Mobilen pep till och jag hade täckning. Harry hörde det och rusade snabbt upp till mig för att höra på när jag ringde till polisen eller något.

Jag tryckte in 114 (polisen) och tog luren till örat. Mitt hjärta bultade. Snart skulle vi vara fria igen.

"Ni står - på plats 100" sa rösten i mobilen och jag satte mig ner och pustade ut.

---

Väntan på våran tur att få berätta vad som hade hänt var dryg. De var just nu bara på 29. Hur mycket brottsligheter finns egentligen här omkring? Det får ju en att fundera.

Harry hade gått och väckt de andra för att säga att jag ringde till polisen och alla hade blivit väldigt glada, men jag ville inte bli glad förrän vi var helt säkra på att dem skulle komma.

"Louis, vilken plats är du på?" sa Harry glatt. Jag gjorde en min till honom om att hålla tyst. Det var 10 gången nu på tio minuter han hade frågat det och jag blev bara mer och mer irriterad och trött. "Okej, okej.. Men vilken plats?" sa han nyfiket. Jag svarade inte. Just nu var han bara jobbig. Eller han brukade vara det för det mesta.

*

Valmira satt lutad mot min axel. Egentligen brydde jag mig inte jättemycket om att dem ringde till polisen och det, bara Valmira var hos mig. Men för hennes skull ville jag att hon skulle komma hem, hon var ju faktiskt i ett främmande land och ingen där hemma kunde få tag på henne.

Jag lekte fortfarande lite med hennes hår, för jag hade läst en gång, för länge sen, att tjejer gillar när killar gör det på dem.

"Fryser du?" frågade jag. "Ne-e-j, det är bra med mig," sa hon och jag kände hur hon skakade. Jag såg på henne att hon ljög, så jag tog av mig min varma och tjocka kofta och satte den på henne. "Nej Niall! Du behöver den! Jag har redan fått din mössa och vantar, det räcker!" sa hon och gav tillbaks den. "Jag insisterar," sa jag och gav den till henne igen. Hon vickade på huvudet. "Gör som jag säger Valmira," sa jag bestämt och kollade på henne. "Jag älskar dig och vill inte att du ska bli sjuk." "Tror du att jag vill att du ska bli sjuk då?" sa hon frågande. "Jag älskar dig också ju."

Jag kollade på henne bestämt. "Okej. Tack Niall! Du är bäst, jag älskar dig," sa hon och kysste mig. Kyssen varade inte jättelänge, men länge nog för att få mig varm utan tröja, mössa och vantar.

"Vilken plats är du nu på Louis?" sa jag som var rätt uttråkad. Därför ville jag låta lite som Harry. Efter jag hade sgat det till Louis kollade jag på Harry och log mysteriskt. Han bara kisade med ögonen och skrattade lite. Jag hörde även hur Valmira skrattade till och jag drog henne ännu mer intill mig.

Hon var verkligen bäst! Den bästa tjejen jag någonsin haft. Jag var riktigt lyckligt lottad. Leva livet med killarna - tjejer som jagar en och har den bästa flickvännen som finns. Livet kunde nästan inte bli bättre - bara vi kom ut härifrån!

*

Det började att bli ovanligt tyst runt omkring mig och jag insåg att de andra hade somnat. Eller i alla fall de jobbigaste - Harry och Niall. Som bara hade tjatat om vilken plats jag var på..

Jag hade knappt ens kollat på min mobil eller lyssnat, utan hade mer halvsovit helatiden, men nu insåg jag att det var dags att höra vilken plats jag var på.

"Vad är det som har hänt?" sa rösten i mobilen, som jag tror var en tjej. "Va?" sa jag förvirrat. "Ja, du ringde - vad ville du?" sa tjejen igen. "Jaha!" sa jag och insåg att det var min tur nu. "Jag och fem andra, alltså mina kompisar, är inlåsta i någons källare. Det var en gubbe som stängde in oss! Vi behöver er hjälp att komma ut! Vi har redan suttit här i ett dygn, tror jag. Den ena av oss har blivit slagen!" utbrast jag. "Vart är ni?" sa tjejen. "Jag tror att det var Teeneroad 2, London," sa jag förvirrat och var osäker på om det var rätt. "Och ditt namn är?" sa tjejen igen.

"Louis. Louis Tomlinson," sa jag bestämt och fort. "Vi kommer på en gång Mr.Tomlinson!" utbrast hon en sista gång och la sedan på.

Haha, hon sa nog det för att jag är Louis Tomlinson. En medlem av One Direction! Jag skrattade för mig själv och väckte sedan de andra. "Harry, Niall, Zayn, Liam!" utbrast jag. "Vakna!" De vaknade så fort att jag knappt hann blinka.

"Vilket plats är du på?!" utbrast Harry och jag tog ena handen på pannan. Han var hopplös. Fast det visste jag redan sen innan..

"100?" sa jag kaxigt. "Men hur som helst - jag har pratat med polisen nu, och dom är påväg!" Alla blev jätteglada och började att plocka ihop det lilla vi hade och dansade runt på det hårda golvet. Zayn gjorde sina coola rörelser, medans jag bara vaggade lite fram och tillbaks. Niall och Valmira satt fortfarande kvar, men var ändå glada. Eller i alla fall Niall. Valmira såg inte ut att må bra.

"Valmira?" sa jag till henne och satte mig på huk framför dem. "Ja?" sa hon och öppnade sina ögon långsamt. "Hur är det med dig?" sa jag. "Du ser inte alls ut att må bra."

"Jodå, jag mår bra," sa hon, men jag trodde inte henne. Något var fel.

---