Baby You Lighted Up My World ❤ Chapter 1

Filed under: Baby You Light Up My World forts.
Tidigare i baby you light up my world:
Vi stod runt kistan. Jag, Jennas mamma och Jennas pappa. Mamma stod också bredvid mig. Sen fanns hela Jennas släkt runt om oss plus hennes kompisar.
Jag la en röd ros. Hennes föräldar la vars tre rosor. Henns mamma röda rosor och hennes pappa rosa rosor. Inte kunde det bli en vackrare begravning.
Vi var på stranden. Vågorna plaskade mot kanten. Till höger fanns klippan vi hade varit uppe på hon och jag, några dagar innan hon dog. Väckte gamla minnen.
Jag hade fortfarande tårar i ögonen.
När alla hade lagt blommor, med mera - bestämde jag mig för att läsa mitt tal, som till ett minne av Jenna.
Det löd såhär:
Å, du Gud. För 16 år sedan skänkte du världen en ängel. Hon har gjort sitt.
Tog hon all uppmärksamheten kanske? Eller var hon för bra för denna jord?
Ja, något måste det ha varit.
Du tog tillbaks henne, vilket egentligen var det rätta. Men det känns inte rätt.
Varför ska du ha alla de underbara där uppe? Vad får vi här nere?
Tillsammans får vi gå tillbaka till de fina minnena.
Kanske man tänker på när man lekte häst? Sparkade boll?
Blev jagade av vilda fans? Första kyssen?
Ja. Allt det kommer i alla fall jag aldrig att glömma.
Jag älskar dig Jenna, över hela mitt hjärta.
Jag lever för dig. Glöm aldrig det.
Vila i frid min ängel.
Jennas föräldrar grät av talet. Desamma gjorde resten av folksamlingen - även jag. Jag hade verkligen jobbat hårt med talet.
Jag kysste min hand och tryckte den på kistan.
- Hoppas du har det bra Jenna.
Jag log men var ändå ledsen. Sen gick jag fram till hennes föräldar som kollade mot mig.
- Kom ihåg. Ring mig precis när som helst. Jag kommer alltid att finnas för er.
- Tack Harry. Vi säger detsamma. Kom gärna och hälsa på oss fortfarande.
- Räkna med mig!
Jag log och dem log.
Allting skulle bli bra nu. Jenna mådde bra. Det var det viktigaste.
Det finns 5 steg att hantera efter en stor förlust. Det första är förnekelse, det andra ilska, det tredje förhandling, det fjärde depression och det femte är accepterande.
Nu fortsätter Harrys liv efter Jennas död.
Jag satt i soffan med en chipspåse i näven. Mina ben var placerade på bordet som var framför mig. Soffan började att kännas ovanligt bekväm nuförtiden. Jag tog några chips ur påsen och slängde in dem i munnen och tuggade.
När jag hade svalt kunde jag inte hålla det inne längre. Jag slängde ifrån mig påsen och slog ansiktet i mina händer. Det sprutade ur mina ögon och jag gjorde gråtande snyftningar ifrån mig.
-Fan, fan, fan! viskade jag flera gånger under tiden jag grät.
-Mannen, du kan inte fortsätta såhär. Louis hade nyss kommit hem och tydligen funnit mig sittandes i soffan och gråta för fullt.
-Jo det kan jag! utbrast jag och lyfte upp huvudet så att han kunde se hur ledsen jag var. Sedan tog jag ner huvudet igen.
-Det har gått två år, du måste kunna gå vidare, sa Louis och satte sig ner bredvid mig. Hans hand lades på min axel och jag lutade mig mot honom.
-Du förstår inte. Jag älskade verkligen Jenna, jag kan inte leva utan henne.
-Jag vet, men du måste ändå försöka. Du kanske kan hitta någon ny som gör dig lycklig? Jag rycktes till och spärrade ögonen i Louis. Att han ens kunde tänka tanken att jag skulle vara tillsammans med någon annan än Jenna. Det gick inte för sig. Jenna var min själsfrände och ingen skulle kunna ta över Jennas plats.
-Är du dum eller? utbrast jag och rusade in på mitt rum.
Louis perspektiv
-Tydligen inte.. sa jag för mig själv och lutade mig sen tillbaka i soffan. Jag hann knappt ens sätta fingret på påsen innan Niall och Zayn kom in. Niall spärrade direkt ögonen i mig och rusade mot mig och tog påsen med chips.
-Att du inte skäms, utbrast han och tog en chips bit ur påsen. Jag rynkade pannan och kollade på honom med en seriös blick. Jag som hade varit så sugen på chips. Men aja, det var inte lönt att säga emot Niall, speciellt inte när det gällde mat och god saker.
-Hur är det med honom? sa Zayn och kollade mot mig.
-Fortfarande samma. Jag tror inte att han någonsin kommer att komma över henne, asså aldrig aldrig någonsin. vad ska vi göra? Jag kollade på Niall som krängde chips för fullt och inte ens hade märkt att vi hade börjat att snacka om Harrys depression. Plötsligt kollade han upp på mig och slutade att stoppa in chips i munnen.
-Kolla inte på mig, jag vet inte, sa han och fortsatte sedan igen.
-Jävla kräng Niall, utbrast jag och slängde en kudde på honom så att chips påsen flög långt iväg från honom. Niall vände blicken mot påsen som låg på golvet och riktade den sedan på mig. Han kollade riktigt argt på mig och jag log ett osäkert leende mot honom.
-Du din! sa han och jag log stort mot honom och ryckte på axlarna.
-Men seriöst, vad ska vi göra. Det har gått två år. Vi är faktiskt dumma om vi inte gör något, håller ni inte med mig?
Vi kollade på varandra medans vi tänkte.
-Förresten, när kommer Liam hem från sina föräldrar, är inte det imorgon? fortsatte jag.
-Jo. Men ska vi vänta med någon plan tills imorn då, för Liam är bara bäst på att komma på bra planer, eller vad säger ni? sa Zayn och kollade mest på Niall som kollade upp i taket.
-Tack för att du bryr dig Niall, sa jag och gick sedan därifrån.
-Vad? ropade Niall efter mig och jag bara himlade med ögonen och log lite för mig själv.
Jag kände för att börja på Baby You Light Up My World igen som en fortsättning. Jag ser faktiskt fram emot att skriva en fortsättning här och jag tror att jag vet det mesta som kommer att hända, så jag hoppas att ni vill läsa, även om vissa tyckte att det skulle bli sorgligt och så?
Jag vet också att det var många som gillade denna novellen så jag hoppas att ni kan visa det med lite mer kommentarer nu. Ni har varit lite dåliga med det på sista tiden, vilket gör att det inte blir så kul att skriva.. :/
Men aja, här kommer i alla fall första chaptert på Baby You Lighted Up My World.
Kommentera, och skriv gärna något namn som ni vill ska finnas med i novellen eller vad ni tycker ska hända!
Tidigare i baby you light up my world:

Vi stod runt kistan. Jag, Jennas mamma och Jennas pappa. Mamma stod också bredvid mig. Sen fanns hela Jennas släkt runt om oss plus hennes kompisar. 
Jag la en röd ros. Hennes föräldar la vars tre rosor. Henns mamma röda rosor och hennes pappa rosa rosor. Inte kunde det bli en vackrare begravning. 
Vi var på stranden. Vågorna plaskade mot kanten. Till höger fanns klippan vi hade varit uppe på hon och jag, några dagar innan hon dog. Väckte gamla minnen. 
Jag hade fortfarande tårar i ögonen. 
När alla hade lagt blommor, med mera - bestämde jag mig för att läsa mitt tal, som till ett minne av Jenna.
Det löd såhär:
Å, du Gud. För 16 år sedan skänkte du världen en ängel. Hon har gjort sitt. 
Tog hon all uppmärksamheten kanske? Eller var hon för bra för denna jord?
Ja, något måste det ha varit.
Du tog tillbaks henne, vilket egentligen var det rätta. Men det känns inte rätt. 
Varför ska du ha alla de underbara där uppe? Vad får vi här nere?
Tillsammans får vi gå tillbaka till de fina minnena. 
Kanske man tänker på när man lekte häst? Sparkade boll? 
Blev jagade av vilda fans? Första kyssen?
Ja. Allt det kommer i alla fall jag aldrig att glömma. 
Jag älskar dig Jenna, över hela mitt hjärta. 
Jag lever för dig. Glöm aldrig det. 

Vila i frid min ängel.

Jennas föräldrar grät av talet. Desamma gjorde resten av folksamlingen - även jag. Jag hade verkligen jobbat hårt med talet.
Jag kysste min hand och tryckte den på kistan. 
- Hoppas du har det bra Jenna.
Jag log men var ändå ledsen. Sen gick jag fram till hennes föräldar som kollade mot mig.
- Kom ihåg. Ring mig precis när som helst. Jag kommer alltid att finnas för er.
- Tack Harry. Vi säger detsamma. Kom gärna och hälsa på oss fortfarande.
- Räkna med mig!
Jag log och dem log. 
Allting skulle bli bra nu. Jenna mådde bra. Det var det viktigaste.
Det finns 5 steg att hantera efter en stor förlust. Det första är förnekelse, det andra ilska, det tredje förhandling, det fjärde depression och det femte är accepterande. 

Nu fortsätter Harrys liv efter Jennas död.


Jag satt i soffan med en chipspåse i näven. Mina ben var placerade på bordet som var framför mig. Soffan började att kännas ovanligt bekväm nuförtiden. Jag tog några chips ur påsen och slängde in dem i munnen och tuggade.
När jag hade svalt kunde jag inte hålla det inne längre. Jag slängde ifrån mig påsen och slog ansiktet i mina händer. Det sprutade ur mina ögon och jag gjorde gråtande snyftningar ifrån mig.
-Fan, fan, fan! viskade jag flera gånger under tiden jag grät.
-Mannen, du kan inte fortsätta såhär. Louis hade nyss kommit hem och tydligen funnit mig sittandes i soffan och gråta för fullt.
-Jo det kan jag! utbrast jag och lyfte upp huvudet så att han kunde se hur ledsen jag var. Sedan tog jag ner huvudet igen.
-Det har gått två år, du måste kunna gå vidare, sa Louis och satte sig ner bredvid mig. Hans hand lades på min axel och jag lutade mig mot honom.
-Du förstår inte. Jag älskade verkligen Jenna, jag kan inte leva utan henne.
-Jag vet, men du måste ändå försöka. Du kanske kan hitta någon ny som gör dig lycklig? Jag rycktes till och spärrade ögonen i Louis. Att han ens kunde tänka tanken att jag skulle vara tillsammans med någon annan än Jenna. Det gick inte för sig. Jenna var min själsfrände och ingen skulle kunna ta över Jennas plats.
-Är du dum eller? utbrast jag och rusade in på mitt rum. 

Louis perspektiv
-Tydligen inte.. sa jag för mig själv och lutade mig sen tillbaka i soffan. Jag hann knappt ens sätta fingret på påsen innan Niall och Zayn kom in. Niall spärrade direkt ögonen i mig och rusade mot mig och tog påsen med chips.
-Att du inte skäms, utbrast han och tog en chips bit ur påsen. Jag rynkade pannan och kollade på honom med en seriös blick. Jag som hade varit så sugen på chips. Men aja, det var inte lönt att säga emot Niall, speciellt inte när det gällde mat och god saker.
-Hur är det med honom? sa Zayn och kollade mot mig.
-Fortfarande samma. Jag tror inte att han någonsin kommer att komma över henne, asså aldrig aldrig någonsin. vad ska vi göra? Jag kollade på Niall som krängde chips för fullt och inte ens hade märkt att vi hade börjat att snacka om Harrys depression. Plötsligt kollade han upp på mig och slutade att stoppa in chips i munnen.
-Kolla inte på mig, jag vet inte, sa han och fortsatte sedan igen.
-Jävla kräng Niall, utbrast jag och slängde en kudde på honom så att chips påsen flög långt iväg från honom. Niall vände blicken mot påsen som låg på golvet och riktade den sedan på mig. Han kollade riktigt argt på mig och jag log ett osäkert leende mot honom.
-Du din! sa han och jag log stort mot honom och ryckte på axlarna.
-Men seriöst, vad ska vi göra. Det har gått två år. Vi är faktiskt dumma om vi inte gör något, håller ni inte med mig?
Vi kollade på varandra medans vi tänkte.
-Förresten, när kommer Liam hem från sina föräldrar, är inte det imorgon? fortsatte jag.
-Jo. Men ska vi vänta med någon plan tills imorn då, för Liam är bara bäst på att komma på bra planer, eller vad säger ni? sa Zayn och kollade mest på Niall som kollade upp i taket.
-Tack för att du bryr dig Niall, sa jag och gick sedan därifrån.
-Vad? ropade Niall efter mig och jag bara himlade med ögonen och log lite för mig själv.

Harrys perspektiv
-Jenna, glöm aldrig att jag älskar dig, viskade jag för mig själv och kysste sedan fotot som jag hade framför mig i mina händer. Fotot föreställde mig och Jenna när vi var hemma hos henne en gång för väldigt längesedan. Hennes leende på bilden. Allting som påminde mig om Jenna fick mig att gråta inombords. Jag kunde inte fatta att det var två år sedan Jenna hade gått bort och jag hade inte kommit över henne än. Det var ju klart, om man var tillsammans med en sån underbar tjej, så var det ju svårt att komma över henne också.
Efter en liten stund igen, la jag ner kortet i min "Jenna låda" och tog istället upp en liten pappersbit. Mina händer skakade medans jag läste det som stod på pappret. Det var mitt tal till Jenna från hennes begravning. En tår föll ner för min kind när jag tänkte tillbaks på den dagen. Antagligen en av de värsta dagarna i mitt liv, om man inte räknar med dagen då allting hände. Jag kunde bara inte fatta hur jag någonsin skulle kunna bli glad och lycklig igen. Om jag någonsin ens skulle kunna kolla åt en snygg tjejs håll någonsin igen.
Hur skulle jag klara av det? Hur skulle jag kunna kolla åt en brunett igen utan att fälla en tår? Och det värsta av allt, hur skulle jag någonsin kunna sjunga igen? Jag hade inte sjungit på två år nu. Jag kände mig inte redo. Med tanke på allt gråt som jag ahde fått ut dessa åren, visste jag inte ens om min röst vad som förut. Den kanske var totalt hes och jag kanske aldrig skulle kunna uppträda inför fansen någonsin igen.
Om två veckor exakt, så hade Jenna varit död i exakt två år. Jag torkade mina tårar och satte mig rakt upp i sängen.
Jennas två års dag skulle bli speciell. Jag skulle skriva en låt till henne och sjunga vid hennes grav. Även om hon kanske inte kunde höra mig, ville jag ändå göra detta. Det kändes rätt och efter Jennas dag skulle jag börja om mitt liv och försöka att gå vidare, även om det inte var vad jag ville. Men jag hade inget val.

Jag kände för att börja på Baby You Light Up My World igen som en fortsättning. Jag ser faktiskt fram emot att skriva en fortsättning här och jag tror att jag vet det mesta som kommer att hända, så jag hoppas att ni vill läsa, även om vissa tyckte att det skulle bli sorgligt och så?
Jag vet också att det var många som gillade denna novellen så jag hoppas att ni kan visa det med lite mer kommentarer nu. Ni har varit lite dåliga med det på sista tiden, vilket gör att det inte blir så kul att skriva.. :/

Men aja, här kommer i alla fall första chaptert på Baby You Lighted Up My World.
Kommentera, och skriv gärna något namn som ni vill ska finnas med i novellen eller vad ni tycker ska hända!

Postat av: Esmeralda

Jag vet att jag har varit lite off med att kommentera, men nu ska jag börja igen.

OMFG VAD BRA!!! Jag har inte läst den novellen när du skrev den, men jag fick börja läsa den idag så att jag förstod vad som skulle hända om du skulle skriva en fortsättning och det gjorde du! AZUUM att du gjorde en fortsättning, när jag hade läst klart novellen ville jag nästan bara ha mer och jag grät som fan! :'(

MEN SJUKT BRA, igen :D <3

2012-02-09 @ 20:02:03
URL: http://justinbieberbyme.blogg.se/
Postat av: Julia

Jag ligger här i min säng och gråter som en jävla idiot! :'( Hur kan du skriva hå himla bra?!?

2012-02-09 @ 22:35:11
URL: http://onenewstory.blogg.se/
Postat av: :=)

Kul att du gillar Harry mest, det gör jag med!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!Fin blogg!

2012-02-12 @ 16:42:09
URL: http://onedirectionhistories.blogg.se/
Postat av: Nelly

Sjukt bra Julia!

Om Gina inte ger dig A+++ till sommaren vet jag inte vad jag gör!! ;)

Och nu ser du till att skriva på chapter 2, inna jag dör typ!! <3

2012-02-12 @ 20:25:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0