"Vad säger du? Blir fansen vildare och vildare?" sa Niall och skrattade. Jag kollade bort mot hans håll där han satt i soffan och krängde mat som om att han inte hade ätit på flera dagar.

"Vilda? Dem är värre än vilda. Det finns inte ord för det," sa jag utmattat och blundade. Jag ville bara sova nu. Ikväll skulle vi ut på fest. Det var de andra som tvingade mig, fastän jag egentligen ville vara hemma och ta det lugnt. Särskilt nu efter detta så ville jag stanna hemma extra mycket, men hade jag lovat så hade jag. Jag hörde hur de andra satt och små skrattade åt mig, men jag orkade inte bry mig. Dem fick skratta hur mycket de ville, men nu skulle jag sova i alla fall.

"Okej, vad tycker ni om Louis tjej?" sa jag och kollade nyfiket och glatt mot de andra. "What?! Har Louis en tjej? Det har han aldrig berättat!" utbrast Harry och kollade besviket på Louis där han djupt påg och sov. "Schhh! Väck honom inte!" sa jag arg mot honom. "Jag menar tjejen som han snackade med idag. Hon som kom med våra saker förut."

"Ahh! Är det hans tjej?" sa Niall och Harry samtidigt. Deras IQ är helt klart 0 och den ökade inte ens det minsta. "Hallå, IQ barn!" utbrast Liam, fast rätt tyst. "Det är inte hans tjej, men det är hans tjej."

"Ahh," sa dem igen och kollade förvirrat på varandra. Jag och Liam bara skakade på huvudet. Vi gav upp. De var helt omöjliga. "I alla fall, jag tycker att hon är dösnygg!" sa jag och log hemlighetsfullt. "Om inte han tar henne, gör jag det." De andra nickade instämade. Hon var faktiskt sjukt snygg med hennes långa blonda hår och perfekta kropp. Hennes personlighet var säkert hur underbar som helst. Problemet var nog bara att hon var rätt svårfångad. Okej, hon kom ju med våra saker och så. Det var rätt snällt, men jag tror bara att hon gjorde det för att vara snäll och inget annat. Hon visste ju också om att vi var One Direction, men hon brydde sig knappt. Precis som om att hon inte ens var ett fan, men å andra sidan inte hatade oss. Alla tankar om Nelly gjorde mig så förvirrad. Problemet var att det var inte hon som var förvirrande, utan det var jag som gjorde allting förvirrat.

"Ska du med ikväll Zayn?" hörde jag plötsligt Harry säga och jag ryckte till. "Va?"

"Ja, ska du med ut på fest ikväll?" upprepade han och nu kollade även de andra på mig. "Jag antar det.." "Bra, för vi ska hitta en snygg brud till dig!" sa Liam och log stort. Han hade redan en tjej, men hjälpte ändå gärna till att få oss att hitta någon. Jag blev ofta så avundsjuk på Liam som hade typ allt man kunde önska sig. Å andra sidan hade jag också nästan allt. Det var bara den lilla saken kvar - en flickvän. En underbar flickvän som man aldrig tröttnade på. En man kunde älska, som älskade en tillbaka för den man var, inte för att man var en medlem i One Direction. Annars var allting perfekt!

Nu var det "äntligen" dags för att gå på fest. Alla de andra hade tagit på sig riktigt snygga kläder, förutom jag. Jag satt i mina mysbyxor framför tv:n och åt chips, även fast jag hade lovat de andra att följa med på festen.

"Hallå? Är du inte klar än?" sa Zayn och spärrade upp ögonen som om han såg en levande död. "Vadå? Jag är ju klar?" sa jag och kollade ner på mina kläder. "Seriöst? Vi tänker inte gå med dig när du ser ut sådär, inget illa menat.." sa Harry och kollade bort.

"Det fattade väl jag med, alltså stannar jag hemma," sa jag och satte mig ner igen och fortsatte att äta chips. "Nejdu! Så lätt kommer du inte undan! Du ska med!" sa Zayn och började att dra i mig så att jag kom upp ur soffan. Sedan fortsatte han att putta in mig i sovrummet för att jag skulle byta om. "Zayn, jag vill inte."

"Du måste. Du måste komma ur din bubbla som du har varit i i flera veckor nu. Kom igen!"

"Jag vill inte gå på fest. Jag orkar inte!" sa jag argt och slog armarna i kors. Zayn kändes som min mamma nu, medans jag var den arga dottern som hon bråkade med. Jag ville verkligen inte gå. Ingen kunde tvinga mig.

"Kan jag få gå hem nu?" sa jag tröttsamt och gäspade. "Nej. Du fick ha på dig det du ville om du följde med, så nu stannar du till åtminstonde elva," sa Liam och drog i mig, eftersom jag hade stannat. Typiskt. Jag som lovade mig själv att ingen kunde tvinga mig, men så fel jag hade.

De hade kanske rätt. Jag började att bli en gammal tråkig gubbe som bara satt hemma och kollade på tv och åt chips. Även om det var riktigt kul att gå på fest, kände jag inte för att ha kul just nu. Jag visste inte varför, men så var det bara.

"Jag stannar till max tio, sen går jag hem, okej?" sa jag. Jag stannade upp och la armarna i kors, samt gav dem min bestämda blick, som än så länge inte hade funkat, men det var värt ett försök.

"Okej. Men du får inte gå tidigare än 9!" sa Harry och fortsatte sen att dra med mig. Skit asså. Klockan var bara halv sju. Det var hela två och en halv timme tills jag fick gå. Det gick inte att stå ut så länge.

Efter några minuter var vi framme på festen. Man kunde ju inte säga att den var direkt så lugn, utan mer vild. Till och med vildare än fansen. De andra skulle verkligen inte ha tråkigt.

"Försök åtminstonde att ha lite kul, okej?" sa Niall, som alltid skulle vara så snäll mot mig. Sedan gick alla in på festen tillsammans, eller ja, de andra fick ju dra in mig, men i alla fall!

"Oh my god!" sa alla killarna helt förstummade och när jag öppnade ögonen fanns det en massa tjejer som dansade överallt. Det var inte vilka tjejer som helst. De flesta tjejer var halvnakna, vilket gjorde att det kändes som om att vi var på en strippklubb eller något, fast det fanns ju de tjejer som var helt normalt klädda - som jag, som hade på mig ett par vanliga jeans och en helt vanlig tröja samt en kofta utanpå. Jag hade inte ens fixat till håret.

Vi hade bara varit på festen i några minuter och killarna hade redan lämnat mig. "Ha så kul!" hade de bara sagt till mig och sen gått. Redan fem tjejer hade kommit fram till mig och, tro det eller ej, börjat att tafsa på alla möjliga ställen och jag visste inte varför, men jag sa inte emot.

Jag visste inte om det var för att jag inte orkade, eller för att det ändå kändes rätt kul. Det kanske hörs knäppt att säga så, men det var rätt kul ändå.

Klockan slog äntligen nio och jag stack fortare än någonsin. Okej, festen hade varit rätt kul, men jag orkade bara inte. De fick kalla mig tråkig om de nu ville det, jag brydde mig inte. Jag gick med snabba steg iväg från festen och ville bara komma hem så fort som möjligt.

Efter bara några minuter stannar jag upp och kollar mig runt omkring. Det var rätt många människor som var ute, men ingen som hade märkt vem jag var än. Rätt kungligt! Men för att ingen i heller skulle göra det, tog jag min mössa som låg i fickan på huvudet. Mer kunde jag inte göra. Det var nu bara att hoppas att ingen skulle känna igen mig.

Jag hann inte ens börja gå igen, förrän jag kände hur någon kollade på mig och tillslut hostade till bakom mig.

Jag vände mig sakta om och blev rätt lättad för vem som stod där.

"Vad håller du på med?" sa hon och höjde ögonbrynen. Det var Nelly. Snygg Nelly. "Nelly!" utbrast jag och slog ut armarna. "Ingenting! Tyckte bara att det blev lite kyligt." Jag klämde fram ett osäkert men stort leende.

"Försöker du gömma dig för någon?" Jag höjde ögonbrynen och gjorde "seriöst? var tror du om mig" blicken, även fast det faktiskt var sant att jag försökte att gömma mig.

"Vad gör du själv här ute alldeles ensam?" sa jag, mest för att byta samtalsämne. "Jag gillar att vara ute själv på kvällen och typ bara gå runt. Särskilt här där det är så mysigt," sa hon och kollade sig runt omkring.

"Aha, så du vill typ inte göra något då?" sa jag och höjde på ögonbrynen. "Visst!" sa hon och log mot mig, sen började vi att gå, utan att jag ens visste var.

Påvägen till det vi inte visste, möttes våra blickar många gånger, men de bröts även och blev till ett skratt.

---

Del 4 här ja! Tänkte att det kanske var bättre att skriva vilken del och så det var. Det är lättare kanske, eller?