Det närmade sig midnatt och jag märkte hur jag började att bli trött. Jag la ner allting i min Jenna låda igen och kysste den innan jag la ner den undan sängen igen.

Nu hoppades jag bara att jag inte skulle få de mardrömmarna igen som jag hade haft i 1½ år. Det var det värsta med att sova om nätterna. Mardrömmarna.

---

Jag slog upp ögonen -  det regnade ute. Jag satte mig upp och suckade. Ännu en natt med mardrömmar. Det var samma varje gång - Jenna som dog. Jenna som skyllde på mig. Jenna som var besviken på mig för att jag försökte gå vidare. Jenna. Jag saknar henne. Ibland önskar jag att jag aldrig träffat henne igen. Då skulle jag inte gått egenom denna smärta, men sen kommer jag ihåg alla underbara saker vi gjort, alla minnen, alla kyssar, och jag får dåligt samvete.

Jag grävde ner mitt ansikte i händerna och bara gnuggade runt. Det gick inte att få ut mer gråt, men jag kände mig ändå så skyldig som faktiskt hade haft kul igår med alla fansen. Var det verkligen såå farligt att försöka gå vidare? Den Jenna jag kände förut skulle verkligen vilja att jag gick vidare. Inte denna "mardröms Jenna".

Jag ville inte gå upp idag. Efter en helt dags lycka, kände jag hur mycket skuldkänslor som helst. Att sova hela dagen kanske inte var så tokigt, eller bara rent ut av tänka på Jenna. Eller kanske börja fixa med låten tills nästa vecka.

Ett tag efter jag rent ut av suttit upp i sängen och bara tänkt och funderat, hade jag äntligen kommit på en bra titel till låten. Moments.

När titeln hade fallit på plats, kändes det som om allting blev mycket lättare. Jag fick hur många ideér som helst och började att nynna lite på låten, med gitarren till. Det var några år sedan Niall lärde mig att spela gitarr och det skulle vara perfekt att sjunga låten med gitarren till.

-"Shut the door, turn the light off, I wanna be with you, I wanna feel your love, I wanna lay beside you, I cannot hide this, even though I try," Jag stannade upp och tänkte efter en stund. Sedan skrev jag ner exakt det som jag hade skrivit på ett papper, tillsammans med de noterna som var till gitarren. Jag hade även blivit ett slags "gitarr-nots" proffs. Det kändes hur härligt som helst att börja sjunga igen. Rösten kändes nästan bättre och det gjorde inte lika ont i den som den hade gjort förut när jag praktiskt taget sjöng varje dag.

Jag fortsatte att sjunga början flera gånger och det kändes bättre och bättre för varje ton.

Efter några timmar gav jag upp. Harry hae suttit inne på sitt rum praktiskt taget hela dagen, utan att visa sitt ansikte i ens några få sekunder eller minuter. Vi hade försökt att komma in till honom, men han hade blockerat dörren.

Jag gick med snabba och bestämda steg bort mot Harrys dörr och bankade på hårt.

-Harry! Seriöst, öppna nu! ropade jag medans jag bankade på för fullt. När änn en gång inte öppnade blev jag lite mer irriterad än förut och gick bakåt för att ta sats. Jag tog ett djupt andetag och sprang sedan mot dörren igen.

När jag väl var ända framme vid dörren, öppnades den och jag flög rakt in Harrys rum med ett hårt slag.

-Aoo! skrek jag.

-Vad håller du på med? sa Harry och rynkade pannan. Jag höjde mitt huvud och kollade upp på honom, medans han såg ner på mig. Han visste mycket väl vad jag höll på med.

-Ingenting, sa jag argt och bestämt och lyfte mig från golvet. Tillslut sken Harry upp i ett leende, vilket fick mig också att le.

-Vad är det? hörde man Louis utifrån rummet och Harry fortsatte att le like stort, om inte större.

-Säg! sa jag ivrigt och nyfiket och log bara större och större.

-Okej. Jag har typ världens bästa idé, vill ni vara med på den? Jag kollade ut på Louis, som kollade på Zayn, som kollade på Liam. Liam hade äntligen kommit hem nu. Fan vad man hade saknat honom!

-Jag vet inte vad det är, men okej! sa Louis glatt och kollade tillbaks på mig och Harry.

-Jag är också med! sa jag och la min hand på Harrys axel. Han vände huvudet mot mig och log större än jag sett honom le förut, eller i alla fall på ett tag.

-Jag håller på med en låt till Jenna som jag ska sjunga vid hennes grav, vill ni vara med och sjunga den? De andra kollade förvånat runt på varandra, medans Harry och osäkert kollade på Louis. Han var liksom den som fick alla med sig. Om han ville något, ville vi andra också det. Om han inte ville något, ville inte vi det. Jag visste inte varför, men så var det.

-Såklart att vi är med och sjunger, sa tillslut Liam.

-Ja. VI gör allt för dig bro, sa jag.

-Tack! Jag älskar er, sa Harry och sprang sen in på sitt rum igen.

-Miffat, sa Louis och alla började skratta, innan vi alla gick in på Harrys rum och stängde dörren.

---

Jag vet att delarna blir lite sena, men jag har bara tid vid denna tiden på dygnet just nu. Det är så mycket som jag ska packa och så och sen är det ju skola, så jag försöker verkligena att göra inlägg.