One Thing ❤ Chapter 2

Filed under: One Thing ❤
Tidigare:

- Fatta att vi faktiskt ska träffa One Direction! Bandet som har förändrat våra liv!
- Jag kan inte heller fatta det, sa Emilia medans hon satte sig i soffan. Men vi kanske ska sova nu. Det är en lång dag imorgon.
Jag nickade instämmande, men var tvungen att andas ut lite efter att ha hoppat så ivrigt i sängen.
- Imorgon smäller det! utbrast jag och kramade om Emilia.




- Baby you light up my world like nobody else, the way that you flip your hair gets me overwhelmed, but when you smile at the ground it ain't hard to tell, you don't know, you don't know you're beautiful!
Jag sjöng av lycka. Jag hade fortfarande väldigt svårt att fatta att jag om bara några timmar skulle träffa One Direction.
- Linnea? Kan jag få låna din ena One Direction tröja? ropade Alice från sovrummet.
-Visst! Den ligger i andra lådan.
Hotellet som vi bodde på var väldigt väldigt flott. Mycket finare och prydligare än mitt hus hemma i tråkiga Sverige. Det var knappt att jag ville röra något i rummet, för jag var rädd att förstöra något så att jag fick böta typ flera tusen. Snacka om att mina föräldrar skulle bli arga då, fast dem var ändå världens bästa föräldrar.
Jag hade nyss varit i duschen och hade handduken fint omkring min kropp medans jag plattade mitt hår, del för del. Jag skulle ju se bra ut när jag skulle träffa typ världens snyggaste och bästa band!
Då kunde jag inte se ut som jag brukade. Jag gjorde en grimas till mig själv mot spegeln som stod framför mig och skrattade åt hur knasig jag såg ut.
- You are soo beautiful Linnea! Jag gjorde pussmunnen mot mig själv och log. Jag gillade att hela tiden fantisera om att One Direction sa så gulliga och snälla saker till mig. Någon dag hoppades jag att det skulle bli verkligenhet, så att jag slutade att säga konstiga saker till mig själv mer.
När jag hade mesat mig lite till, fortsatte jag med plattningen. Det var nästan 4 timmar kvar tills konserten började, men vi ville vara ute i god tid med att fixa till oss. Jag tar alltid lång tid på mig när jag ska göra mig själv riktigt snygg.
*
- Linnea? Du har plattat håret i snart en timme nu, det är min tur! utbrast Alice som just hade klätt på sig. Hon skulle ha min ena One Direction tröja, medans jag skulle ha ett par mörka jeans och ett otroligt fint linne som jag hade hittat på Vero Moda för en vecka sedan. Jag ville inte verka som ett galet fans med att ha en One Direction tröja på mig. Jag älskade ju dom, men det var inte så att jag var helt galen när jag skulle träffa dom.
Jag hoppades att Alice inte heller skulle vara så, det skulle vara lite pinsamt ju..
- Okej! Vänta! Jag ska bara....
- Nej! Du ska inget! Ge mig den nu. Tog ryckte den ur min hand och började att platta sitt eget hår.
- "Tack så mycket Linnea för att jag fick den, tusen tack!" utbrast jag och kollade på henne med en lådsadkaxig blick.
- Varför säger du tack till dig själv? sa hon och skrattade.
- Jag hatar dig! utbrast jag och skrattade jag med. Jag tog min mascara som låg i min Hello Kitty necessär och satte på några lager på mina ögonfransar. Jag ville inte se för sminkad ut. One Direction hade sagt att de älskade när tjejer var så naturliga som möjligt. Om dom ville ha naturliga, så skulle dom få det.
Jag brydde mig inte om att ta foundation, utan jag tog bara mascara och lite läppglans.
- Hur ska jag nu fixa till mitt hår? sa jag och rufsade till det lite med en skojig min. Alice skrattade.
- Hmm.. Jag vet inte. Du kanske kan sätta upp lite av håret i var ände eller något?
- Great idea! Du har alltid så sjukt bra ideér! utbrast jag och haffade åt mig några klämmor. Jag tog en liten bit av min lugg på höger sida och satte en klämma så att den satt fast en liten bit bakåt på huvudet och sen gjorde jag samma med den andra sidan.
- Blir det här bra? sa jag och vände mig om mot Alice igen.
- Det blir perfekt! Ska du klä på dig nu? Jag nickade och log. Jag tog mina kläder och gick in i badrummet för att byta om. Först tog jag på mig jeansen, sen en bh och till sist linnet. När jag sen kollade mig i spegeln igen, såg jag att håret hade rufsats till, så jag gjorde om frisyren igen. Denna gången blev det ännu bättre.
Nu var det bara två timmar kvar till konserten och jag började att bli riktigt nervös.
*
Pernillas perspektiv
Jag skakade i hela min kropp. Väntan på att de skulle släppa in oss på konserten kändes som en evighet. Vi hade redan stått och väntat i 40 minuter, så att vi stod rätt långt fram i kön. Det var kallt och det snöade lite smått, men det var verkligen tur att vi hade vinterjackorna på oss.
- Snälla, släpp in oss! utbrast Emilia och jag log lite smått och nickade samtidigt. Jag kollade på klockan för att se hur lång tid det var kvar innan de släppte in oss. 18.58. Det var bara två minuter kvar innan dem skulle släppa in. Jag blev bara mer nervös efter jag hade kollat på klockan.
Tänk om jag skulle få helt panik och inte säga någonting när vi väl träffade dom, och åka ifrån konserten utan att ens ha sagt hej? Min hjärna var helt tom. Vad tusan skulle jag säga till dom?
Förhoppningsvis skulle dom säkert prata på om allt möjligt för att vi skulle känna oss bekväma, men jag ville ändå kunna komma på något att fråga, personligen. Men vad?
Plötsligt öppnades dörren in till konserten och en stor, kraftig vakt kom ut.
- Hey everybody! Det blev helt tyst.
- Now, when we are going to let you in - don't freak out. Just chilling when you walks in. Okey?
- Yes! skrek alla.
- Okey! Enjoy One Direction's concert! utbrast han och öppnade dörren. Tydligen så hade ingen lyssnat på honom, eller så brydde dem sig bara inte, för alla bara rusade in. Jag var tungen att springa jag med, för det var någon som knuffade på mig.
- Hey! Chill! utbrast jag och vände mig om när vi väl var inne. Tjejen som hade knuffat på mig bara bitchblickade mig och gick förbi mig.
- Bry dig inte om det, nu ska vi ha kul! utbrast Emilia och vi fortsatte in i den stora stora lokalen.
*
- Första raden. Kungligt! utbrast jag och Emilia och jag gjorde en high five.
- Hej! sa tjejerna vi mött igår.
- Hej igen! Är ni nervösa?
- Ja! Riktigt nervösa!
Jag log mot dem och tänkte sen efter. Jag visste inte ens vad dem hette.
- Vad heter ni?
- Jag heter Linnea, sa den ena.
- Och jag heter Alice, sa den andra.
- Hej Linnea och Alice! Vi heter Pernilla och Emilia.
- Haj Pernilla och Emilia! utbrast dem och vi alla skrattade. Ljuset slocknade i lokalen och det blev helt mörkt. jag hörde hur musiken svagt började att fylla mina öron och plötsligt sken hela scenen upp och ut kom Louis, Niall, Zayn, Harry och Liam.
Jag blev så glad direkt när jag såg dem och hela mitt ansikte fylldes av kärlek och lycka. Och guud vad dem var snygga! Detta skulle bli en riktigt bra kväll!

Andra delen i novellen!
vad tycker ni?
äälskar verkligen när ni skriver vad ni tycker om mina delar, så kom igen!
'
kommentera nu brudar! :D


Postat av: emma

jättebra ! :)

2011-12-08 @ 20:11:44
URL: http://popoflove.devote.se
Postat av: malin

Grymt!! :)

2011-12-09 @ 15:36:45
Postat av: Esmeralda

sååååååhhääääärr bra kvinna! :D:D <3

2011-12-09 @ 16:48:19
URL: http://justinbieberbyme.blogg.se/
Postat av: Nuha

Jätte bra!!! längtar tills nästa :D

2011-12-09 @ 18:55:33
Postat av: hajrija:P

fy fan!! asså jag lovar! jag ryser i hela kroppen när jag läser!!!!! TUMMEN UPP!!!!!!!

2011-12-11 @ 14:46:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0