellt med Nelly. Det gick bara inte att glömma hur hon såg ut. Det var totalt omöjligt.

"Jaha. Men har du typ.. du vet, sett oss när vi har varit i Stockholm och så, eller?" Jag tog min hand och placerade den på Nellys rygg och puttade med henne lite längre fram i kön, efter att den hade rört sig lite.

"Faktiskt inte. Jag är faktiskt ett fan av er, men jag bor inte i Stockholm och jag fick inte åka upp dit för att se er heller, så nej. Har aldrig sett eller träffat er. Inte för att jag tror att ni skulle komma ihåg mig ändå.."

De sista orden hon sa hördes helt fel direkt. Klart att vi skulle känna igen henne, tror jag.. Fast egentligen var det ju skit samma, för nu hade vi träffat varandra. Nu stod vi ju här i kön in till ett tivoli i Miami.

Denna sommaren skulle helt klart bli den bästa. Bara umgås en massa med Nelly och mina fyra bästa vänner. Ingenting kunde förstöra sommaren, såvidare det inte blev jordens undergång eller något sånt.

---