Baby you light up my world ❤ - The beginning

Filed under: Baby you light up my world ❤ (avslutad)

 

- Jag heter Jenna Baker och jag är 16 år. Jag flyttade hit förra veckan, egentligen bodde jag i Holmes Chapel men mamma fick ett bättre jobb! jag kollade osäkert på läraren. När hon log mot mig slappnade jag av lite.
- Välkommen hit Jenna! Du kan sätta dig där brevid Brooke! hon pekade på en tjej som satt längst ner i klassrummet. Hon hade blont långt hår, gröna ögon och smal. Precis som alla tjejer vill se ut, själv har jag brunt rätt långt hår, bruna ögon. Jag var också kort. Kort för min ålder. Jag var knappt 160 centimeter, eller jo jag var nog lite över den längden.
*
Äntligen hemma!
Skolan hade varit en plåga. I alla filmer som man ser är den personen som man får sitta brevid hur snäll som helst, den personen blir som din bästa kompis. Men inte här nej. Hon hade inte gett mig en blick. Där lektionen var slut hade hon rest sig upp och gått till några andra blondiner som stog utanför klassrummet.
Otur som jag hade var det lunch sedan. Eftersom jag är 'the new girl' kollade precis alla på mig. Jag försöka ignorera det så mycket som jag kunde. Men det störde ändå mig. Hoppas det skulle bli bättre imorgon i alla fall!
- Hur var första dagen i skolan? frågade mamma när hon kom hem från hennes jobb. Hon hade gått upp till näst högsta possition inom advokat arbeten, medans pappa jobbade som försäljare.
- Helt okej tror jag! svarade jag mamma medans jag ryckte på axlarna. Hon kollade på mig,
- Var det så hemskt? frågade hon. Jag suckade. Hon kunde alltid se om jag ljög, det var nog det värsta med henne jobb. Hon kunde urskillja alla one och goda. Se om de ljög eller talade sanning. Vilket jag inte ville hon skulle andävnda mot mig eller någon som jag känner. Det är bara creepy!
"Ingen pratade med mig, alla bara glodde! Men det blir väl bättre imorgon får jag hoppas!" svarade jag henne. Hon nickade innan hon kollade vidare i tidningen hon hade tagit fram.
"De spelar x-factor ikväll Jenna!" sa hon sedan. Den dåliga dagen jag hade haft blev genast bättre. x-factor var mitt favorit program! Jag ville gå på audition detta året, men mamma lät mig inte. Pappa hade inte något att säga om det. Det var bara så som det var.
"Från förra årets succe, här är One Direction!" Simon Cowell klappade innan fem killar kom utspringandes på scenen. Jag satt i soffan med min one piece på, en godisskål i handen och läsk på bordet. Pappa var inte hemma, mamma varpå jobbet. Så jag satt ensam, kul! De fem killarna på x-factor började sjunga. De lät faktiskt rätt så bra, jag såg på detta programmet förra året också. En sak som inte så många vet om är att jag bodde granne med Harry Styles innan. Han var verkligen söt. Vi hade inte träffats på så många år. Jag hade flyttat till andra sidan av stan, men när vi var mindre. Kanske 10 års åldern var vi nästan med varandra var dag. Jag har inte erkännt det till någon. Men på den tiden hade jag en liten crush på han. Men båda växte upp och kännsorna förändrades. Harry gick med på x-factor jag flyttade hit till London. Vi har inte träffats på kanske 3 eller 4 år. Om vi någonsin träffas igen kommer han inte känna igen mig. Det är jag nästan helt säker på! Jag hade förändrats rätt mycket på dessa åren. När jag var mindre var jag lite knubbig, inte tjock utan bara mullig. Jag var inte brunett utan blond. Jag hade också fräknar över hela mig. Men nu var de alla borta. Ett ända ljus kom över Harry. Allt annat var svart. Han sjöng.

 

"Baby you light up my world like nobody else
The way that you flip your hair gets me overwhelmedBut you when smile at the ground it aint hard to tell
You don't know (oh oh)You don't know you're beautiful!"

Han sjöng riktigt bra måste jag säga. Han sjöng alltid när vi var små, oavsett var vi var. Ute, inne i huset i duschen. Ja precis överallt. *"Upp och hoppa!" jag ryckte till av mammas röst. Hon - eller vem som helst som väcker mig på morgonen - skrämde mig. "Det är skola!" sa hon sedan innan hon gick ut ur mitt rum. Jag suckade innan jag kollade mig omkring. De vita väggarna var prydda med olika bilder, texter och minnen. Jag hade gjort om mitt rum totalt! Bilderna som satt på väggarna var på mig och mina bästa kompis ifrån Holmes Chapel, min förra pojkvän. Vi hade gjort slut för några veckor sedan. Båda hade insett att vi aldrg kommer klara av att vara ifrån varandra hela tiden. Texterna som jag hade målat på var olika visdomsord, eller olika meningar som har betytt mycket för mig. Den bästa var, "Do never forgive where you comes from. Thats just how it it!" min farfar brukade alltid säga så när han levde. Han sa det när man pratade om kärlek, vanliga livet eller bara allmänt prat. Han sa alltid den meningen.

Oh nej! Det kan inte vara möjligt! Det kan inte vara sant!


Första delen i min nya One Direction novell! Det är jag som skriver på mybieberstory.blogg.se som har skrivit första delen. De andra delarna kommer Julia , hon som kommer äga bloggen skriva. Jag vet inte om jag kommer skriva ibland vi får se vad Julia tycker om hur jag skriver osv! :)

Postat av: Malin

Bra början fortsätt! :-) <3

2011-10-01 @ 15:28:55
Postat av: Yasmin

Sv: Hejsan! Tyvärr så är det inte jag som har gjort designen. Det var en tjej som gjorde den till mig. Men du kan kolla längst ned i min meny så kan du se en design layout klicka där så kan du hitta henne :)

2011-10-01 @ 19:34:09
URL: http://justindrewbiebersnoveller.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0