Jag ville inte till skolan idag. Jag hade fått lådsas sova och lådsats att inte vilja gå upp i morse, mest på grund av Ryan. Allt som hade hänt igår var något som aldrig fick hända igen. Men det som var det hemskaste var att jag nästan tyckte om det. Hur skulle jag berätta allt för Liam? Han skulle både bli svartsjuk och förkrossad.

Hela denna dagen skulle gå ut på att tänka ut vad jag skulle säga till Liam. Om jag inte sa något, så skulle han få reda på det själv och jag tror inte att han skulle ha så mycket förtroende till mig då.

I början av morgonen när Linnea just hade gått, hade jag bara gått fram och tillbaka i mitt rum helt panikslagen.

Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra, jag kände mig så hemsk. Inte ville jag hellre fråga Linnea om råd, då skulle jag vara tvungen att berätta vad som hände och så skulle hon bli arg på mig, och det ville jag inte eftersom vi hade fått så bra kontakt med varandra nu.

-Hej! Vad har du haft för dig hela dagen? sa Linnea kaxigt när hon kom in i mitt rum.

-Har skolan redan slutat? Klockan är ju bara halv ett, sa jag och kollade på min klocka.

-Jag har håltimme, men varför kom du inte till skolan? Läraren blev faktiskt arg, inte för att hon verkade arg så, men jag såg det ändå på henne. Hon snörpte på munnen.

Jag kollade skräckslaget på Linnea som bara log lite snett och småt mot mig. Jag visste ändå att hon menade allvar.

-Dom och eftersom du inte har ringt och sagt att du är sjuk eller så, skriver dom ju upp din "icke ankomst" och ger den till rektorn, så får du prata med honom, fortsatte hon och spärrade ögonen i mig.

Jag hade aldrig förut fått prata med rektorn, men det kan bero på att killar inte brukar påverka mig som dem gör just nu, Liam och Ryan.

-Hur ve du det? sa jag och rynkade pannan.

-Jag har faktiskt läst boken om regler och det du vet, sa hon och höjde näsan i luften för att verka duktig, men jag bara höjde ögonbrynen fort och kollade sedan ner i marken som "jag bryr mig inte".

-Varför ska du vara så kaxig hela tiden? sa hon ledset.

-Va? Jag är inte kaxig! utbrast jag.

-Jo, du var det nyss. Hon kollade ledset ner i golvet, för att hon visste hur ledsenhet påverkade mig.

-Okej! Förlåt Linnea, sa jag och kramade om henne. Hennes händer föll på min rygg och hon kramades lätt tillbaks.

-Men varför har du varit så?

-Jag vet inte. Det kan bero på allt påverkande av Ryan och Liam. Det liksom.. hände något igår hos Ryan, sa jag osäkert och kisade med ögonen. Hon kollade på mig och vickade på huvudet.

-Jag visste det, jag visste det.... Hon fortsatte att vicka på huvudet och jag kollade med hela ansiktet osäkert på henne.

-Du måste ringa honom förr eller senare, sa Linnea och tog fram telefonen till mig. Det hade hunnit bli kväll och jag hade fortfarande inte ringt till Liam och berättat. Jag antog att jag var för feg för att säga som det var. Hemma i Sverige hade jag typ alltid sms:at killarna om det var något, vilket egentligen var fel, och nu hade jag en 18 årig pojkvän, som var mycket mognare än mig, så då kunde jag ju inte sms:a. Han skulle tycka att jag var för feg, vilket jag egentligen var, men jag ville inte att han skulle tycka det, så jag antog att jag var tvungen att ringa.

-För Zayn kommer liksom snart och hämtar upp mig, fortsatte Linnea och log. Gör det nu, om du ville att jag ska vara med.

-Men kan vi inte göra det i helgen? sa jag osäkert. Linnea kollade på mig med en menandes blick. Jaja, okej då. Men inte för att vara taskig, men det är nog bäst om du inte är med när jag ringer. Det kommer att påverka mig, vilket allting för nuförtiden.

-Visst, Zayn kommer ändå snart. Men lova att du gör det då när jag är borta, okej? Jag nickade ivrigt och log. Hon tog fram sin hand och jag slog min hand mot den innan hon gick ner och fixade till sig det sista. Jag satt tillslut själv kvar på mitt rum och fortsatte att fundera över både Liam och Ryan.

En stund senare kommer Linnea springandes upp.

-Hejdå! Jag såg Zayn köra förbi, så jag går nu. Lycka till!

-Hejdå! Tack, sweety! sa jag och log innan hon ivrigt sprang ner för trappan igen.

Jag körde in på uppfarten till deras hus och möttes av Linnea som glatt sprang ut ur huset. Jag mötte hennes blick och då log vi båda mot varandra. Hon öppnade dörren och satte sig i bilen.

-Hey! sa jag och kysste henne, medans hon kysste mig tillbaks.

-Where are we going? frågade hon och jag log hemlighetsfullt. Ok Zayn. I like surprises.

-Well, that's good! sa jag och tryckte på gasen och vi körde med full fart ut ur deras lilla lilla område. But hey, do you want to eat before or after?

-Hm.. After!  Jag nickade och öka farten lite. Linnea såg vettskrämd ut. Det märktes att hon inte brukade åka så pass fort.

-Aw Zayn! We have a whole move theater for ourselves! utbrast hon glatt. You're so cute! Hon kysste mig på kinden och satte sig sen ner högst upp i mitten.

-Well, since I'm kinda famous, does this works for me. It's just to ask, sa jag till henne och log.

-It's awesome that you actually can do that.

-I know, but wierd. It's not right, even if I actually do it, or this is my first time. I waited for the perfect girl. Våra blickar möttes och hon såg mer än lycklig  ut.

-Now I just wonder which movie it is.. sa hon undrandes och kollade upp på mig igen.

-Well, I'm not telling you. Innan jag satte mig bredvid henne och tog hennes hand, viftade jag åt dem som sitter ovanför oss att sätta igång filmen. Jag hade även bett om att ta bort reklamen och det hade dom gjort. Det kändes som om jag var kungen eller något, som beordrade folk att göra saker, rätt fräckt!

-I think this is gonna be a great night, sa Linnea och kollade in i mina ögon.

Jag log mot henne och kysste sedan hennes ljusröda, perfekta läppar.

---