-That was not funny... sa Liam när han väl hade kommit ner ifrån hästen igen.

-I think it was really funny! utbrast jag och tog armen om hans axlar, medans jag fortfarande skrattade.

-Höhö, sa jag och tog hennes hand. Come with me. Jag drog med henne till bilen där jag hämtade min gitarr, sen satte vi oss under ett träd bredvid stallet på vars en sten.

-What is it? sa hon och log förväntansfullt.

-Quiet. Jag tog ett djupt andetag innan jag tog första tonen och började att spela på gitarren.

---

-Are you sure you'll be ok?

-Yes Liam, for the fifth time, I'll be ok! sa jag och log typiskt mot honom.

-I just checking.

-Have a good trip back home to England.

-I will, sa han och våra läppar möttes. De bara precis nuddade vid varandra och sen kramade vi om varandra.

-I'm going to miss you, but we will meet soon again, right? frågade jag och höjde mitt ena ögonbryn medans jag djupt kollade in i hans bruna ögon.

-Of course we will! Goodbye. Vi kramades igen en sista gång och sen lämnade han mig med sin mini cooper som han hade hyrt.

-I already miss you, ropade han ifrån bilen på andra sidan vägen. Han kysste sin hand och lät kyssen åka vidare till mig, genom att sträcka ut handen. Jag tog emot den och tog den mot mitt hjärta.

Han log lyckligt mot mig och hoppade in i bilen och körde sedan iväg. Hur skulle jag klara mig utan honom?

Just nu var han nästan allt för mig.

Jag såg hur killarnas mini cooper svängde in på min gata och jag såg att Liam satt inuti den. Han log mot oss och vinkade, medans vi log och vinkade tillbaks till honom.

-Do you really have to go Zayn? frågade jag och gjorde en ledsen min mot honom.

-If I could, I would stay here forever, but I'm going to celebrate christmas with my family tonight.

-I understand that.

-But I will come and see you soon again, I promise, sa han och tog min hand.

-You don't have to go to me next time, I can come to you instead.

-Do you really think you parents think thats ok? frågade han.

-I don't know... När jag precis skulle fortsätta meningen, tutade Liam ifrån bilen.

-Hey come on before we miss the flight! utbrast han och fortsatte att tuta med fönsterrutan nere.

-I'm coming, wait a minute! ropade Zayn som svar och återföll blicken mot mig igen och skrattade till lite.

-I think I gotta go.. 
-Go then, sa jag och log. But I'm gonna miss you. Jag gick ett steg närmare honom och gav honom en kram. Jag fick gå upp lite på tå, men allt för att få ge honom en sista kram.

-I call you tomorrow babe, sa han och gick sedan till bilen och satte sig. Innan dom åkte vinkade båda glatt till mig och lämnde sedan gatan. Nu stod jag ensam kvar utanför mitt hus medans snön föll mot marken.

Detta jullovet skulle nog bli den bästa på många år. Om man tänkte efter, så hade Zayn och jag faktiskt tagit det lite lugnt. Vi hade inte gått för fort fram, utan mest umgåtts för att lära känna varandra bättre. Jag ville inte att det skulle gå för fort fram heller. Jag är inte van vid att ha en relation, och jag vill att mitt och Zayns förhållande ska vara länge, om det nu skulle bli så en dag. Därför vill jag lära känna honom bättre innan vi tar nästa steg.

Därför hade vi inte kysst varandra heller. Men jag tror att Zayn ändå tänkte samma sak, så vidare han inte alls kunde tänka sig ett förhållande med mig i framtiden, utan bara ville vara vänner.

Den frågan skulle jag nog ha inom mig ett rätt bra tag. Bara vänner, eller mer än vänner?

-Vad är det med dig Linnea? Du är så tyst ikväll.

Jag ville knappt ens lyssna på pappa. Varför kunde han inte bara låta mig vara som jag var?

-Va? Det är inget med mig. Pappa? Jag är trött, så jag går nog och lägger mig.

-Redan? Klockan är bara nio! utbrast han, men jag ville inte lyssna. Jag fortsatte till mitt rum och stängde dörren. Julafton och jag skulle vara såhär tråkig.. Att sakna gjorde ont. Tänk om Zayn och jag skulle bli tillsammans, då skulle jag säkert sakna han ännu värre och det skulle bara göra mer och mer ont i mitt hjärta.

Jag orkade inte med att sakna folk hela tiden. Jag saknade Alice också, men henne hade jag knappt hunnit tänka på, sedan Zayn hade kommit. Men nu flög hon också upp i mitt huvud hela tiden.

Det knackade på min dörr och jag ryckte ivrigt till.

-Är du säker på att du mår bra? sa pappa och satte sig i sängen bredvid mig. Det har ingenting att göra med Zayn eller så? fortsatte han. Jag satt tyst. Jag ville inte ljuga för pappa, som betydde mer än något annat för mig, så att därför bestämde jag mig för att istället inte säga något alls.

-Har han sårat dig? fortsatte han.

-Med att lämna mig ja. Jag orkar inte med att sakna honom så här mycket redan, pappa.

-Är ni tillsammans? frågade han och jag spärrade upp ögonen.

-Pappa.. Zayn och jag är inte tillsammans, men han betyder sjukt mycket för mig, därför saknar jag honom så mycket.

-Bra, för att jag tycker att eran åldersskillnad är rätt stor. Men du, om eran relation skulle utvecklas till mer, så stöttar jag det. Zayn är en bra kille, han var så trevlig igår. Jag gillar honom, även om han är en superstjärna.

-Jag vet, och du brukar ju inte gilla superstjärnor, så att jag är stolt över dig pappa. Men du kommer alltid att betyda mest för mig! utbrast jag och kramade om honom länge. Han kysste mig i pannan och lämnade sedan mitt rum. Det kändes bättre av att ha pratat med pappa lite, men jag saknade honom fortfarande.