The Only Girl In My Life ❤ Part 31

Filed under: The Only Girl In My Life ❤ (avslutad)
Detta har hänt:

Jag andandes in djupt och sen tryckte jag på "ring". Fem signaler gick fram och sen svarade han med rösten jag länge hade saknat och aldrig trott att jag skulle få höra mer.
"Hey, det är Niall," sa han och jag kände mig rätt glad inombords, även efter allt som hade hänt på sista tiden.



"Vad vill du Valmira?" sa han med en irriterad röst. "Okej.. Jag vet att du inte dirket vill veta av mig, men jag vill faktiskt veta varför! Du bara stack utan att säga något och bad Louis och Zayn att göra slut till dig! Mitt hjärta är krossat!" utbrast jag och tårarna som jag trodde var slut, började att falla ner för mina kinder igen.
Det blev tyst ett tag då jag trodde att han hade lagt på, men det hade han inte. "Vänta! Det var ju du som stack utan att säga något! Jag satt faktiskt ute i väntrummet och väntade på att du skulle vakna! Stå inte och skyll på mig för något som du gjorde! Det är mitt hjärta som är krossat! Och det var du som sa till de andra att göra slut med mig från dig!" utbrast han. "Niall, jag har aldrig sagt åt dem att göra det!" sa jag med gråten i halsen. "Inte jag i heller! Jag älskar ju dig och kommer aldrig att släppa taget om dig," sa han. "Jag älskar dig också Niall! Du måste tro mig!" "Jag tror dig Valmira. Jag ska bara skälla ut de andra nu ett bra tag. Vi hörs sen, okej? Puss!" sa han och la på. Fan för de andra som hade gjort såhär emot oss! Avundsjuka på långt håll!

Louis perspektiv
"Louis William Tomlinson!" skrek Niall ifrån sovrummen. Det lät inte bra. Jag höll just på att göra en macka när Niall rusade in i köket och började att jaga mig.
"Hur kan du göra så emot mig?! Mot Valmira?!" utbrast han och fortsatte att springa efter mig. Niall var snabb, medans jag var rätt långsam.
Efter en stund så satte sig Niall ner i soffan med händerna över ansiktet.
"Jag trodde att jag kunde lite på dig!" utbrast han och jag hörde att han var riktigt ledsen. "Tack vare dig höll jag just på att förlora det enda jag älskade mest här i världen!" Just nu kände jag skulden i mitt hjärta. Hur arg och irriterad jag skulle vara på honom om han skulle förstört såhär för mig. "Niall, jag är...." började jag, men blev snabbt avbruten.
"Bara gå! Låt mig vara!" utbrast han och började slå med ena handen efter mig. För bådas säkerhet, plus allting i våran närhet, gick jag därifrån med skulden inom mig. "Förlåt Niall," sa jag tyst och ledset innan jag stängde dörren om mig och gick in i sovrummet. Detta var antagligen det största misstaget som jag någonsin hade gjort. Och jag skulle föreställa den mognaste, äldsta och ansvarigaste av oss alla. Jag som var äldst.
Egentligen var jag bara en barnunge. Till och med Harry var tusen gånger mognare än mig och han är tre år yngre!
Från och med idag ska jag förändras.
´
´
"Tack och lov att ni är hemma! Jag höll på att dö!" utbrast jag och kramade om de andra. De bara skrattade som om att jag skämtade. "Bokstavligt talat - jag höll faktiskt på att dö," sa jag oroande. När de andra kollade förväntansfullt på mig kände jagmig tvungen att berätta vad som hade hänt. Först kollade jag runt omkring mig om Niall var i närheten, men jag kunde inte se honom, så jag berättade.
"Niall har fått reda på att vi ljög om Valmira. Valmira vet också om att vi ljög för henne om Niall," sa jag skyldigt och de andra bara vred på huvudet. "Ohh du! Vi hade tur som inte var hemma då! Niall är inte och leka med när det gäller sånt," sa Liam och log lite snett. Och de hade verkligen tur. "Om Niall bara hade kommit åt mig, hade jag fått en smäll mellan lysmaskarna så jag hade fått åka plingplong taxi till plåsterhuset och det hade inte varit en vacker syn," sa jag och alla började att gapskratta. Just då kom Niall in i rummet och alla började att gå längre tillbaks, för de trodde att han var arg på dem också, men tur som de hade, så var det bara mig han var sur på, tror jag.
"Jag tar itu med er senare, jag har ett telefonsamtal just nu," sa Niall tröttsamt innan han gick tillbaks till sovrummet igen. De andra killarna såg rädda ut men de fnittrade ändå till lite. "Antaglien Valmira eller?" sa Harry och log. Jag nickade och log jag med, sen gick vi och började att fixa maten. "Kan vi inte ta Nialls favorit? Bara för att göra honom nått sånär glad igen?" sa Zayn och log stort.
"Ja, det gör vi! Jag vill inte bli slagen såhär ung!" utbrast Harry och såg väldigt nervös ut. Han var så feminin som vanligt..
Harry, Harry, Harry..

Förlåt för att den kanske inte blir så lång, men jag håller på med en sak som helst ska bli klar idag.. 
Och det blir nog bara en del idag, men vi får se, kanske jag skriver en del senare ikväll :)

Kommentera för mer babes´ ! :D

Postat av: Anonym

åh ett till ikväll? snälla? :D

2011-11-28 @ 18:18:40
Postat av: emma

jättebra ! :)

2011-11-28 @ 20:13:52
Postat av: Esmeralda

riktigt bra!

en till ikväll? :D <3

2011-11-28 @ 20:28:20
URL: http://justinbieberbyme.blogg.se/
Postat av: Julia Ekedahl

Hihi, vet inte varför. Men ja börja typ as garva när Niall skrek! :D super bra! <3

2011-11-28 @ 23:10:39
URL: http://onenewstory.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0