"Tack..." började jag och blicken föll mot hennes namnbricka som fanns vid bröstet. "Rebecca." Hon log mot mig och visade utgången. Sen gick jag med snabb och bestämd fart, igenom gången och ur genom flygplanet.

---

Jag gick längs parken ett långt tag. Känslan av att vilja komma hem till värmen försvann medans jag gick. Jag hade verkligen ingen anledning av att gå hem igen. Som jag har läst i böcker och sett på film, så ska man inte gå tillbaks till de som gjort en illa. Och det tänkte jag inte göra heller, så var de bara.
Mina ögon slogs ihopa långsamt. Jag förställde mig Niall stå framför mig och le sitt finaste leende emot mig. Sen skulle han närma sig och våra läppar skulle röra vid varandra. Det pirrade till av tanken och jag fylldes med värme, även fast det inte hände på riktigt.
Mitt huvud riktades uppåt mot himlen som svagt började att mörkna. Just då kände jag hur nått kallt kom i mitt ansikte och jag fick stänga mina ögon igen och rikta huvudet neråt för att gnugga av ögonen lite.
Sen när jag kunde se igen, insåg jag att det snöade. Det snöade jättemycket och alla barnen i parken började att springa runt av glädje och sträckte ut tungan för att fånga snön på den. Hela staden fylldes av glädje och alla människorna, även jag.
Vinterns första snö.

Nialls perspektiv
Det snöade. Det snöade verkligen! Jag älskade snö! Enligt mig, var det nästan det bästa med julen, förutom då julklapparna som kom lite före. Jag kollade ut ur taxins fönster och mitt ansikte kunde inte sluta att le.
Alla människor vad fyllda av glädje och jag såg hur alla som bodde i lägenheterna gick ut och snurrade runt i snön som föll mot marken. 
Stockholm var så mysigt med alla julljusen som satt uppe på hus, i träden och på marken och sen snön till det, det var som pricken över i:et. Så vackert!
Jag betalade taxin och gick sedan ut. Tur att jag tog min vinterjacka, annars skulle jag nog frysa jättemycket, vilket jag alltid gjorde under vintertid, men jag älskade vintern ändå.
Nu kunde nästan inget bli bättre en sån här December dag, förutom om Valmira kom. Då skulle allting bara vara perfekt. Och just när jag nu tänkte så att det knakade på Valmira, medans jag var påväg till henne, stannar jag upp och kollar rakt framåt. Där står den vackraste tjejen som finns, och det gjorde det verkligen!
Hon snurrade runt i den fallande snön, precis som alla andra och såg lyckligare ut än någonsin. Hennes bruna hår var döljt under den vita mössan hon hade runt huvudet med en liten knopp på.
Ett tag stod jag och bra la märke till allt som hon hade på sig och gjorde. Ett tag stod jag bara och log. Hela jag log. Ända ifrån topp till tå.

Valmiras perspektiv
Det var verkligen den mest vackra tiden på året, som Justin Bieber sjunger i sin mistletoe. För att inte känna mig utanför, gjorde jag samma sak som nästan precis alla gjorde just nu - bara snurrade runt och hade det härligt, medans snön fint och långsamt föll mot marken.
Mitt ansikte log. Det kändes annorlunda, med tanke på allting som hänt under den senaste tiden, då jag bara hade gråtit floder av saknad och smärta. Det kändes som om snön hade återförenat mig med glädjen.
Efter ett tag av snurrande, kände jag mig lite yr och bestämde mig för att rikta huvudet neråt igen för att ta de lite lugnt.
Jag kollade runt omkring mig och såg hur glada alla verkligen var och jag skrattade för mig själv av synen, men när jag riktade blicken framåt, föll den mot en person som stod en bit ifrån mig.
Först kunde jag inte riktigt se vem det var, men sedan började personen att närma sig, och då såg jag precis vem det var. Hela mitt ansikte fylldes av ännu mer glädje och jag började att springa.
När vi båda var så nära varandra att vi nästan slog i varandra, hoppade jag upp i hans famn och han lyfte mig sakta men säkert upp. Jag tog mina händer runt hans nacke och han höll sina händer under mig för att hålla upp mig. Våra läppar möttes och det förvandlades till en kyss.

"Jag älskar dig Niall," sa jag efter han hade sättit ner mig igen.
"Jag älskar dig också Valmira!" sa han och log. "Om du bara visste hur mycket jag har saknat dig!" Jag ryckte på axlarna och log.
När jag verkligen inte trodde att det kunde bli bättre, så kom Niall. Han har verkligen förändrat mitt liv.
Jag tänkte tillbaks på gången då vi träffades. Hur kaxig jag hade varit mot honom, som bara var så oskyldig. Det var verkligen tur att jag gav honom en chans att visa mig att han inte var en sån kändis som jag trodde att han var - en kaxig, brottslig kändis. Så fel jag hade!
"Kom!" sa han lugnt och tog min hand.

---

Det blir kanske lite fler delar ändå, men jag vet inte exakt hur många!
Ledsen för att det inte blev en del igår..

Kommentera för er allihopa! :D