- Thirteen? Are you sure? sa Louis osäkert.

- Yes. I'm 100% sure. It's just.. I really like her man!

Som jag sa. Jag tyckte om Pernilla, men våran ålderskillnad var gränsen. Hur skulle det se ut om jag hade en trettonårig flickvän. Jag vet att åldern egentligen inte ska spela någon roll, men på något sätt gjorde den ändå det lite. Hur skulle fansen reagera? Hur skulle min familj reagera?

---

- Linnea? What are you doing here? Jag sprang mot henne och kramade om henne. 
- I was just going to say the same! utbrast hon och kramade om mig också, fast mjukare än vad jag kramade henne.

- You know that this is a nightclub right? sa jag.

- Is it? Oh my god! I thought this was Disneyland...

- Very funny! utbrast jag och boxade till henne lite lätt på armen. Allting var så lustigt. När man just ville sluta tänka på henne, så var hon mitt framför ögonen på mig. Jag trodde på ödet och det var just ödet som gjorde att vi träffades hela tiden.

- Liam? utbrast Pernilla och jag såg hur Liam såg helt chockad ut.

- Pernilla? What a fuck are you doing here? utbrast han och log hur stort som helst. Man såg på honom hur glad han var att Pernilla var här, även om han var osäker på henne ålder. Jag tyckte ändå att de passade och om han nu tyckte så mycket om henne, så skulle han satsa på henne, så är det bara.

- Anyway! Do you wanna dance, since we both are here, sa jag och tog fram min hand och bugade mig ner. Allt för att vara så charmig och försöka att imponera så mycket som möjligt på henne. Allt för att få henne att tycka om mig.

- Awe! How sweet! It would be an honor to dance with you Mr.Malik, sa hon och allvarligt talat kunde jag inte hålla mig för skratt. Hon fick mig att le och bara må toppen. Plötsligt hörde jag hur hip hop musiken ändrades till en lugn tryckare låt.

- Do you still wanna dance? sa jag osäkert och höjde mina mörka ögonbryn. Förväntansfullt kollade jag på henne medans jag glatt väntade på ett svar.

- Of course! But do not paw on me! utbrast hon medans vi var påväg ut för att dansa.

- Ha! I promiss! sa jag och la händerna vid hennes midja. Sedan la hon sina händer runt om min nacke och vi började sakta att röra oss fram och tillbaks, samtidigt som vi snacka om nästan allting som fanns att prata om.

- Like Zayn said - Since we both are here, do you wanna dance? sa jag och tog fram handen och bugade mig, precis som Zayn hade gjort. Det såg väldigt charmigt ut. Tjejer föll alltid för killar med stil och dem som verkade romantiska. Jag vill alltid verka romantisk inför tjejer, bara för att göra ett gott intryck.

- Sure! Why not? sa hon och tog min hand. Vi gick sakta med blickarna mot varandra, samtidigt som vi log, bort mot där Zayn och Linnea dansade. Men för att inte vara precis vid dom, ställde vi oss en bit bakom dem. Jag tog sedan handen runt Pernillas midja och Pernilla tog sina händer runt min nacke och så började vi också att dansa fram och tillbaks.

- Liam? sa Pernilla. 
- Yes sweety? sa jag och log snett.

- Do you really don't care about that I'm thirteen years old? Jag funderade ett tag. Jag brydde mig ju faktiskt om att hon var tretton, när jag var arton, men jag ville inte bry mig om det. Hur jag än försökte att få bort känslan av att jag stod och dansade seriös tryckare med en trettonåring, så tänkte jag ändå på det hela tiden. Åldern ska kvitta. Den är känslorna som räknades. Men nu var jag tvungen att svara på den otroligt svåra frågan. Jag ville ju inte såra henne med att säga något som jag säkert skulle ångra efter jag hade sagt det.

- I do. But at the same time, I don't. It's complicated.

- How?

- The thing is that..... Jag höll andan och blåste sakta ut luften ur min mun.

- That I like you. But the thing is - you are thirteen! It's five years between us. That's the most complicated.

- Okey.. It's definately complicated. You're right. We shouldn't be together like this, sa hon och släppte mig för att börja gå. 
- Hey! Stop! Jag sprang efter henne när jag hade insett att jag kanske sa det på ett konstigt sätt.

- Okey.. I maybe said it on a bad way, but seriously - I really like you! I lied. Now - I don't care if you are thirteen.

- Are you serious? sa hon osäkert. Hon trodde säkert att jag bara skojade med henne eller var en sån player som många killar nuförtiden. Men isåfall hade hon fel. Jag vill inte vara som alla andra. Tjejer ska behandlas med respekt och inte som ett ting.

- I'm serious. Why wouldn't I? Hon bara log och det verkade som om hon inte kunde sluta.

- Good. Cause I like you to. And it's not just because you are a celeberty or that, It's because you are like the nicest person I ever have met! You are amazing! 
- Even if we not have known each other for so long. But I can just say the same about you! utbrast jag och log stort jag med. Tillsammans log vi och jag kände en lättnad inom mig och det gick inte att bli lyckligare i just detta tillfället. Pernilla hade gjort min kväll!

Klockan var 00:00 på natten och jag kunde inte hitta Pernilla. Letandet efter henne tog en oändlig tid. Jag hade dansat lite med de andra medans hon stod och dregglade över Liam hela tiden. Fast kvällen/natten hade faktiskt varit riktigt rolig. De andra var faktiskt roligare än jag trodde att de skulle vara. Jag kom äntligen ut och tog fram mig mobil för att ringa efter henne. Just när jag skulle slå in hennes nummer, kollar jag upp och ser Liam stå vid ingången med någon och typ hångla.

Jag gick närmare för att se vem det var han stod med och upptäckte att det var Pernilla som stod där. Inom mig blev jag glad, men ändå lite orolig. Jag ville inte störa dem när dem såg så gulliga ut, men vi var ändå tvunga att gå hem.

- Perrie? sa jag och petade lite på hennes axel. Hon tog upp ena fingret, vilket betydde att jag skulle vänta lite. Jag skrattade åt mig själv. Jag måste nästan se löjlig ut som bara kommer in mitt i alltihopa och bara stör dem.

- Okej nu kan jag prata. Vad är det Emilia? sa hon glatt.

- Jaså, var är det mellan er? sa jag och ryckte på mina ögonbryn upp och ner.

- Sluta! utbrast hon och slog till mig på armen. Vi skrattade båda, medans Liam bara stod och såg helt förvirrad ut.

- Girls.. Are you talking shit about me? sa han hemlighetsfullt och vi vickade ivrigt på huvudet.

- Of course not Liam! sa jag och skrattade.

- Men allvarligt Perrie. Vi måste faktiskt gå tillbaks nu, klockan är snart halv ett..

- Seriöst! Är den så mycket? utbrast hon och kollade på hennes klockan som satt på hennes vänstra arm. Det var den rosa klockan som hon hade fått av mig i julklapp.

- I'm sorry Liam.. We really need to go to our hotel now, sa hon och vände sig mot honom igen. Hans uttryck såg ledset ut, men den minen funkade inte på Perrie. Det visste jag.

- Sorry.. sa hon igen och log snett.

- Okey.. Can I get an farwell kiss?

- Sure! utbrast hon och pressade hennes läppar mot honoms. Dom stod kvar ett tag och började att hångla igen.

- Seriously? frågade jag kaxigt och dom avbröt direkt.

- Sorry! utbrast båda och släppa varandra.

- Bye Pernilla.

- Bye Liam!

Vi tog varandras händer, Pernilla och jag och så gick vi till vårt hotell. Imorgon skulle Pernilla inte kunna sluta prata om Liam. Hela våran resa var oförglömlig.

---

Ledsen för att det inte blir en så lång del, men har egentligen datorförbud, så jag försökte att bli klar så fort som möjligt. 
Vill också säga förlåt för att det inte blev en del igår, jag kom hem sent och orkade därför inte logga in och skriva. Tyvärr blir det ingen del imorgon iheller tror jag, för jag ska inte vara hemma.. 
Sorry för att det bara blev dåliga nyheter, men det ska bli bättring.. heheh..
Men kommentera nu söötnosar! :D