Tidigare:

- And I guess Zayn is going with Linnea? sa Louis och kollade hemlighetsfullt på de båda som stod brevid varandra.
- Oh yes! sa Zayn och skrattade.
- See ya guys again at 6 o'clock! sa Liam och vi gick iväg.
Han hade armen runt om mina axlar igen. Han började att snacka om allt möjligt och jag bara gled med.
Jag kände mig riktigt bekväm med honom.

---

- So.. Tell me everything about yourself!
- About me? I'm not that interesting.. sa jag och små log mot honom.
- I think you are really interesting! Come on! Jag fortsatte att små lé mot honom men insåg att det inte var någon idé att protestera. Han ville ju lära känna mig och jag ville ju lära känna honom bättre också.
- Okey, if you insists..
- Kind of! sa han och log stort. Vi båda skrattade och jag började att berätta.
- My name is Pernilla Lejdstrom and I'm... Jag stannade upp. Tänk om han bara skulle sluta att prata med mig, eller kanske släppa taget om mig om jag sa hur gammal jag var. Jag var ju inte direkt i hans ålder, utan 5 år yngre.
- Go on.
- And I'm 13 years old.
- What? Really? You are? No? You are kidding? sa utbrast han och ställde sig framför mig. Han kollade konstigt på mig. Han ville säkert se på mig om jag ljög eller så ville han bara se om jag såg så gammal ut.
- Wait. Are you serious? sa han sen och spärrade ögonen i mig.
- Yes... sa jag och kollade osäkert på honom.
- Wierd.. But continue! En lättnad kom över mig när han sen la armen om mig igen och vi fortsatte att gå runt på tivolit. Jag trodde verkligen att han bara skulle typ sticka eller något, men han var bättre än så. Han var helt enkelt för bra för att vara sant. Han brydde sig inte om jag var 5 år yngre, han ville lära känna mig ändå och han ville ändå hålla om mig som om jag var vem som helst.
- Okey. I live in Gothenburg, but I have already said that, but anyway! I live in Gothenburg with my mum, dad and my older brother. I really love to ride and I have done it in my entire life. It's what I live for. It's amazing!
- Interesting! I have never ridden in my whole life, but it seems fun! sa han och log mot mig.
- Never in you entire life?! If you come home to me some time you need to try it! utbrast jag.
- Deal!
Båda skrattade och plöstligt stannade Liam upp och pekade en bit bort.
- Do you think I will winn? sa han och kollade bort mot ett stånd där man kunde tävla om stora nallebjörnar.
- Ah.. I don't think so.. sa jag osäkert men log inombords.
- You don't think so? I'm the master! Of course I will winn. Han drog med mig bort till det och vi inspekterade ståndet noga.
- Well.. Prove it! sa jag och gav honom en liten boll som han skulle kasta.
Han skrattade och tog bollen och jag bara stod kaxigt och kollade på.

Zayns perspektiv
- So.. Linnea. Which carousel do you wanna ride? sa jag osäkert. Vi hade inte kommit i jättebra kontakt med varandra, men jag hade alltid svårt för det när det gällde riktigt söta tjejer.
- I don't know. Do you like rollercoaster?
- Love it! utbrast jag och log.
- I just say it, I always screaming when I take the rollercoaster, so you better close you ears! utbrast hon och jag kunde inte hålla mig för skratt.
- Does it really works to close my ears? sa jag osäkert.
- No? sa hon och skrattade.
- You're crazy Zaynster! Fint smeknamn hon hade på mig. Men jag tyckte om det. Och jag tyckte om Linnea väldigt mycket. Vi behövde bara slappna av lite i varandras närhet. Eller jag åtminstonde. Hon såg ut att trivas bättre än mig.
- Come on! sa jag och tog hennes hand. Sen sprang vi bort mot karusellen som var en bit bort.

- I can't do this Zayn. I'm gonna die! utbrast hon flera gånger när vi väl hade sattit oss i karusellen.
- You can do this! sa jag och tog hennes hand.
- Okey.
- Just hold my hand when it's scary, okey? sa jag och kollade djupt in i hennes underbara ögon.
- Thanks Zaynster! Innan jag hann öppna munnen och svara henne, började vi att åka framåt. Karusellen hade startat.
- I'm gonna die, I'm gonna die, I'm gonna die, hörde jag Linnea säga hela tiden samtidigt som jag kände hur hon skakade.
- Don't die, don't die, don't die, sa jag och blundade.
- Shut up Zayn! utbrast hon och slog till mig och sen skrattade båda. Snart fick jag nog "stänga öronen" som hon hade sagt åt mig att göra, men hur illa kunde det vara. Hon skrek säkert inte så mycket som hon trodde att hon gjorde.

- AHHHHHH!!!! Jag höll för mina öron, fast det var svårt att hålla armarna uppe med tanke på vinden som var så stark. Hon skrek verkligen högt. Jag fick inte släppa öronen. Då skulle jag bli döv i all evighet.
- Chill out Linnea! utbrast jag samtidigt som jag nästan skrattade ihjäl mig. Rätt kul var det ändå att hon skrek så att man säkert hörde ända till Kina eller något.

- That was not that bad! sa hon glatt när vi väl hade hoppat av karusellen.
- What? I can't hear you! utbrast jag.
- Zayn.. STOP! skrek hon och jag ryckte till.
- Okey okey! I was just joking! But you actually screamed louder than I thought you wore going to.. Jag skrattade och hon kunde inte hålla sig för skratt hon heller.
- I told you so.
Jag log mot henne och tog sedan hennes hand. Jag kollade snabbt på min klockan som satt på den andra armen och såg att klockan strax var 7 och vi skulle ha en intervju vid 8.
- Shit! I need to go! utbrast jag och tog upp mobilen ur fickan för att ringa de andra och säga att vi var sena.
- Why? sa hon besviket.
- We are gonna have an interview at eight, and It's seven o'clock now.
- Shit! I need to call Alice. We hade to be in our room at half past seven. It's a thing..
Båda tog upp mobilen för att ringa och Liam svarade inom kort.
- Hey man! We have out interview about one hour, we need to go now!
- Sure. See ya there! sa jag innan jag la på. Jag vände mig om för att säga hejdå till Linnea och ge henne en stor bamsekram.
- It has been a really fun day! sa jag innan jag kramade henne.
- I think so to. But can we ever meet again?
- Of course! You are gonna show me Gothenburg some day! I call you! utbrast jag innan jag snabbt sprang iväg mot ingången där jag skulle träffa de andra.
Jag saknade henne redan. Jag ville inte vänta tills nästa gång vi skulle träffas.
Dagen hade verkligen varit en av de roligaste på länge. 

Pernillas perspektiv
- I need to go.. sa Liam och kollade nervöst bakåt.
- So do I.
- I guess I will see you soon again? sa han och log.
- Definately! utbrast jag och han kramde om mig. När vi hade skiljts åt, gick han några steg fram, men vände om igen.
Han gav mig nallen som han hade vunnit vid ståndet innan och kysste mig på kinden, sen rusade han iväg mot ingången där han skulle träffa de andra.
Hela min kropp pirrade av kärlek och jag kunde inte undgå att le. Jag lådsades att Liam var den stora nallen som jag hade i famnen. Jag kramade honom hårt.
Helt klart bästa dagen i mitt liv.