Detta har hänt:

"Du vågar inte lämna mig." Valmira nickade och tillslut kunde jag inte hålla det inom mig, utan jag slog honom riktigt riktigt hårt, rakt i ansiktet.
Jag hade verkligen laddat upp för detta slaget. Han föll mot golvet och jag inspekterade honom ett tag.
"Kom Valmira!" utbrast jag och tog hennes hand. Vi sprang ut ur rummet, och ut genom dörren. Fredrik kom efter med en snabb fart. Vi sprang och sprang, även om vi var väldigt trötta. Han skulle inte få tag på oss. Detta var vår chans.

---

"Du kommer tillbaka din skitunge!" hörde vi pappa skrika efter oss. Gud vad jag var rädd, men jag visste ändå att allting skulle bli bra nu.
"Stick, ditt äckel!" skrek jag efter honom och jag märke hur han öka farten. Han gav verkligen inte upp. Inte vi heller. Jag skulle aldrig stanna, så länge han fortfarande var efter oss.
Jag vägrade att komma tillbaks till det skitstället.
"Vi måste öka farten Valmira, annars kommer han ikapp oss!" utbrast Niall och tog min hand igen. Jag gjorde som han sa och vi sprang så fort vi bara kunde. Efter en stund av springande, var vi så anfådda, så vi sprang in på några smågränder i mitten av Stockholm. Vi hoppades verkligen på att vi då skulle skaka av oss Fredrik.

"Jag tror att vi har skakat honom av oss," sa Niall och vände sig bakåt för att kolla så att han inte kom bakom oss helt plöstligt. Det kom ingen.
Vi stod länge och andades tungt tillsammans och log samtidigt mot varandra.
"Allting kommer att bli bra nu Valmira. Det lovar jag," sa Niall och kramade om mig. En sista tår rann ner för min kind. Glädjetårar. Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle kunna försvinna från Fredrik, men tydligen hade jag fel. Med Niall kan jag göra allt och då menar jag verkligen allt!
"Jag älskar dig Niall!" "Och jag dig Valmira!"
Han tog min hand och vi försökte att skynda oss till flygplatsen för att bara försvinna ifrån Stockholm så fort det bara gick.

Nialls perspektiv
"Niall?" sa Valmira och kollade ledset på mig, som satt och halvsov. "Ja?" svarade jag och satte mig ordentligt upp. Hon kollade ut genom flygplansfönstret och jag såg hennes ögon rinna. Då slog jag armarna om henne och kramade henne länge.
"Kommer jag någonsin att komma tillbaks till Sverige?" Det verkligen synd om Valmira. Hon hade verkligen gått genom allt ifrån jord och himmel. Nästan. Men hon hade verkligen haft det jobbigt.
"Såklart att du kommer. Vi hälsar på precis när du vill, bara säg till!" sa jag och log. Hon kysste mig på kinden och lutade sig sedan mot väggen.
"Väck mig när vi är i London," sa hon och stängde ögonen. Jag svarade inte. Hon visste säkert ändå att jag skulle göra det. Jag tänkte ju inte dumpa henne på flyget medans jag lugnt och säkert åkte hem, jag var ju inte en idiot?
Jag försökte också att sova. Att springa var verkligen utmattande. Imorgon hade jag säkert gått ner minst 3 kilo!

Jag vaknade med ett ryck.
"Nu har vi äntligen landat i London, hoppas att ni har haft en bra resa!" sa en kvinna i högtalare.
"Valmira? Vi är framme!" sa jag glatt och knuffade till henne lite och det tog inte lång tid innan hon vaknade och hade packat ihop sina saker.
Jag tog hennes hand och vi gick ut ur flyget tillsammans.

"Vi är hemma!" sa jag högt när vi kom in genom dörren. De andra kom rusandes mot oss och började att krama och pussa oss.
"Fatta vad vi har varit oroliga! Gör aldrig så igen!" sa dom och jag skrattade lite inombords. Liam drog bort mig medans de andra stod och pratade med Valmira.
"Vad gör hon här?" sa han förvirrat. "Hon ska bo hos oss nu," sa jag och kollade på Valmira med ett leende. Nu skulle vi bo nära varandra och aldrig skiljas åt.
"Varför? Vi har inte plats ens!" sa han ännu mer förvirrat. "Hennes pappa är ett patetiskt äckel och våldtäcktsman, hon ska inte bo hos honom. Hon bor här, så är det med det!" sa jag och gick sedan där ifrån. Jag tog upp Valmira i famnen och snurrade runt med henne, samtidigt som jag kysste henne mjukt.
"Kom så ska jag visa dig där du ska sova min ängel!" sa jag och tog hennes hand och så gick vi in i sovrummet.

Liams perspektiv
"Kärlek. Det är så underbart!" utbrast jag och torkade mina tårar. Jag var så känslig just när det gällde kärlek. Dom var riktigt gulliga tillsammans.
"Äh! Skärp dig Liam!" utbrast Harry och skrattade. "Jag fattade inte hur vi kunde försöka att skilja dem åt. Jag känner verkligen skuld."
De andra höll med Harry, även jag. Vi hade verkligen varit dumma att hålla på och förstöra Nialls kärleksliv. "Ska vi ta med dem på någonting?" sa Louis glatt. "Alltså och göra något riktigt riktigt kul!"
"Vi har inte tid med det, våran turné börjar nästa vecka," sa jag. "Just det! Jag höll på att glömma det!" utbrast Louis. "Men ska Valmira följa med på en då eller?"
Jag ryckte på axlarna och fortsatte med att vara inne på twitter. Det var riktigt många som hade tweetat mig idag och frågat om ryktena om Valmira och Niall var sanna, men jag visste inte om jag skulle svara på det, så jag ignorerade frågorna.
"Nästa vecka börjar turnén, helt otroligt nervös och förväntansfull!" skrev jag och inom några sekunder hade redan många fans tweetat mig. Våra fans var verkligen bäst! Jag älskar dem!

Nialls perspektiv
"Så.. Kan du sova här tror du?" sa jag med ett leende. "Egentligen skulle jag vilja att du sov hos mig, men de andra skulle väl bli för avundsjuka!"
Hon skrattade. Jag älskade hennes skratt, hon var för underbar!
"Du är verkligen för bra för att vara sann!" utbrast hon och jag slog armarna om henne och lutade mig nära henne tills jag låg på henne i sängen.
Plöstligt for dörren tills sovrummet upp och in kom Louis.
"Hallå där, hångelparet! - Vi måste snacka!" utbrast han och stirrade på oss. "Om hon ska bo här, får vi faktiskt berätta alla regler vi har." Vi ville egentligen ligga kvar och mysa, men Louis slutade aldrig att kolla på oss, så vi gick till vardagsrummet och satte oss i soffan. Framför oss satt de andra och kollade fundersamt på oss.
"Så? Vad är reglerna?" sa Valmira nyfiket och log ett så sött leende.
"Ja.. Börja du Liam!" sa Louis och kollade på Liam.
"Har vi ens några regler?" frågade Harry förvirrat. "Klart att vi har några regler!" utbrast Louis och skrattade.
"Jaså, vilka då?" sa jag glatt. Självklart visste jag att vi inte hade några regler, men jag ville sa vad Louis skulle få fram. "Ja.. Du vet.." började han och skrattade fortfarande. "Okej okej! Vi har inga regler, men det är dags att införa det nu när vi helt plötsligt är 6 stycken som bor här." Han kollade bestämt på Valmira.
"Jag ska faktiskt gå och börja skriva dem nu, ha det bra boyz och girl!" sa han ivrigt och rusade in i arbetsrummet med ett leende på läpparna.

"Valmira?" började jag och tog hennes hand. "Ja Niall?"
"Du vet ju om att vi ska på turné nästa vecka?" sa jag och höjde ögonbrynen samtidigt som jag log. "Fortsätt," sa hon. Jag nickade och skrattade till lite.
"Vill du följa med?" Jag var nervös för att hon skulle säga nej, men jag ville verkligen att hon skulle följa med. Jag såg att hon satt och funderade.
"Hm.. Jag vet inte Niall.." sa hon oroligt. "Men!" utbrast jag och kollade ner på golvet. "Jag bara skojade älskling! Klart att jag vill följa med! Jag längtar!" utbrast hon och kysste mig. Sen gick hon till sovrummet igen.
Jag log för min själv och nickade. Turnén skulle bli bäst! Valmira var ju med.

"Har ni med er allting?" skrek Louis ifrån bussen.
"Ja, det var nog det sista!" svarade jag och låste huset efter mig. De andra satt redan i bussen och väntade förväntansfullt på att vi skulle åka. Bara för att reta dem, gick jag i slow motion.
"Seriöst Niall! Öka farten din snigel!" utbrast Louis och skrattade lite. Jag skrattade och skyndade mig in i bussen där Valmira stod och log mot mig.
"Bli beredd på ett äventyr du aldrig glömmer," sa jag till henne och kysste henne.
Båda skrattade och jag stängde dörren efter mig.
Bussen körde iväg och alla i bussen hurrade.
Nu kunde jag inte bli lyckligare. Jag hade precis allt som jag behövde nära mig.

---

Lång del, blev rätt nöjd! :D
Sista delen i novellen!
Nu vill jag att ALLA kommenterar precis vad ni tyckte om hela novellen!
Vad tyckte ni var bra? Vad var mindre bra? Vad ska jag ändra tills nästa gång?
Och skriv önskemål om vad den andra novellen ska handla om så att jag får tips.

Sen vill jag säga tusen tack för kommentarerna som jag har fått, ni är bäst! Även om jag inte får jättemånga kommentarer så är jag i alla fall jätteglad för att ni läser min blogg, puss på er!

Hoppas att ni stannar kvar och läser min blogg till nästa novell också!