---

Tidigare:

Pernilla skrattade till när Bad Boys med Alexandra Burk och Florida började spelas och en annan tjej kom och stal rampljuset med hennes smidiga rörelser och hur hon rörde sig i takt till musiken.
- Go tammy, Go tammY! ropade Pernilla, Maria och en blond tjej, och efter ett tag ropade alla samma sak.
- Come on, I wanna dance, viskade Zayn i mitt öra och drog med mig till dansgolvet. Hans händer placerades på mina höfter och han kysste mig mjukt.

---

Kvällen var vild och man hade världens chans att spana in på alla snygga college killar som var där. Jag försökte verkligen att inte tänka på Liam, med tanke på att han faktiskt var på festen och uppträdde, vilket gjorde att mina öron hela tiden fylldes med deras musik. Då och då hade min blick riktats mot scenen när jag fick känslan av att någon kollade på mig, men det var ingen som kollade.
Jag fick försöka att slappna av istället och ha kul. Kanske haffa en kille? Mitt i mina tankar om Liam avbröts jag av att en hand tog mig på rumpan.
-Hey hottie, sa en killröst och jag vände mig om. Våra ögon möttes och vi började att dansa nära varandra. Hans händer på min rumpa och mina händer runt om hans nacke. Det kändes rätt på något sätt. Han var så snygg! Han liknade Zac Efron lite med sitt hår och ja, nästan allt! Våra blickar slets aldrig ifrån varandra och tillslut började han att närma sig lite till och våra läppar möttes.

Liams POV
Jag gick runt i den stora folkmassan och la märke till rätt många som stod och hånglade och dansade vilt och jag skrattade åt synen. Om några minuter skulle vi uppträda igen, men jag ville först försöka att prata med Pernilla, eftersom jag ändå visste att hon var här. Vi hade inte pratat på nästan tre år, så jag ville ändå höra hur det var med henne. Saken var även den att jag inte hade kommit över henne, även om det hade gått så länge sedan vi pratade sist.
Jag rättade till min rutiga skjorta och drog handen genom håret en gång innan jag gick vidare. Efter en liten stund såg jag Zayn och Linnea stå och hångla. Egentligen ville jag inte avbryta dem för att de såg för gulliga ut, men sen kände jag att jag bara var tvungen att höra om de hade sett till Pernilla.
-Hey bro! Sorry if disturb, but have you guys seen Pernilla anywere? frågade jag och slog ett mjukt slag mot Zayns rygg.
-Oh, hey man! I met her for about ten minutes ago and I think she was a little bit at that way, sa Zayn och pekade framåt.
-Thanks! sa jag snabbt och började att gå dit. Jag började att bli nervös och kände på mina handflator. De var lite smått blöta, men det skulle inte få skrämma iväg mig. Jag skulle prata med Pernilla och inget, absolut inget skulle förstöra det. Jag tog ett djupt andetag och blundade. När jag väl öppnade ögonen och skulle fortsätta att gå, stannade jag upp. Bara några meter framför mig stod Pernilla, med en annan kille, och hånglade. Jag visste inte varför, men istället för att sticka därifrån, stod jag istället kvar och plågade mig själv.
Jag var helt stum och visste inte vad jag skulle göra. När de hade flyttat sig ifrån varandra, sprang jag därifrån. Hon skulle inte få se mig. Jag sprang och sprang utan att tänka på var, bara jag kom därifrån så fort som möjligt.

Harrys POV
Jag stod och snackade med nästan världens snyggaste tjej, när jag ser att Liam springer med en väldigt snabb fart, bort från hela byggnaden. Egentligen ville jag stanna kvar och snacka mer med den snygga tjejen, men Liam beteende oroade mig.
-Excuse me, ursäktade jag mig. We catch up later. Jag började snabbt att gå mot det hållet som Liam hade försvunnit bort mot och mitt hjärta bultade. Jag tålde inte att se mina killar må så dåligt som jag hade sett Liam göra. Något var verkligen fel.
Efter några minuter av oro, stannade jag upp. Jag hörde en röst bakom ett träd som lät väldigt panikslaget.
-Fuck, fuck, fuck. I love you Pernilla, but I can't. Oh, fuck fuck fuck! Jag antog att det var Liam och försökte att hålla en låg profil med att vänta lite med att angripa. Tillslut märkte jag att han hade sättit sig ner mot trädet och jag hörde att han grät. Det var ovanligt för Liam att gråta och jag klarade inte av att bara stå där.
-Liam? sa jag tyst och osäkert, medans jag närmade mig honom. Då fann jag honom på marken och hans ansikte hade han gömt i sina händer.
-Oh, hey man. I was just taking a break, sa han och torkade bort sina tårar. Jag satte mig ner bredvid honom och det blev tyst.
-I could say that I know how it feels to love someone as much as you loves Pernilla, but I can't. I haven't loved any one like that.
-What are you trying to say Harry? sa han och vred sin blick mot mig. Jag fortsatte att kolla rakt fram och upp på alla de stjärnor som vakade över oss. Egentligen visste jag inte vad jag egentligen försökte att säga, men jag försökte att komma på något.
-What I'm trying to say is that you maybe should talk to her and tell her how you are feeling. She might feel the same and if she don't.. Maybe you should try to move on, sa jag och tog ett grässtrå från marken. Ibland när jag blev för seriös, kunde jag bli lite pillig av mig.
-It's to late. She has moved on. I saw her with someone else, making out. Han lät riktigt gråtfärdig igen och jag visste inte hur jag skulle hantera händelsen. Jag kände mig på något sätt dum som bara satt där och inte hade något mer att säga. Jag ville säga något mer, men jag hade ingen aning om vad.
-I really love her man, but its soo complicated, sa Liam igen och lät sitt huvud falla lätt mot mina axlar.
-Liam? sa plötsligt en svag röst och jag kände hur Liam rycktes till.
-Pernilla, sa han och kollade upp.
-I think we need to talk.

---

Jag ska försöka att bli bättre med uppdateringen och i alla fall få in en del per dag, men det kan bli svårt med tanke på allt i skolan.
Om ni vill att jag ska ändra på något eller om ni har önskemål om vad som ska hända, är det bara att slänga in en kommentar!
Jag gör allt för att novellen ska vara så bra som möjligt.

Glöm inte att kommentera! Klarar ni 7 kommetarer igen?

/Julia